Senioruniversitetet
Växjö

Fågelbokstips

Kalender våren 2019

Deltagare våren 2019

Närvarolista

Kryssade arter våren 2019

Vårens övningsuppgifter
Lektion 1
Lektion 2
Lektion 3
Lektion 4
Lektion 5
Lektion 6

 

Slut för den här våren! 
(12 juni 2019)  

Idag har de två sista grupperna i vårens fågelkurser besökt Kalvsvik. Regn och åska avskräckte inte deltagarna och som tur var hade vi riktigt trevligt väder. Regnet och åskan tog en paus under förmiddagen men kom igång igen när vi reste hemåt.

Tack alla som har deltagit på vårens fågelkurser. Vi ses i slutet av augusti.

Hälsningar Roland och Ola




Dagens observationer i Växjö kommun

 

Fågelbok på nätet Naturegate  

Fågelläten från hela världen

Tips om kikare och appar, läs mer här!



Härmsångare. Foto RY

 

roland.ylven5€telia.com  
0702504147   

ola.bondesson€tele2.se
0706284876   


Observationer i Svenska landskap


Dagens observationer i Växjö kommun

Några av kursdeltagarna har börjat använda Artportalen. 
Tips för att komma igång finns här.

 

Läs rapporter om utflykterna

Tisdag 1 Tisdag 2 Tisdag 3 Onsdag 1 Onsdag 2 Onsdag 3

 

19 mars
16 april

14 maj
21 maj

4 juni


19 mars
2 april

30 april

14 maj

28 maj

11 juni
26 mars
9 april

23 april

7 maj

21 maj

4 juni
20 mars 
3 april

17 april

15 maj

29 maj

12 juni

20 mars
17 april

15 maj

22 maj

5 juni

12 juni
27 mars
10 april

24 april

8 maj

22 maj

5 juni

Fågelbok på nätet
Naturegate
 

Skriv ut tom krysslista
Krysslista

Växjöfåglar
Fåglar i Växjö kn (VFK)

Skåda fåglar
Introduktion till att se på fåglar (pdf)

Fågelgrupper (pdf)

Fåglarnas fysiologi (pdf)

Platser vi besökt
Kartor

Karta över Sverige 
klicka här

Hur använder man kartan?
Klicka här  

Här finns bilder och texter från tidigare kurser

Våren 2015

Hösten 2015

Våren 2016

Hösten 2016

Våren 2017

Hösten 2017

Våren 2018

Hösten 2018

 

 

 

Utflykt 6. Vårens sista utflykt går till Kalvsvik. Här har byns byalag gjort iordning en fin vandringsled. Den går längs en kanal med fin lövskog på ena sidan och betesmark på andra. Efter en kilometer når man ett fågeltorn i Kalvsviksfjorden norra spets. Vi fortsätter sedan genom en betesmark tills vi så småningom når landsvägen.Den följer vi tillbaka till bilarna, kanske inte så roligt men chansen finns ändå att vi får se något intressant. Promenaden är väl sådär en 3-4 kilometer.

Under Lektion 6 finns ett antal arter att studera och lära in.

   

 

Utflykt 5. Den här turen går till Osaby söder om Växjö. Vi hoppas på bl a duvor, hackspettar, svalor, sångare och flugsnappare. Studera bilderna under Lektion 5. Vi ska ta en promenad på ca 4 km.

 

Utflykt 4. Sjöarnas fåglar behandlas den här gången. Vi ska besöka Lilla Attsjön norr om Furuby och sjön Rottnen. Här ska vi kunna se några av sim- och dykänderna och kanske också storlom. Några av måsarna ska vi väl också kunna hittas. Under Lektion 4 kan du förbereda dig inför utflykten.

  

 

Utflykt 3. Den här gången ska vi bekanta oss med barrskogens fåglar. Vi besöker naturreservatet Skårtaryd i Dädesjö där vi förhoppningsvis får se dubbeltrast. Kanske kan vi stöta på tjäder eller barrskogsmesar som tofsmes och talltita. Under Lektion 3 kan man läsa om de arter som vi kan möta.

 

Utflykt 2. Den här utflykten går till Uråsa där vi besöker Djurle våtmark och Lidhemssjön. Vi ska titta efter vårens nyanlända fåglar så om bara vädrets makter är med oss ska vi nog kunna hitta en del, Kanske finns storspovarna på plats, likaså tranor och sångsvanar. Om inte annat ska väl sånglärkorna vara på plats och en hel del annat.

Förbered dig med att studera Lektion 2

                 

 

 

Utflykt 1. Ikväll ska vi leta ugglor. Vi ska åka ut till skogsområden vid Fägerstad som ligger söder om Furuby. Vi får hoppas på tur med vädret och med ugglorna! Utrustningen är densamma som nämnts tidigare men komplettera gärna med en ficklampa. Läs också på i fågelboken om ugglorna, hur de ser ut och låter. Under Lektion 1 finns ytterligare några arter som vi kanske kan träffa på.

   

Rapporter

19 mars grupp 1

Vi besökte ett skogsområde väster om Fägerstad. Det var en fantastiskt fin kväll med klart, vindstilla väder. Nästan fullmåne lyste upp landskapet. Men tyvärr tyst på ugglorna. Däremot flög några tranor rakt över oss, belysta av den nedåtgående solen. Dessutom sjöng en dubbeltrast och senare en koltrast.

 

19 mars grupp 2.

En lugn ugglekväll

 Lugnt var det, sa Bill. Lugnt var ordet, sa Bull. Så kan man sammanfatta vår första ugglekväll med gruppen Tisdag 2. Förutsättningarna var de allra bästa, en klarblå himmel, nästan fullmåne och helt vindstilla. Långt bort från civilisationens brus, helt stilla bara då och då stört av det förbiilande tåget. Det är dock en stilla, mjuk störning jämfört med en förbibrusande riksväg. Helt enkel en perfekt ugglekväll! Det var bara en detalj som saknades och jag tror att ni kan gissa vad. När vi samlades vid vattentornet kunde vi njuta av en sjungande blåmes. På vägen till mötesplatsen söder om Fägerstad flög en ringduva över vägen vid Rinkaby och i Tävelsås en grågås på en åker. När vi steg ur bilarna sjöng en talgoxe och strax därefter några tranor som också sågs flygande borta i fjärran. Från Årydssjön hördes kanadagäss och när vi vände tillbaks till bilarna i mörkret lyfte en fågel från ett närbeläget träd. Av ljudet att döma så är ringduva inte någon högoddsare. Mer fågel än så blev det inte. Det märks att våren inte kommit än, inga trastar som sjöng i skymningen, ingen knispande morkulla.

 Vi hittade dock en bra plats i skogen för fika och vi kunde njuta av stjärnhimlen, även om fullmånen dämpade den biten. Det är ändock fascinerande hur mycket mer man ser när man kommer från stadens ljusbrus. Orionnebulosan syntes väl trots fullmånen. Det är märkbart tyst i skogen än så länge även på morgonen. Få av våra skogsmesar är aktiva med sång. Ett litet oroväckande tecken på en tyst vår. Det här är ju stannfåglar som nu borde vara mer aktiva. Vi får se om det fortfarande är för kallt för att inspirera till sång.

Ola

 

20 mars grupp 1

En något mindre lugn ugglekväll

 Även i kväll kunde vi notera blåmes vid vattentornsparkeringen. Det blåste något mer än igår men det var också några grader varmare när vi samlades. Det var också mer mulet men det började spricka i molntäcket. Då vi inte haft någon tur på de rutter vi gick kvällen före beslöt vi oss för att flytta ner till Hermanstorp och söka lyckan där. När vi parkerat söder om herrgården så gick onsdag 1 söderut längs stora vägen och svängde sedan av ner mot Sandstaden på en mindre väg. Trana hördes från Stora Finnsjön men i övrigt var det tyst. Vi fortsatte en bit längs vägen och stannade för att lyssna ett par gånger. Några kanadagäss kom flygande, förmodligen från bete uppe på åkrarna och ned till Rottnen för en lugnare nattsömn ute på vattnet. Ytterligare en bit längre fram stannade vi vid vägkanten för att fika. Vi passade på innan det blev alltför mörkt.

 Det blev kvällens höjdpunkt! När vi suttit en stund började en dubbeltrast sjunga på en trevande vårsång. Kanske var den precis nyanländ och hade inte hunnit sjunga upp sig. Så hördes ett pisp och sedan ett till. En morkulla drog förbi, men det var nog bara jag som hann med. Morkullor har ju dock en trevlig vana att komma tillbaks. När vi väl lyssnat på den på telefonen så kom den mycket riktigt ännu ett varv tillbaks. Nu hann de flesta med att höra den. Efter bara några meters promenad pispade det igen. Nu kom två morkullor jagandes varandra rakt över våra huvuden ivrigt pispande. Nu hann alla se dem.

 Vi fortsatte ner till vägen mot Sandstaden. Nu hade det klarnat upp och det var nästan fullmåne. Ljuset var bländande men när vi vände oss om började vi kunna urskilja en del stjärnor. Orionnebulosan syntes även i dag och Sirius hade krupit upp över skogskanten. På vägen tillbaks till bilarna var det helt tyst i skogen. Ingen ”vättehund” som skällde! Framme vid bilarna konstaterade vi att Rolands gäng inte var tillbaks ännu och att min bil inte gick att få ut där den stod längst fram i parkeringskön. Därför promenerade vi bort till Hermanstorp för att ge kattugglan en chans. Den chansen tog den inte men vi hann med att googla fram lite historia om gården innan Rolands grupp dök upp.

 På vägen hem landade en morkulla på vägen alldeles framför Ann-Maris bil och hon och min bil, som var sist, kunde studera fågeln i strålkastarnas sken där den sprang i vägkanten. Vi stannade också till i Väderlanda för att ge kattuggla ännu en chans. Även här blev det tji men vi kunde i alla fall höra tofsvipor klaga ute från åkrarna. Även det en fin avslutning på en njutbar kväll där vinden så gott som helt stillat sig.

Ola

 

20 mars

Fullmåne och vindstilla

Vi gick norrut och sedan västerut från parkeringsplatsen vid Hermanstorp. En koltrast sjöng intill oss men för övrigt var det tyst. Senare ropade tranorna vid Stora Finnsjön och kanadagässen hördes på avstånd från Rottnen. Vi stannade ofta men inget annat hördes. Men månen lyste upp landskapet till allas beundran.

I slutet av promenaden letade vi oss in bland ekarna och fikade Jag härmade och plötsligt svarade en kattuggla på avstånd från nordväst. Vi kunde alla höra den även om det var svagt. På tillbakavägen hände just ingenting och vid gården mötte vi Olas grupp. Belysningen fram till det stora huset lyste men ingen bor där. Det kändes lite konstigt att huset står tomt när det en gång i tiden var fullt av aktivitet och människor. Men tidernas förändras, det är bara att acceptera.

Roland

26 mars

En nästan äkta ugglekväll 

Vinden från dagen hade börjat lägga sig när vi samlades vid vattentornets parkering. På vägen ner mot Ulvsåkraholm vid Rottnens sydvästra hörn kunde vi notera en ormvråk på en åker. Där satt också en koltrast och bredvid den en taltrast. När vi steg ur bilarna hade vinden mojnat ännu mer. En lätt beslöjad himmel gav dock dåliga förhållanden för en fin stjärnhimmel. Vi möttes dock av en meskakafoni. Först en ”täähhande” talltita, så en sprallig tofsmes följt av en filande svartmes. Så hoppade också en stjärtmes fram samtidigt som smattrandet från en annan fågel hördes bakom oss. Efter denna omtumlande inledning var vi helt slut och satte oss att fika.

Därefter promenad bort mot Hulevikskrysset. Först kunde vi notera kanadagäss på väg ner mot Rottnen. Sedan ett par sjungande dubbeltrastar på lite håll samt också en sjungande taltrast. När det mörknat lite till började flera morkullor att pispa och vi hörde också knorrandet från någon när de drog över oss. I krysset tog vi av söderut på Kustvägen och i det tilltagande mörkret blev det allt tystare. När det mörknat tillräckligt vände vi på en väl tilltagen vändplan och promenerade tillbaks till bilarna. Det var lika tyst på vägen tillbaks som på vägen dit.

Vi stannade vid Ulvsåkras öppna landskap för att försöka lyssna in en kattuggla. Nu hade slöjorna på himlen dragit bort en del och vi kunde hitta lite stjärnor. Plötsligt hörde vi också en ropande kattuggla! Magin lägrade sig, vi hade fått höra en uggla på ugglekvällen!

Ola

 


27 mars

Ingen uggla!

Vi hade väldig tur med vädret men vi fick inte höra någon uggla. Så kan man sammanfatta kvällen. Vi gick en bit på "Kustvägen" på sjön Rottnens sydvästra del. Det var helt vindstilla och molnfritt. Ett par morkullor drog fram över kvällshimlen med koltrastar sjöng. En rödhake och årets första taltrast hördes också. Vi hann skåda vid sjön en stund innan mörkret föll och kunde då notera storskrake, storskarv och gråtrut. En spillkråka ropade en gång.

Efter fikapaus i en vägkorsning återvände vi norrut, lyssnande i mörkret medan gråtrutarna kunde höras från sjön. En storlom ropade flera gången från sjöns norra del och ett annat exemplar svarade med lockläte från söder. Vi kunde njuta av vyn över sjön med Hovmantorps belysning på andra sidan, innan vi kom tillbaka till bilarna.

Roland

2 april

Härligt väder även om det var lite blåsigt.

Vi var en stor grupp, 16 deltagare, som samlades vid parkeringen vid Barnsjön i Uråsa. Längs stigen in till tornet kunde vi avlyssna rödhake, gärdsmyg och en just anländ gransångare. Bofink, taltrast och talgoxe kunde vi också notera samtidigt som storspoven spelade och rördrommen tutade nere vid Lidhemssjön.

Från tornet kunde vi studera grågås och tranor i våtmarken. I buskar intill satt sävsparv, järnsparv och en stjärtmes. Koltrast och ringduva kunde också noteras, likaså kajor. Över Djura Nöbbele kretsade ett par ormvråkar men också en röd glada. Ännu en ormvråk satt och spanade från ett ladtak. Två havsörnar kunde också ses och den ena, en adult fågel med vita stjärtpennor, kom ganska nära oss.

Vi körde med bilarna ner till Lidhemssjön och kunde fika behagligt i lä. Till fikat bjöds det på några sångsvanar, grågäss och gräsänder. Över sjön flög en sparvhök och en subad havsörn skymtades på andra sidan sjön. En storspov visade upp sig fint på fältet.

Vi gick rundan ner till Kvarnen och då upptäcktes en fiskgjuse. Den flög söderut och visade sig fint. Inga forsärlor sågs vid ån men på fältet öster om Skyeån kunde vi se starar och en dubbeltrast. Dagen avslutades med två ormvråkar som manövrerade i den byiga vinden.

Roland

 


3 april

Storspoven visade sig fint

På promenaden stannade vi till i det första tornet. Där sjöng rödhake, gärdsmyg och gransångare. En sävsparv sågs fint ute i Barnsjön.

När vi kom till det andra tornet kunde vi avnjuta en brokig skara fågelarter där storspoven kanske gjorde det starkaste intrycket. Men också enkelbeckasin, trana och grågås höjde temperaturen. I sjön fanns också gräsand och kricka. Järnsparv och bofink sjöng intill och ett stjärtmespar höll till ute i buskarna. En ormvråk kom förbi och tofsviporna dansade över jordbruksmarkerna där några sångsvanar betade.

Vi tog bilarna och for ner till Lidhemssjön. Här kunde vi se skäggdopping, storskrake och några knipor. En havsörn landade i en tallkrona på andra sidan sjön och en röd glada flög förbi.

Dagens avslutades nere vid kvarnen och ån. En entita sökte föda i en al. Vi som kom upp på järnvägsbron först hann se forsärlan försvinna bakom åkröken. Nära Kvarnen hastade en trädkrypare snabbt vidare och lite lugnare visade sig kanadagässen vid sjön. Åter vid bilarna kunde vi i lugn och ro studera en gulsparv. En härlig vårdag fick vi!

Roland

 

9 april

Sval vårmorgon 

 Värmen från i söndags var som bortblåst. En isande vind från nord skar genom kläderna när vi samlades vid vattentornet. Den var dock inte så kraftig som dagen före vilket var tur. Letade man upp en solig plats i lä så blev det ganska behagligt under dagen. Vi började vid tornet Barnsjön. Rödhake och taltrast sjöng i flera upplagor. Från sjön kubnde vi höra den trestaviga sången från två sävsparvshannar. Plötsligt skrek en spädgris från vasshavet, vattenrallen avslöjade sin närvaro. Årets första för min del! En gransångare lockade i träden bakom oss och hoppade fram så att vi kunde studera dess födosök. Kall morgon fodrar mat!

 Så tänkte inte jag utan vi tog sikte på nästa torn vid Djurle våtmark. På vägen såg vi blommande tibast, ett vårtecken men ett mycket giftigt sådant. I våtmarken kunde vi titta på kricka, gräsand, trana (ruvande?) samt tre födosökande skogssnäppor. Ute på myren gick tre sångsvanar och två hämplingar flög förbi. En gransångare började sjunga och på ännu lite längre avstånd den porlande vårbäcken, järnsparven. Över trädtopparna på andra sidan myren en svävande glada och bredvid den en sjungande sånglärka. . En mindre hackspett började ropa ganska nära tornet och efter en stund började den trumma. Några ängspiplärkor flög förbi och bakom oss hördes storspov. Först visslingar och sedan började den drilla och kom inglidandes bakifrån och flög ut över myren där den bjöd på flyguppvisning. Från våtmarken tickade en enkelbeckasin och sedan en drillande storspov till lite söderut. Två korpar kom också de inflygandes bakifrån och landade på ett av ladtaken. Imponerande stora och glänsande svarta.

 Nästa mål blev fikat som vi intog nedanför fågeltornet vid Lidhemssjön i någon form av lä men i solsken. Först en sjungande rödvingetrast vid Barnsjöns parkering och sedan överflygandes steglitsor vid fikat. Ute på sjön ett viggpar och en kniphona tillsammans med kanadagäss och grågäss. Längre ut ett band av måsar, mest skrattmåsar men även en del fiskmåsar. Tolv sångsvanar i blandad ålder var uppe och flög. Helt tydligt en flock på väg norrut där fjolårsungarna fortfarande fick hänga på. Sjöns häckande par bevakade dem noggrant. En flock på drygt 20 storskarvar drog rakt över våra huvuden i vacker plogformation. De var förmodligen på väg från Västerhavet till Österhavet. En röd glada gled förbi utanför tornet i perfekt medljus och på ganska nära håll. Så sanslöst vackra de är!

 Kort promenad ner till stillheten vid den forsande Skyeån. En gransångare sjöng från dungen. De har verkligen anlänt! Ute på åkrarna vid Skye flög det upp flera taltrastar och tre rödhakar hoppade kring bland buskarna och vid älgtornet. Längre bort uppflog av en stor flock med starar som klumpades ihop sig i en tät formering. Orsak, en jagande sparvhök. Även gladan jagade fram och uppvaktades av en ilsken kråka. En busvisslande nötväcka från dungen och skrattande blåmesar. När vi kom fram till de öppna partierna vid ekdungen kom en brun kärrhök flygandes, en yngre hanne i åldern 3K drog vidare mot nordost. På vägen hem en förbiflygande spillkråka vid Södergården och ytterligare en röd glada vid Stenslanda. Det blev till slut en hel del vårfåglar trots kylan. 46 arter kunde räknas in när dagen var slut.

Ola

 

10 april

Ännu en kylig vårmorgon 

 Även denna dag kom att präglas av kylig, kylig luft från norr. Ingen vind men termobyxorna på var vad som gällde. Vid tornet Barnsjön var det ännu tystare än i går. En enda sångstrof från en sävsparv var vad vi hörde medan vi stod där. På parkeringen hade vi noterat en ropande gröngöling samt en flock med överflygande rödvingetrastar. Trastarna har i alla fall börjat komma nu. På vägen bort till andra tornet noterade vi sjungande gärdsmyg, gransångare och gulsparv. Några större hackspettar kivades. Storspov hördes av några deltagare och några andra noterade skogssnäppa. Djurle våtmark var i dag islagd och på isen trippade en sädesärla. För tranan höll den dock inte utan hon trampade igenom. Änderna och de provianterande skogssnäpporna från i går var givetvis bort när isen hade lagt sig.

 Ute på Djurle myr gick det en mindre flock betande sångsvanar. En ormvråk hade placerat sig i trädet bredvid en av ladorna och satt där hela tiden vi stannade. Järnsparv hördes sjunga på avstånd några gånger och även i dag förbiflygande hämplingar. I det närliggande buskaget hoppade två stjärtmesar. Två korpar kom flygande och landade på ett av ladtaken. En fiskgjuse med lite ovanlig teckning flög norrut över myren. Först trodde jag att det var en fjällvråk när jag fick in den i tuben. En tydlig vit övergump lyste i ögonen, något jag inte sett på en fiskgjuse tidigare! En glada gled in över gårdarna på myrens västra sida. Så småningom hade den kommit över på vår sida och kunde studeras fint. Då fick den också sällskap av en ormvråk och vi kunde notera storleksskillnaden mellan de två arterna. Fyra krickor var uppe och vände och konstaterade att isen fortfarande låg.

 De flesta röstade nu på fika när frågan ställdes. För att få lite mer lä än i går så tog vi sikte på Jäts badplats. På vägen ner mot badplatsen hittade vi en stor flock med rastande bofinkar. Vi letade förgäves efter någon bergfink bland dessa. Vid badplatsen hittade vi det klassiska läet framför omklädningshytterna. En rördrom hördes tutande från vasshavet under hela fikat. Ute på vattnet hittade vi knipor, en storskrakshanne och skäggdoppingar. Grågäss och kanadagäss lite överallt. På en sten stod två havstrutar och lite längre in upptäckte Mari en storskarv med utsträckta vingar. En normalt tecknad fiskgjuse, upptäckt av Eivor,  kom flygandes från åmynningen och försvann bland öarna söder om Harö. De flesta verkade nöjda nu men en överraskning återstod. På hemvägen kom det en tornfalk flygandes vid Rinkaby. Normalt inte en plats där man observerar tornfalk!

 Totalt noterade vi 44 vårfåglar även denna kyliga, kyliga vårdag.

Ola

16 april

En något varmare vårmorgon  

 Fortfarande domineras vädret av kylig luft, framförallt är det den bitande vinden från öster som känns. Vi slapp minusgrader på morgonen då det dragit upp en molnskärm. Temperaturen låg och pendlade på nollan och det gällde att få skydd för vinden. Ända långt upp på dagen var denna bitande det märkte vi. Det kyliga vädret gör att fåglarna prioriterar mat framför att sjunga. Det var märkvärdigt tyst på parkeingen vid Barnsjön när vi steg ut ur bilarna. På håll kunde vi höra en rödvingetrast sjunga sin fallande ramsa och en rödhake provade försiktigt sin sångröst. I tornet vid Barnsjön var det nästan helt tyst. Det var rödvingetrasten och rödhaken som hördes men ingen sävsparv sjöng. Tre storskrakar drog norrut på ganska hög höjd. På långt håll kunde vi också registrera stroferna av en taltrast och även en korp kraxade. Det vinande ljudet från en kniphannes vingar hördes när den flög över oss. När vi gick ner från tornet så började det dock hända lite grann, naturen började tina upp. En flygande spillkråka på långt håll, gärdsmyg tog några trevande toner tillsammans med en gransångare. Så sjöng en kungsfågel en strof och på håll den femstaviga tutningen från en ringduva. Bakom oss kunde vi höra en järnsparv locka, en liten silverklocka i fjärran. Gransångaren blev allt flitigare och så nådde vi fram till rödvingetrasten som satt och sjöng på andra sidan ån i toppen på träden. Tibasten hade börjat att falna lite i sin blomning och var blekare än förra veckan. Några sångsvanar kom inflygandes mot Djurle våtmark och utanför oss nös en enkelbeckasin flera gånger.

 När vi kom upp i tornet vid Djurle våtmark så såg vi genast sångsvanarna. Ganska snabbt hade vi också upptäckt ett par provianterande skogssnäppor. De fylldes på hela tiden vi stod i tornet och till slut var det åtta som gick där och plockade. Så upptäckte Sigvard en rödbena bland dem och strax därefter också en enkelbeckasin i kanten på vattnet. Hämpling, sädesärla och ängspiplärka flög förbi oss. Sävsparv sjöng från vassen och tranan låg kvar och ruvade i sitt bo i vasskanten i rak linje med den gröna traktorn med gula däck framför gården på andra sidan av myren. Ett par krickor smet snabbt förbi framför oss. Bakifrån kunde vi höra storspoven spela (drilla) vid flera tillfällen. Till slut lyfte en röd glada i termiken som det alltmer uppsprickande molntäcket bjöd på. Den gjorde en vända ut över Djurle myr innan den försvann bort över gårdarna på andra sidan. Nu hade det på något vis framkommit till exkursionsledaren att det var dags för kaffe. Därför steg vi ner från tornet och lyssnade in en sjungande gulsparv. Längs stigen hördes nu en ganska flitigt sjungande kungsfågel. Borta vid parkeringen började äntligen en järnsparv sjunga för Helen.

 Kaffet intogs i backen vid Lidhemssjöns fågeltorn. En sjungande gulsparv hälsade oss välkomna. I tornet stod Mats och Christer och studerade den stora måsflocken på vattnet utanför. Strax innan vi anlände hade de sett en silltrut i flocken men den lyfte och försvann innan vi hade kommit. Steglits och hämpling flög över oss under kaffet. Först kom en storspov flygandes och drillandes och flöjtandes bakifrån och sedan kom en till. Den sistnämnda hade en tyst flyguppvisning framför oss. När alla druckit klart sitt kaffe kom havsörnen glidande över våra huvuden och försvann ner mot sydost. Det var en subadult fågel som visade upp sig. Dock ingen fiskgjuse som var på humör för att visa upp sig. Förmodligen har kylan och nordanvinden fått dem att dröja lite längre söderut. En skogssnäppa flög över oss när vi ställde oss upp och från trädet vid parkeringen hördes det torra locket från en gulsparv.

 Innan vi gick ner mot Skyeåkrarna och kvarnen lyckades vi lokalisera fågeln högt uppe i trädtoppen. Borta vid Sjölyckorna var traktorn i arbete och bakom den fullt av skrattmåsar. Bland dessa också en röd glada som kretsade upp över huset och skogen och försvann. Vid ingången till kvarndungen två rödhakar, en sjungande och en hoppande. Skyeåns rinnande vatten gav meditationsro men inga fåglar, varken forsärla eller kungsfiskare kunde registreras. Spaning ut över fälten vid Kullarna och Skye skedde i kraftig vind från öster. Ingen skön upplevelse men ganska skakig. Det var gott om trastar ute på fälten men jag kunde endast se björk- och rödvingetrastar tillsammans med en stor starflock. Två ormvråkar visade sig men det lockade med lä och vi gick ner mot kvarnen. Grönfink och grönsiska flög över medan talgoxe, gärdsmyg och blåmes sjöng. Nere över sjön en gråhäger samt flera par grågäss. En skogssnäppa flög lågt över strandängarna och försvann ner i fjolårsgräset. När vi kom upp på banvallen kom ännu en flygandes, tydlig vit övergump och svarta vingundersidor. Det gamla lokala namnet skogssvala kändes inte helt fel. Ännu en ormvråk snurrade upp innan det var dags att summera dagens övningar. Totalt kunde vi räkna ihop 49 olika arter när summeringen var klar.

Ola

 

Soligt och varmt

Dagens utflykt gick till Djurle våtmark och Lidhemssjön. Men först besökte vi tornet vid Barnsjön med sjungande rödhake och taltrast. En gransångare sjöng och visade sig och ute i vassen satt sävsparven, svarthuvad och fin. Två gräsänder flög förbi, likaså grågäss och en korp hördes en bit från oss. En tornfalk ryttlade över fälten västerut.


Sävsparv. Foto Bengt Elmquist

På promenaden upp till det andra tornet fick vi höra sjungande kungsfågel och gärdsmyg. En större hackspett sågs och hördes också. Stjärtmesar och koltrast sågs när vi befann oss i tornet, likaså en sjungande rödvingetrast.

Från tornet har man en fimn utsikt över Djurle myr och våtmarken. Trana, grågås och sångsvan sågs i sjön, likaså kricka och gräsand. Inte mindre än sju skogssnäppor men också en rödbena och enkelbeckasiner fanns på plats. Flera ängspiplärkor sprang omkring på sjöns gyttjebäddar. En ormvråk satt på ett ladutak och en brun kärrhökshanne jagade och kom in helt nära oss i tornet.

 
Brun kärrhök. Foto RY

 

Vi körde sedan ner till Lidhemssjön för en mycket nödvändig fikapaus. Skratt- och fiskmås höll till på sjön men också en liten grupp sångsvanar. En  gråtrut flög förbi och på fältet gick en ensam storspov. I en grantopp satt en gulsparv och vid strandkanten gick en sädesärla. Flera fiskgjusar fiskade i sjön och en av dessa visade upp sig mycket fint. Och en stare sjöng från björkdungen intill.


Fiskgjuse. Foto RY

Vi gick rundan runt kvarnen och kunde då se en akrobatisk trädkrypare på undersidan av en gren. Intill satt ett par bofinkar. Kanske såg vi forsärlan men den försvann så kvickt så det fick bli ett frågetecken i protokollet. Däremot fick vi se en skogssnäppa i åkanten. En sjungande entita höll till vid ån och en flock sträckande storskarvar tog kretsande höjd och drog mot nordost. Dagen avslutades med en högtflygande röd glada i det soliga och varma vädret.


Röd glada. Foto Bengt Elmquist

 

Roland

 

 

Nu kommer värmen

Vilken skillnad! Igår stod vi och frös i den bitande ostvinden. I dag var det dags att kavla upp armarna och stoppa in långkalsongerna långt in i garderoben. Plus tre grader på morgonen och redan uppe på plus sju när vi rullade ut ur Växjö. När vi kom tillbaks visade termometern +17°. Barrskogsfåglar var det som gällde för Onsdag 1 och därför styrde vi kosan mot Skårtaryds urskog. På den lilla vägen in till reservatet lyckades vi i bil 1 att få studera en dubbeltrast på närhåll sittandes på en tallgren bara några meter från bilen. Vid stora parkeringen sjöng taltrast och rödhake. Det försiktiga Tjuu-tjuu-tjuu från en sjungande talltita hördes men dränktes snart av den klart mer högljutt visslande nötväckan. Från skogsbrynet sjöng en gärdsmyg och från sjön trumpetade tranor. På långt håll en trummande spillkråka. En vackert utfärgad grönsiskehanne visade sig fint för oss, lika gröngul som en kanariefågel. Väl inne i reservatet var det väldigt tyst till en början men så började bofink sjunga och snart också tofsmes på lite håll. Jag spelade upp den pigga sångstrofen så att deltagarna visste vad de skulle lyssna efter och genast kom tofsmesen fram till oss. Först hoppade den runt tyst i trädtopparna och iakttog oss. Sedan drog den igång med en häftig sångkonsert alldeles intill oss. En större hackspett knackade lätt och kjyckade lite försynt.


Padda. Foto OB

 Vi fortsatte framåt och snart hörde vi något enstaka kacklande läte ganska nära men som snart försvann bort från oss. Jag blev inte riktigt klok på vad det var och fortsatte en bit till. Då började plötsligt ett mer sammanhängande kackel en bit från oss och jag insåg att vi hade förmånen att lyssna till en duvhök i häckningstid. Fågeln hördes flera gånger ganska nära oss, en härlig upplevelse som stämmer så väl med storskogen. Lite längre fram ännu en tofsmes och en talgoxe på håll men annars anmärkningsvärt tyst. Hela vägen tillbaks till bilarna bjöd endast på taltrast. Det enda förutom taltrasten var två stora paddor som hade vaknat från sin vinterdvala. Nästan framme stannade vi till då jag tyckte mig höra en korsnäbb. Plötsligt kom en trädkrypare flygandes och landade för ett kort ögonblick på en trädstam nära oss. Grönsiska sjöng en bit bort och ändå längre fram hördes en svartmes. Den måste vara nära bilarna och nu drog det i kaffetarmen. Innan vi hann öppna bagageluckan hördes korsnäbben igen. Den sjöng kraxigt en liten stund innan två individer flög ut och satte sig i en frötall på hygget bakom oss. Efter en stund kröp de fram bland barren och vi kunde studera både den grågröna honan och den intensivt röda hannen av ett par mindre korsnäbbar. Från trädtopparna över oss började en järnsparv sjunga sin porlande, klara vårsång likt en strid vårbäck. Även citronfjärilarna hade vaknat och fladdrade omkring oss medan vi njöt av vårt kaffe.


Citronfjäril. Foto OB

 Därefter tackade Lars för sig och vi andra fortsatte mot Dällingen för lite annan skådning. Jag valde den mindre vägen över Lilla Böldö och strax efter vid Betestorp noterade vi en flock trastar ute på fältet. Hopp ut ur bilarna och fram med tub. Ganska snabbt kunde vi ringa in rödvingetrastar, björktrastar och dubbeltrastar som flitigt letade påskgodis i marken. Vi såg flera som drog upp härliga marsipanmaskar. Plötsligt fick jag in en kolsvart trast med en stor vit månskära över bröstet. Efterlängtat, en mycket vacker ringtrasthanne gav oss det stora nöjet att njuta hans vackra skapelse på ganska nära håll i tubkikaren. Läckert!! Bland trastarna också flera provianterande starar. Från skosbrynet hördes en mindre hackspett trumma och framför oss flög en skogsduva snabbt förbi och försvann in bland träden. Vilket stopp!

 Stärkta av upplevelserna tumlade vi ut ur bilen vid Dällingen och hörde genast en tickande enkelbeckasin. Nu hade man gallrat bort buskagen som skymde utsikten förra året. Vilken välgärning! Ute på vattnet hittade vi ett knippar och ett sångsvanspar. Även några gräsänder kunde noteras, i övrigt tre par tranor och snart kom det ner fisk- och skrattmåsar från de omkringliggande fälten. I strandskogen sjöng det två gransångare, en på vardera sidan om oss. Bakom oss hördes en fasantupp flera gånger. Ett par blåmesar provianterade i alarna bredvid oss. På vägen hem kunde vi notera en kretsande ormvråk vid sidan om vägen.

Totalt noterade vi 40 arter den här morgonen med ringtrast som en liten extra bonus. Det var flera år sedan jag senast såg en i länet. Den kacklande duvhöken värmde också gott i hjärtat. Vi kan väl också sägas att flera arter kan räknas som riktigt äkta barrskogsarter.

 Min uppmaning är, ut och skåda i påskvärmen. Nu kommer lövsångare, ladusvala och annat skoj att strömma in i landet. Dagfjärilarna vaknar, vad många citronfjärilar vi såg under dagen. Ta vara på chansen att njuta av varm vår och mycket fågel!

Ola

 

 

Nästan försommar (23 april)

 Det märks skillnad på Växjö stad och Dädesjö. I Växjö var träden gröna och körsbärsträden blommade. I Dädesjö var det fortfarande tidig vår och knappast att man anade något grönt i träden. För Tisdag 3 var det barrskogsfåglar i Skårtaryd som stod på dagsschemat. Det blev en lång karavan i dag. Vi var fem bilar från Växjö och i Skårtaryd anslöt ytterligare fyra. Tur att det finns en större parkering hitom den lilla reservatsparkeringen. Första arten ut blev taltrast tätt följd av rödhake, bofink, tofsmes, gärdsmyg och svartmes. Två fiskgjusar gled över oss och pratade lite med varandra. Förmodligen utbytte de erfarenheter av hur vintern varit nere i Västafrika. Från den glesa kullen vid sidan om oss hörde jag en strof från årets första trädpiplärka. Den sjöng bara en gång men jag hoppades på att hitta någon i reservatets utkant eller en repris när vi kom tillbaks för förmiddagsfikat. En järnsparv drog oss några strofer.

 När vi kom fram till skogsbrynet på väg mot reservatet så möttes vi av en egendomlig sång, något som var svårplacerat. Jag misstänkte med en gång att det var en talgoxe som ville utmärka sig men det skulle också kunna vara en talltita med talfel. Jag spelade upp talltita med mobilen och genast reagerade fågeln och började flyga omkring oss. Det luktade talltita men helt säkra var vi inte. Till slut kunde Sigvard hitta fågeln och konstatera att det var en talgoxe. Det är märkligt med de här avvikande individerna. Talgoxe är en av de fåglarna med mest läten på sin repertoar. Borta vid parkeringen till reservatet hittade vi Torgil som fått vänta en bra stund på oss. Den parkeringen är som sagt alldeles för liten för oss om vi inte är så få som vi var i onsdags, så vi parkerar alltid på vändplatsen några hundra meter före reservatsparkeringen.

 De första fåglarna inne i reservatet, förutom några klagande grönsiskor, blev svartmes tätt följd av tofsmes. Jag hörde först svartmesen på lite håll och den verkade flytta sig bortåt från oss först. Den ändrade sig dock snabbt när jag spelade upp svartmes med mobilen. Snabbt var den på plats och flög ikring oss. En tofsmes nappade och började puttra, även bofinkarna i närheten reagerade och började sjunga, kinka och huitta. Det blev intensivt och tofsmes satt fint en kort stund. Därefter var det ganska tyst i skogen innan vi hann bort till den sydvästra delen på reservatet. Då kunde vi pejla in en sjungande trädpiplärka som vi kunde gå lite närmare och höra bättre. På vägen tillbaks till fikat, ännu en svartmes som visade upp skillnaden i tempot på sången som den kan ha. Fikat intogs under förhållandevis ganska stor ro med korta avbrott för tranor vid Feresjön, sjungande järnsparv och repris på trädpiplärkan från morgonen.

 Nästa stopp blev Dällingen vid Dädesjö. Inga trastar längs vägen den här dagen. De flesta trastarna är nu längre norrut i Sverige, kulmen var nog förra veckan. En gransångare sjöng i strandskogen och efter en stund hakade även nr 2 på. Sigvard hittade en mycket vacker brun kärrhökshanne som jagade över maden (strandkanten) framför oss. Den visade upp sig mycket fint och jagade helt ogenerat fram och tillbaks i briljant ljus. Helt klart dagens clou! I övrigt i sjön kunde vi notera två sångsvanar, tre tranor, några fiskmåsar och ett krickpar. I strandvegetationen en sävsparvshanne och även gulsparv. Grönfink ”rullade” över oss och en sädesärla kom flygandes precis när vi satte oss i bilarna och blev därmed art nr 33 för dagen. Jag hade nog väntat mig någon lövsångare i strandskogen men helt klart är våren lite senare här bara några mil från Växjö. Här i Växjö sjunger det ju lövsångare lite överallt nu. Det märks också i artlistan att våren är lite senare i nordöstra delen av kommunen. Flyttande trastar och finkar har hunnit iväg norrut medan det inte riktigt fyllt på med de lite senare ankommande flyttfågelarterna.

Ola

 

 

Varmt men blåsigt (24 april)

 Det märktes redan vid samlingen att vinden friskade i och det blev ännu tydligare när vi parkerade bilarna på hygget strax före reservatsparkeringen. I dag var det nästan helt tyst vid parkeringen. Där hade det sprudlat av liv de två föregående gångerna. Nu var det förmodligen vinden som satte käppar i hjulet. Här har vi hört flera taltrastar, men i dag ingen. Inte heller när vi kom in i skogen så hördes speciellt mycket. Det var först borta vid ”Furuhöghuset” som det blev lite liv. Först några rödhakar som började sjunga och sedan fyllde tofsmesen i. Vi gick lite närmre tofsmesen och då tog bofinkarna över. Till slut hoppade dock tofsmesen fram så att några kunde se den. En svartmes började också sjunga på lite avstånd och ännu längre bort en talltita. Lite längre fram kom vi till en nygjord eldstad inne i reservatet. Den fanns inte där i går! Kändes si så där med tanke på hur torrt det är i markerna och den rådande vinden. Elden var dock ordentligt släckt, men frågan är om det är tillåtet att elda inne i reservatet? Innan vi kom fram till vägen genom reservatet sjöng en järnsparv flera gånger för oss. Jamandet från ormvråk hördes också och plötsligt var det tre vråkar uppe över träden framför oss. De störtdök och jamade friskt. Kanske en revirstrid?

 I sydvästra hörnet så letade vi upp trädpiplärkan från i går. Den sjöng flitigt även i dag. Plötsligt kom det korsnäbbar flygande och jag såg två lite större fåglar med ljusa undersidor som drog förbi. Det slog kryss i huvudet en stund innan jag förstod att korsnäbbarna jag hört landat i trädtopparna ganska nära oss. Delvis motljus, och de var tysta, men det var förmodligen mindre korsnäbbar. De två fåglarna med vit undersidan fick vi inte kläm på, kanske var det två skogssnäppor som drog förbi. Vid trädpiplärkan en talgoxe och en svartmes på lite håll. Nu drog det i kaffetarmen och det blev en promenad fri från störningar tillbaks till bilarna.

 Fikat på den lilla kullen var lite blåsigare i dag men ändå skönt. En fiskgjuse drog förbi och ett korsnäbbspar landade i några frötallar ganska nära oss. Den här gången gick det lättare att skonstatera att det var mindre korsnäbb. Efter fikat tog vi lilla vägen mot Dädesjö. Några såg sparvhök längs vägen och vid Grönadal två tranor på en åker samt några trastar som flög in i skogen. Vid Dällingen så kändes vinden mindre då den kom från sydost. Över den bortre stranden hittar Håkan en ormvråk. På andra sidan kan vi också konstatera att en av sångsvanarna ruvar. Från strandskogen hörs hela tiden en gransångare sjunga och ibland tränger en lövsångare genom. Ute på sjön några fiskmåsar och kanadagäss. En enkelbeckasin tickar från strandkanten och över strandskogen fladdrar en ladusvala, årets första för många. Över sjön kommer en fisktärna flygande, även det en av årets första. En svarthätta sjunger kort från strandskogen och är sedan tyst, förmodligen en flyttande fågel som prövade lyckan och sedan fortsatte.

 I strandbuskagen också en hanne sävsparv. Lite längre bort hörs en av Växjös få fasaner. Avslutningsvis så plockar vi in en röd glada över skogen på andra sidan. Lite långt borta för en njutobs! Dagen har dock bjudit på 42 arter och däribland flera nyanlända vårprimörer.

 Ola

 

Vindstilla, en skön försommarmorgon i barrskogen (30 april 2019)

 I dag, valborgsmässoafton, så var vi två grupper som skulle besöka Skårtaryd. Uno Pettersson hade hoppat in som vikarie för Roland. Redan vid samlingen på vattentornets parkering sjöng en nyanländ rödstjärt på lite avstånd. Det skulle bli en dag med många nyanlända fåglar. Vi tvingades till en omväg över Rottne, Brittatorp och Eke då man asfalterade på den vanliga vägen. Vid parkeringen delade vi upp oss i de två grupperna och jag tog Tisdag 2 och stannade kvar lite på parkeringen medan Uno tog Tisdag 1 och traskade i väg. På parkeringen kunde vi pejla in rödhake och bofink. En nötväcka spottade och så började två taltrastar sjunga, en i norr och en i söder. Den nordliga kom närmre så att vi kunde höra den ganska fint. En svartmes stämde in i kören i sitt stressade tempo och lövsångare sjöng på lite håll. När vi kom in i skogen kunde vi lyssna på den sydliga trasten på ett bra sätt och lite längre bort en trädpiplärka.

 När vi kom fram till den lilla parkeringen vid reservatet så sjöng rödhake och lövsångare. Även en gärdsmyg klämde i med sina kraftfulla drillar och en svarthätta flöjtade vackert. Dagens mest oväntade obs blev den mindre hackspett som vi hörde vid parkeringen. Verkligen inte miljö för mindre hackspett men den kom kanske från lövskogen nere vid Feresjön. Den skrek bara en gång och sedan var den borta. Framme vid ”Furuhöghuset” så hörde vi de första tofsmesarna. Vi gick lite närmre och de sjöng och inspekterade oss när jag spelade upp en strof. Även svartmes, talgoxe och bofink startade upp. Lite längre fram hördes en större hackspett ”kjycka”. Nu mötte vi Tisdag 1 som kom från andra hållet. De hade haft det ganska lugnt men hört kungsfågel sjunga, något vi inte fick göra. I bortre delen på reservatet kom det ett par större korsnäbbar flygande men de ville inte visa sig riktigt för oss. Det är märkligt hur fåglar försvinner inne i grenverket.

 Vi gick ur reservatet för att bättre kunna lyssna på trädpiplärkan som sjunger här i den glesa tallskogen. Först kunde vi spana in en järnsparv som satt i topp på en tall och sjöng flitigt. Sedan kom också trädpiplärkan bort till oss, landade i en topp innan den drog bort till en annan topp och visade upp sin spelflykt. Vägen tillbaks till fikat gick raskt och bjöd inte på några större äventyr. Även fikat blev ganska opåverkat, inga fiskgjusar som visade sig eller mindre korsnäbbar. Det var inte mycket som sjöng nu heller. Vi tog sikte på Dällingen men stannade på vägen vid Grönadal där vi såg en ringtrast för fjorton dagar sedan. Inga trastar men väl en grönsiska som bjöd på fin sångflykt för oss.

 Vid Dällingen möttes vi av gransångaren igen men nu fanns där flera lövsångare och en svarthätta också. Sångsvan var kvar och ruvade i sjöns nordvästra del. En fiskgjuse gjorde en sväng över sjön innan den tog höjd över oss och fortsatte till en annan sjö i närheten. Enkelbeckasin tickade och så småningom kom den också upp på vingarna och började spela för oss. Härligt med den bräkande himmelsgeten. Några ladusvalor fladdrade förbi och några fiskmåsar anlände till sjön. Korp hördes på håll och så upptäckte Uno sävsparven i buskagen nedanför oss. Den drog snabbt bort så det blev inte många som hann med att se den. Det blev en fin morgon men inte så mycket barrskogsfåglar bland de 40 arter vi registrerade under morgon och förmiddag.

Ola  

Två sjöar (7 maj)

Idag har vi studerat två helt olika sjöar, Lilla Attsjön med sitt relativt rika fågelliv och Rottnen med betydligt färre arter. Redan på parkeringsplatsen kunde vi se en spelande trädpiplärka, alltid en fascinerande syn. På promenaden längs sjön kunde vi sedan räkna in sothöna, knipa, vigg, gräsand, kanadagås och sångsvan. I aspdungen sjöng en gärdsmyg och en större hackspett kände lite på förutsättningarna för ett bobygge. 

Tofsvipor for efter varandra och en sävsparv satt fint i en björk ute i våtmarken. Vi fikade vid vindskyddet och kunde då se en flock med sträckande vitkindade gäss dra mot nordost. Några hussvalor jagade över vattenytorna medan lövsångare sjöng trots den kyliga luften.

Vi for sedan med bilarna till Sandstaden och badplatsen som finns där. Direkt kunde vi konstatera storlommarna, tre exemplar som lig en bit bort. Två drillsnäppor drog förbi och grågässen gled undan en bit med sina små ungar. En fiskgjuse med byte kom förbi och några fiskmåsar låg tysta vid några stenar. Dagens avslutades med svarvit flugsnappare, rödhake och grönsångare i lövdungen intill.

Roland

Kallt och lite ruggigt idag (8 maj)

Lätt duggregn och bara några plusgrader idag när gruppen Onsdag 3 besökte Lilla Attsjön och Rottnen. Men fåglarna visade ändå upp sig. På parkeringsplatsen kunde vi studera en trädpiplärka och strax därpå satte sig en mindre hackspett i det döda trädet. Kul att den finns här trots att barrskogen tränger på.


Enkelbeckasin. Foto Bengt Elmquist

Efter att ha studerat skratt- och fiskmåsar ägnar vi en stund åt knipornas lek. Vi hittar också en enkelbeckasin i trädtopp. Gröngöling ropar och en järnsparv sjunger intill. Vi kan också titta på vigg, kanadagås, tofsvipa, gräsand. Och avlyssna lövsångare längs hela promenaden.

Ljudet stiger bland skrattmåsarna och då upptäcker vi en glada i luften ovanför. Inte undra på att de blir irriterade. När vi strax senare upptäcker en brun kärrhök är inte reaktionen lika kraftigt. Vi har också spillkråka på vägen ut.


Vigg. Foto Bengt Elmquist

Från tornet ser vi några krickor men också fem svartsnäppor, en överraskning. Efter fikapaus vid vindskyddet återvänder vi till bilarna medan ladusvalor och hussvalor jagar lågt över vattnet.

Vi far ner till Sandstaden vid Rottnen där storlommarna genast visar upp sig. Grågässen är också på plats, likaså fiskmåsarna, med för övrigt är det stilla.

Roland

Fint väder men inte så många fåglar (14 maj)

Efter resan ut till Lilla Attsjö möttes vi på parkeringsplatsen av en ropande mindre hackspett. Den är inte så lätt att skilja från göktytans läte men med läten på appen i mobilen blir det lite lättare. Ett litet gäng kajor bråkade vid en aspstubbe, undrar om vad? I sjön kunde vi direkt se de många häckande skrattmåsarna men också några fiskmåsar. Knipor och grågäss kunde vi också se. Efter det första fågeltornet kunde vi också se vigg och jämföra den med kniporna intill. Här fanns också några av sjöns sothönor och ute i våtmarken kunde vi se sångsvansparet.

Lövsångare och bofink satt helt nära varandra och vi kunde jämföra deras sång. Dessutom kom en ärtsångare in i deras duett. Strax senare kunde vi se flyktspelet hos en trädpiplärka samtidigt som en blåmes klängde i en björk helt nära.


Makaonfjäril. Foto RY

Från fågeltornet hittade vi tranor, inte alls svårt, medan krickhannen var lite svårare där den låg och sov på en gyttjesträng. Flera par kanadagäss finns vid sjön. Flera par tofsvipor sågs, en del ruvande av allt att döma. Men inte några andra vadare. Nu var det fikadags och se, där kom grupp 2 med Ola i täten. Efter fikat återvände vi till bilarna. Men på vägen dit hittade vi en makaonfjäril, en fantastiskt fin i gult och svart.

Vid Rottnen, på badplatsen vid Sandstaden, kunde vi se fiskgjuse och storlom. Vi hittade också en storskrakshona och ett par gräsänder. Fiskmåsar ruvade på några stenar och i bakgrunden sjöng en rödstjärt.

Roland

 

Nästan en försommarmorgon (14 maj)

Tisdag 2 hade sin fjärde exkursion. Värmen är på väg det kändes när vi samlades vid vattentornet. I solen var det riktigt behagligt. Vi satte kurs mot Sandstaden för att titta på sjöfågel. Anne-Maj och Bernt var redan där och hade kollat in några grågäss. När vi steg ur bilarna var fågelsången härlig att lyssna på. På avstånd en grönsångare och lite närmre en rödstjärts raspiga strof. Så började årets första trädgårdssångare bubbla en kort stund. Lite längre bort en trädpiplärka och vi drog oss bort mot den för att pejla in den bättre tillsammans med rödstjärten. Den sistnämnde sjöng flitigt ganska nära oss och så konstaterade vi att trädpiplärkorna var två som duellerade. Då och då bröt en nötväcka in med sin busvissling. Lite söder om oss började en svartvit flugsnappare att fila på sin sångstrof. Den visade också upp sig väldigt fint på en kal, kort gren lågt i en stor björk bara 20 meter från oss. Vi fortsatte lite söderut till för att lyssna in grönsångaren, både det fallande myntet och dess sorgsna tyy-tyy-tyy-tyy-tyy hördes. Bakom den en gärdsmygs intensiva sång och så började trädgårdssångaren på att bubbla igen.

Dags för lite sjöfågel men först hördes de klara flöjtackorden från en svarthätta norr om oss. Ute på sjön hittade vi en storskrakshöna som dock flög i väg. Två storlommar låg och fiskade en bit söder om oss. De dök flitigt och var därför inte helt lätta att få syn på. Roland hade berättat om ett fiskgjusebo långt borta och vi lyckades sniffa fram det men det var inte lätt att se den ruvande fågeln. På håll syntes också några fisktärnor. Så kom först en drillsnäppa förbiflygande och kort därefter en till. Typiska, lågt sniffande över vattenytan med klippande vingslag blandat med korta glid ibland. Nu var det dags för fika och solen värmde skönt. En fantastisk plats för fika med en spegelblank sjö och ivrig fågelsång. En talgoxe hade utökat kören som även innehöll koltrast, lövsångare och bofink förutom de redan nämnda arterna. En vackert tecknad ganska mörk ormvråk seglade upp ovanför träden nära oss.

Efter fikat tog vi sikte på Lilla Attsjön och körde till den östra sidan för bättre ljus. Direkt när vi steg ur bilarna hördes skallret från en ärtsångare. Längs vägen ner mot tornet kryllade det av trollsländor, förmodligen flera olika arter. Vid vindskyddet satt Tisdag 1 och fikade när vi anlände. Från tornet kunde vi spana in skrattmåsarna, sångsvanarna, kanadagäss, tofsvipor, vigg, knipor, krickor och sothöns. En vackert färgad glada gled över skrattmåsarna vid flera tillfällen för att hitta något ätbart. Den blev livligt uppvaktad varje gång den kom. Två tranor skruvade upp och försvann. Över sjön flög det också flera ladusvalor med öppna näbbar för att fånga in lite föda. Vi tog sikte på det andra fågeltornet vid parkeringen på västra sidan. Två nötskrikor flög över vägen strax framför oss. Från det andra tornet kunde vi också skåda några fiskmåsar och en korp. Det hade blivit dags att avrunda exkursionen och summera antalet arter till 43. Vi hade fått se en hel del sjöfågel, framförallt lite skillnader mellan en näringsfattig sjö som Rottnen och den mer näringsrika Lilla Attsjön. En hel del fågelsång blev det också på morgonen.

  Ola

 

 

Inte så många fåglar men ändå intressant (15 maj)

Dagens tur gick till Skårtaryds naturreservat i Dädesjö. Det är ett stenblockrikt område bevuxet med gammal tall och gran. Marken är fattig och därmed är också fågelfaunan fattig. Men skogen är vacker och den har sina lite speciella innevånare. Vi fick höra duvhök ropa, en av dessa urskogsfåglar. Men såklart, den har också etablerat sig i Stockholm så det ursprungliga levernet finns inte kvar.

Annars började utflykten med en sjungande dubbeltrast som också hade den goda smaken att flyga förbi och då presentera sitt raspande lockläte. Samtidigt sjöng en talltita sin vemodiga sång. En svartmes svarade ivrigt på det inspelade lätet på mobilen, fusk men vadå! En större hackspett visade sig nära.


Tosteblåvinge
. Foto RY

Ett par fjärilar behöver också nämnas. Den första vi såg var en tosteblåvinge, se bild, och den andre var en grönsnabbvinge. Den kunde vi se flera av där de sökte föda bland blåbärsblommorna.

Vid fikapausen kunde vi lyssna på sjungande grönsiska. Strax därpå avslöjade sig ett par tofsmesar. De hade sitt bo en murken björkstam men de uppträdde hela tiden mycket diskret så det var knepigt att få se dem bra. En talgoxe gjorde vad den kunde för att förbrylla oss. Lövsångare, nötväcka och bofink sjöng lite försynt men för övrigt var det tyst i skogen.

Roland

 

 

Sjöfåglar en härlig majdag (15 maj)

 Idag var det Onsdag 1 som hade sin sjöfågelexkursion. Sol, + 6 på morgonen och +15 när vi slutade. Svag ostlig vind men ändå märkbar som vind från ost vid den här årstiden alltid är. Vi åkte direkt till Lilla Attsjöns parkering där vi som första art hörde gulsparv räkna till sju. En trädgårdssångare bubblade från slyskogen bredvid parkeringen och längre bort sjöng en koltrast. Över sjöns västra ände var en enkelbeckasin uppe och spelade men försvann bakom asparna i sjökanten. En svartvit flugsnappare filade på sin strof och plötsligt satt den på taket på holk två. Den flög över till staketet och visade upp sig än finare. Långt bort hördes årets första gök och nu hade fågeln på staketet ersatts med en brunfärgad hona svartvit flug. En större hackspett ”tjuckade” och lät höra några utspridda trumvirvlar.

 Dags att börja ägna sig åt sjöfåglar. Vi gick bort till första fågeltornet och spanade in fyra viggar och några knipor som jämförelse. Jämförde fiskmås och skrattmås. Över sjön flög tofsviporna fram och tillbaks. Så småningom hittade vi flera sothöns och krickor och på en dybank två grönbenor. En adult brun kärrhökshanne jagade över de östra delarna av sjön och stötte upp en rastande flock med småfågel. De försvann in över skogsbrynet och blev därför aldrig identifierade, men det kunde ha varit gulärlor. De såg ärlelika ut och en flock med ärlor den här årstiden bör ha varit gulärlor. Från träden bortom parkeringen hördes de ödsliga tonerna från en dubbeltrast klinga ut.

 Vi fortsatte bort mot andra tornet längs stigen. Först fick vi stoppa för en svartmes som filade intensivt på sin strof. Lite längre bort hördes en ärtsångare skallra och en kungsfågel sjöng några gånger från granarna intill oss. Gröngöling ropade några gånger och påkallade regn, men vad hjälpte det? En trädkrypare kröp uppåt på den närmsta björken. Flög bort till nästa björk och började klättra upp från dess fot. Vid hygget strax före det andra tornet hördes en trädpiplärka pröva rösten. Den tog bara upptakten på sin sångstrof och repeterade den flera gånger. Den flög upp från en låg torraka och landade i en lite högre dito. Där kunde vi studera den fint i tubkikaren och se de smala, dubbla vingbanden. Borta vid vindskyddet var det nu dags för att packa upp fikat. Vi njöt i solskenet och spanade ut över sjön. Den bruna kärrhöken jagade återigen men nu över sjöns västra del. Strax efter dök gladan med ruggluckorna upp, samma fågel som i går. Den blev lika livligt uppvaktad av tofsvipor och skrattmåsar som i går. Vackert tecknad var den dock i det fina medljuset när den kom ner framför trädridån och inte sågs upp mot himlen. Vid sidan om oss sjöng en sävsparvshanne några strofer.

 Från tornet kunde vi spana in de två sångsvanarna. De låg mitt i sjön inne i tät vegetation och det gick inte att avgöra om de hade några nykläckta ungar med sig eller inte. Några ladusvalor fladdrade fram och tillbaks. Kanadagässen brölade och över skogen på andra sidan dök två ormvråkar upp. Gladan kom tillbaks för ännu en väluppvaktad runda över skrattmåskolonin. Ännu en ärtsångare hördes från skogen bakom oss. På vägen tillbaks till bilarna hände inte så mycket. Den flitiga gulsparven och svartmesen höll fortfarande på att sjunga. Nu tog vi sikte på Rottnen och Sandstadens badplats.

 Lika fint som i går men något mer blåsigt. Vi upptäckte dock ganska snabbt två storlommar på ungefär samma plats som i går. Fiskgjuseboet spanades in men det var lika svårt i dag att spana in någon fågel. Bakom oss sjöng nu rödstjärten och vi kunde också höra en sjungande trädkrypare. Vi flyttade bort mot lövskogen söder om badplatsen när vi hörde en svarthätta flöjta. Från skogen en ivrig gärdsmyg intensiva sång. Den svartvita flugsnapparen sjöng också liksom grönsångaren från i går. En drillsnäppa satt på vägen och flög drillande iväg bort från oss. Egendomlig plats för den fågeln. Ingen nötväcka i dag men väl en rödhake. Tillbaks vid tubarna kunde vi nu konstatera att storlommarna blivit tre till antalet. På vägen hem såg vi en sparvhök strax innan Ingelstad och den blev art nr 52 för dagen. Precis som i går mycket sjungande småfågel, lite fler vadare men ingen storskrake eller fisktärna i Rottnen. Några fler arter rovfåglar blev det också med sparvhöken som en fin slutkläm!

 

 

Lövskogsfåglar, Tisdag 1 vid Osaby

Lite mulet men varmt, molnen bidrog till att göra temperaturen behaglig. Den var ändå uppe på +17° när jag svängde in på parkeringen vid Vattentornet. I dag de två första grupperna till Osaby. Själv hade jag Tisdag 1 medan Roland hade Tisdag 3. Vi tog varsit håll från parkeringen. Vi gick söderut och började med en bubblande trädgårdssångare, de har anlänt i full skala nu. Lite längre fram svartvit flugsnappare och trädpiplärka. Vi försökte att lyssna efter rörsångare i vassviken nedanför säteriet men där fanns inga. Gärdsmyg och en undanflyende trädkrypare och på lite håll hördes göken. Vi repeterade svartvit flug och även trädpiplärka. När vi kom tillbaks mot ladugården så fylldes luften av knattrande hussvalor. Härligt! Kaffet packades upp vid ett av borden när det anlände ytterligare en grupp med besökare. de verkade inte vara fågelskådare utan mer allmänt naturintresserade. En röd glada med tydliga ruggluckor i vingarna skruvade upp och underhöll oss under fikat. En grönfink bräker och låter höra sin rullande sång.

Vi går därefter gula hagmarksslingan norrut. När vi passerar säteriet ser vi pilfink och ett par tornseglare sveper förbi. Det blir en repetition av trädpiplärka, svartvit flugsnappare och gärdsmyg. I bortre kanten på hagen mot väster sjunger dock en grönsångare på lite håll, även en rödhake. En större hackspett hörs och visar upp sig när den klättrar i en en. Ute från fälten hörs sånglärka sjunga och när vi kommer fram till den öppna marken upptäcker vi tre sångsvanar i bortre kanten. Över skogen norr om fälten ännu en röd glada tillsammans med en ormvråk. Vi fortsätter på gula slingan på östra sidan av stora vägen och en spillkråka hörs på håll. Längre fram flöjtar svarthätta och en gulsparv hörs någon enstaka gång. En gärdsmyg sjunger på verkligt närhåll och visar upp sig för oss alla då den långsamt hoppar uppåt i en enbuske. Innan vi är tillbaks till säteriet hör vi en gröngöling från skogsdungen intill oss.

 Den stora sensationen blir de friflygande arapapegojorna i Dänningelanda som är ute på flygtur när vi passerar. Vid Vattentornet sjunger en rödstjärt. En dag som bara rymde 36 arter, men vi besökte å andra sidan bara en biotop – lövskogen.

Ola

 

En härlig förmiddag vid Osaby (21 maj)

Efter samlingen på Teleborg åkte båda grupperna till Osaby där Ola tog den ena gruppen söderut och jag den andra mot nordost. Hussvalorna vid Osaby gladde och vi valde att studera dem en stund. Då kunde vi också se gråsparvar och pilfinkar medan tornseglare kretsade högt över oss.


Hussvala. Foto Lars Bernhardsson

En trädgårdssångare sjöng flitigt intill vägskälet. Senare kunde vi jämföra med svarthätta men också sylviasångaren ärtsångare. Taltrast, koltrast och björktrast noterades längsvägen mot Vetlanda.

Vi kunde se en sjungande trädpiplärka i en grantopp. I området fanns också en svartvit flugsnappare och en trädkrypare skymtades. I ett skogsbryn sågs en rödhake och en gärdsmyg hördes.

Vid Ostorpet kunde vi se några ladusvalor som jagade öve en vall. Två spillkråkor flög förbi helt nära och vi kunde senare höra deras typiska läten. I skogen lite längre norrut sjöng en grönsångare och vi kunde se en större hackspett som kanske bodde i ett torrt träd med flera hål.

I en naturbetesmark hörde vi en sjungande buskskvätta som vi efter en stunds letande kunde se i en sälgkrona. I en död björk höll en blåmes till. En sånglärka sjöng och vi upptäckte den så småningom högt, mycket högt. På fälten nedanför fanns några sångsvanar.

Röd glada och ormvråk flög förbi. Men inte någon bivråk! Vi valde att gå den gula slingan, främst i jakten på grå flugsnappare men någon sådan kunde vi hitta. Det blev ganska tyst nu, kanske för att klockan gick mot tolvtiden. Några gäss passerade över, troligen grågäss men det gick inte att säga säkert.

Roland

 

 

Sjöfåglar, sista exkursionen en varm majdag

Temperaturen stod på +17° när jag körde upp till Vattentornet och när vi slutade var vi uppe på +26°. Inte ett moln på himlen förrän framåt förmiddagen och nästan vindstilla, ibland en skön, svalkande fläkt. Fågelaktiviteten blir lite låg en sådan här morgon när vi kommit fram till 08.00. På parkeringen kunde vi notera sjungande gulsparv, svartvit flugsnappare och trädgårdssångare. De sjöng även när vi kom tillbaks till bilarna drygt tre timmar senare, men då hade trädgårdssångaren blivit två. Vi inledde en intensiv diskussion om göken fast vi inte hörde någon denna gång. Från första tornet kunde vi studera vigg, sothöna, skrattmås, kricka, gräsand och knipa plus några kanadagäss och några fiskmåsar.

 När vi fortsatte längs vägen bort mot andra tornet noterade vi större hackspett och flera dagfjärilar t.ex. tistelfjäril, påfågelöga och aurorafjäril. Strax innan första bänken hördes en pladdrande sångare från buskarna bredvid vägen. Fågeln var nära men gick inte att få syn på. Det gick inte att bli säker på pladdret. Var det en nyanländ kärrsångare som sjungit mer intensivt tidigare på morgonen, var det en felplacerad och blyg törnsångare eller var det en trädgårdssångare med talfel. Kanske var det något helt annat som dumpit ner under natten och nu helt förvillad satt och småpratade med sig själv. Någon klarhet i vad det var fick vi inte men ute från sjön hördes en buskskvätta sjunga och vi spanade in den vackra hannen i tubkikaren. Även en sävsparv sjöng från våtmarken men den hittade vi inte.

 Borta vid trädpiplärkans hygge var det ganska tyst i dag. Jag hörde några trevande sångstrofer när vi närmade oss men sedan tystnade den. Vi kunde höra den varna och nu låg förmodligen honan på boet och ruvade. En större hackspett födosökte på några oss närbelägna träd och stubbar och visade upp sig mycket fint. Dags för fika och den här dagen satt vi alla inne i skuggan i vindskyddet och tryckte. Där gick det att få lite lä från solen! Borta vid fågeltornet sjöng ännu en buskskvätta. Från tornet kunde vi inte spana in något speciellt. Trots termiken fanns det inte en enda rovfågel uppe i luften. Anmärkningsvärt! På vägen tillbaks kunde vi notera att den pladdrande sångaren nu var borta. Förmodligen hade den ramlat ner under natten, sjungit en stund på morgonen och sedan övergått i pladdret vi hörde och nu dragit vidare till bättre jaktmarker. En trädkrypare sjöng lite längre bort och en järnsparv drog en kort strof. Järnsparven har troligen ungar i boet och matar. Det finns inte tid för sång nu och så är det med flera fågelarter medan andra sjunger för sin andrakull nu, såsom trädkryparen vi hörde lite längre bort.

 Ändå lite närmre bilen kunde vi också notera en mindre guldvinge, en mycket vacker liten dagfjäril. Siktet var nu inställt på Rottnen, men först kryssade vi av grågässen som nu kommit ner till sjön igen efter en stund uppe på åkermarken. Troligen var det så för på morgonen såg vi inga grågäss men nu var det fyra par varav ett hade en ganska stor unge. Det verkar vara ett dåligt häckår för grågässen. När vi anlände Sandstaden var där också ett par grågäss, men även detta par utan ungar. Strax innan Sndstaden promenerade tre halvstora vildsvin lugnt över vägen och blev ståendes i diket när vi passerade med bilen. Sjön låg helt spegelblankt men vi kunde inte upptäcka någon storlom. Efter en stund hörde vi dem dock ropa från de södra delarna av sjön. I fiskgjusboet var det ganska lugnt men då och då stack honan upp huvudet och visade sig. Borta vid öarna flög det flera fiskmåsar men också ett par gråtrutar. Söder om oss hördes en drillsnäppa drilla till en kort strof. I övrigt ganska lugnt så här mitt på dagen. Olof skulle vara inne i stan vid 13.15 så 13.06 rullade vi in på parkeringen vid Vattentornet och noterade där en sjungande rödstjärt och art nr 46 för dagen, om vi inte räknar med den oidentifierade pladdraren. Det märks att vi är i en fas där vissa arter numera är svåra att observera.

Ola

 

 

Riktigt varmt idag (22 maj)

Först samling vid Vattentornet, sedan ny samling vid Osaby. Vi blev tolv pensionärer som tog en promenad via Vetlanda och Ostorpet.Vi studerade gråsparv och pilfink vid ladugårdsbyggnaden men också hussvalorna som for omkring runt byggnaden. Och trädgårdssångaren som sjöng flitigt vid vägsklälet. Den satt helt öppet en lång stund och vi kunde se den bra.

Vi kunde avlyssna en flitigt sjungande rödhake och en röd glada flög förbi oss. Björktrasten var på plats och stararna likaså. Lite mer diskreta var svartvit flugsnappare, svarthätta och trädpiplärka men vi kunde höra dem bra. Vid Vetlanda jagade ladusvalor och en ärtsångare sjöng några strofer.

Norr om Lennartstorp upptäckte vi en dubbeltrast. Den lämnade skogen och satt en stund på stenar i betesmarken. Vi kunde se de vita spetsarna på stjärtpennorna, en bra karaktär som de andra trastarna saknar. Över oss mot den blå himlen kretsade en ormvråk som strax senare fick sällskap av ännu en. Det var nog ett par kan man gissa.

Vid fikat kunde vi höra buskskvättorna, senare såg vi dem också bra. En blåmes var lite irriterad på oss. Strax senare kom fyra sångsvanar flygande för att sedan landa på en vall. I samma vall satt också en korp och ett litet gäng kråkor flög över ekskogen.

Dagens utflykt avslutades med ett besök vid kattuggleeken men där var ingen hemma. Hålet verkade igensatt av något, ett getingbo kanske, så ugglan måste nog leta upp ett annat träd. Men det finns nog goda chanser bland de många gamla ekarna.

Roland

 

Härlig skådning idag (28 maj)

Dagens promenad nordost om Osaby gjordes i behagligt svalt väder. Torrt och svag vind dessutom. En björktrast flög över parkeringen och göken gal i sydväst. Hussvalorna presenterade sig fint, likaså tornseglarna. En pilfink satt i buskaget och på ladugårdstaket en gråsparv. Vid vägskälet sjöng en trädgårdssångare. Vi kunde se den i en liten askkrona en god stund. En tjusigt gul gulsparv visade sig också fint och inne i skogen ropade en gröngöling.

I allén kunde vi först lyssna in en sjungande trädkrypare, därefter både bofink och svartvit flugsnappare. Vid Vetlanda hade en annan individ den goda smaken att visa upp sig fint. Samtidigt jagade några ladusvalor över betesmarkerna helt nära. En törnsångare sjöng vid Olstorpet men den ville tyvärr inte visa sig för oss. En spillkråka hördes från skogen intill, likaså tranor. Ett par nötväckor bodde i en holk vid Lennartstorp.


Ladusvala. Foto RY

I den lilla talldungen nära asfaltvägen sjöng en grönsångare och en lövsångare. En större hackspett flög över vägen och vi kunde hitta den nere på en asp. En ormvråk passerade över vägen en bit framför oss.

Nu var det fikadags intill stenmuren. Buskskvättan sjöng intensivt hela tiden och efter fikat letade vi upp fågeln i gruppen med sälgar. En sädesärla fanns längs vägen och borta i kurvan sjöng en sånglärka högt över gräsmarkerna. På lite för stort avstånd kunde vi urskilja en ärtsångare samtidigt som en gråtrut flög på ganska hög höjd österut.

I ekbacken öster om fältet sjöng en svarthätta, dagens närmaste, och den fick strax efteråt sällskap av en trädgårdssångare. Gott att kunna jämföra! Någon grå flugsnappare fanns inte att hitta, däremot entita och senare talgoxe. En trädpiplärka, inte dagens första, sjöng kort.

På parkeringsplatsen kunde vi se en glada passera. Dagens sista fåglar var stararna med sina ungar i holken.

Roland

 

Försommar, Onsdag 1 vid Osaby

  Lite småkyligt, +6° när vi samlas på morgonen och det stiger så småningom till +12. En alltför kraftig västlig vind sätter käppar i hjulet när vi skall lyssna under morgon och förmiddag. Vi väljer sen fika och tar därför turen genom den nordliga ekhagen. Det är ganska tyst i skogen. Det märks att vi är på väg in i sommaren! En svarthätta som inte vill sjunga ut riktigt prövar vår skärpa. Ett tag behandlas den som trädgårdssångare och det är kul att se att sången är lite individuell. Inte bara något som maskinmässigt hasplas ut gång på gång. Bofink ”huuiittar” och ”finkar” om vartannat innan den börjar att sjunga. Gärdsmygens eldigt salivfulla sång hörs innan den börjar med sitt kulspruteknatter. Uppe i ekhagen möts vi av en talgoxe och en bortflyende nötskrika. Trädpiplärka på håll och så hörs en rödhakes svirrande sång, sirliga toner som strilar ner över oss. Borta vid vägen hör vi en grönsångare och vi går lite väster för att höra den bättre. Det gör vi och vi kan också höra den ”tyyyaa” klart och tydligt. Från granarna snett bakom oss prövar en kungsfågel försiktigt rösten. I träden snett framför oss hörs en gäckande grå flugsnappare, endast några korta toner på sången men den vill inte visa sig och drar sedan bort.

 När vi når åkrarna börjar sånglärkorna att spela för oss, högt uppe i skyn men en snäll gynnare lyfter sakta från marken och stiger till skys medan vi kan följa honom. Sympatiskt! Inne i hagarna på andra sidan sjunger flera trädpiplärkor. En gröngöling ropar och vi får också se den lyfta från marken och flyga upp och sätta sig på en asp i skogskanten. Givetvis sätter den sig på baksidan men kikar nyfiket fram flera gånger för att hålla koll på oss. En gärdsmyg bjuder upp till ny sång. Innan vi når ”Vetlandavägen” kan vi också lyssna på de ödsligt sorgsna tonerna från en dubbeltrast. När vi kommer tillbaks till ladugården så tittar vi först på hussvalorna. Sedan en sjungande gråsparv i ett av de trasiga fönsterna och en dito pilfink på ladugårdstaket. Fikat intar vi vid borden framför säteriet och njuter av tornseglarna som sveper över våra huvuden och skriker in sommaren.

 Dagen avslutas med att vi går den kortare södra slingan. Först ställs vi inför en varnande trädgårdssångare med en lång ihållande ramsa. Två trädpiplärkor sjunger stereo för oss och vi kan studera en av dem på bra håll. En trädkrypare sjunger några strofer, väl åtskilda i tid och på lite avstånd för säkerhets skull. På åkern väster om landsvägen står ett par tranor som trumpetar för att vi skall uppmärksamma dem. När vi kommer över på östra sidan av landsvägen och ut på de öppna åkertegarna så känns saknaden av stenskvätta stor. Vilka perfekta marker för denna fågel som minskat så markant. Vi pratar om att det är dags för en rovfågel och plötsligt glider en skugga förbi solen bakom oss. Det är en ormvråk med sitt tydliga bröstband som skruvar ett par varv över oss och sedan drar vidare bort österut över skogen. En tistelfjäril sätter sig på en maskros och poserar för oss. Det är gott om denna flyttande fjäril så här tidigt detta år. Det måste vara de sydliga vindar vi hade i slutet på april som förde upp den till oss.


Tistelfjäril. Foto OB

På långt håll hör vi också göken. När vi når grusvägen kan vi lyssna på dagens andra taltrast som repeterar sina fraser på ett tydligt småländskt vis. Vid parkeringen huserar fortfarande björktrastarna. Dagens sista art blir en röd glada som kretsar över vägen i Dänningelanda. Den gör att vi når 37 arter på dagens rundvandring i lövskogen. Några få som inte hör till denna biotop men de allra flesta kan sägas göra det.

Ola

 

Sommar vid Kalvsvik med Tisdag 1

Det känns redan när vi samlas vid Vattentornet att det här kommer att bli en behaglig dag. Fortfarande lite blött efter gårdagskvällens och nattens regn och mulet. Ingen vind och +13° borgar dock för att det kommer att bli bra. Röd glada på vägen ner vid Dänningelanda. Vid Kalvsvik är det lika mycket folk samlat som vid Vattentornet. Vi är två grupper denna dag och Roland tar den andra gruppen ”Tråkvägen”, det vill säga att han först går längs asfaltsvägen under första delen av vandringen medan jag tar skogsdelen först. Vid affären sitter en rödstjärt och sjunger vilket båda grupperna kan ta del av. I alridån precis nedanför affären sjunger en härmsångare. Vi går ut på den slagna åkern och bort till ridån för att riktigt lyssna in den. Där hörs de nasala tonerna tydligt och den bränner iväg med några blixtrande härmningar - björktrast, koltrast, blåmes…. man hinner inte med. Tommy upptäcker en grå flugsnappare som sitter lågt inne i alridån. Den är också snabb, men efter en stund får vi möjlighet att studera även den.

 Vi fortsätter längs den härliga stigen. Trädgårdssångare och svarthätta kan ställas mot varandra. Göken hörs på håll flera gånger. Lite längre fram gransångare, talgoxe och faktiskt en järnsparv som sjunger några strofer. På lite håll hörs ett par gärdsmygar. När vi når fram till den lilla mossen hörs flera enkelbeckasiner ticka och några får även syn på dem. Ett gäng stjärtmesar kommer flygandes fram till oss. Deras höga lockläten hörs först några gånger och sedan det mer välkända smattrandet. Framme vid tornet hör vi rörsångare och sävsparv. På vattnet några bobyggande skäggdoppingar och några skrattmåsar. Längre bort flera par grågäss med ungar. Bakom oss sjunger en buskskvätta. Den är ihärdig när vi går vidare men visar sig inte. Nu, dags för fika borta vid de inbjudande borden. Efter en stund kommer Rolands grupp från andra hållet och slår sig ner för fika de också. Däremellan har Anders Rapp hunnit med ett besök i högsta fart.

 När vi fortsätter vidare så spanar vi först av den nordligaste delen av Kalvsviksfjorden först. Ett par krickhannar vilar på vattnet. Några näckrosblad liknar fåglar och på en sten på andra sidan viken ruvar ett par fisktärnor. Längre fram längs stigen kan vi lyssna på sävsparv och rörsångare igen. Nu hörs den sistnämnde mycket tydligare än från fågeltornet. En gröngöling hörs på lite närmre håll än den förra vi hörde i början på vandringen. Vi kommer upp på åkermarken och över skogen i söder skruvar en röd glada. Några tistelfjärilar längs åkervägen fångar vår uppmärksamhet. När vi tittar upp kommer en sångsvan flygande och över skogen glider fyra tranor bort från oss. Vid bilverkstaden kan vi studera en sjungande törnsångare men tyvärr ingen törnskata som den andra gruppen hade här. Lite längre fram kommer en trana glidande och börjar skruva och den röda gladan glider förbi. Högt i luften svirrar tornseglarna kring. Rödstjärten sjunger fortfarande när vi närmar oss affären. Dagens artlista stannar på 47 arter, vissa observationer väldigt bra inkluderande ganska många av odlingslandskapets fåglar. Det är en skön promenad att gå!

Ola

 

Sångarnas dag (4 juni)

Idag har vi varit två grupper som gått vandringsleden i Kalvsvik. Den ena gruppen gick medsols, den andra tvärtom. Men först hann vi med en sjungande rödstjärt tillsammans.

Längs landsvägen sjöng en gransångare och på ett nyslaget fält tiggde flygfärdiga starar mat av sina föräldrar. En svartvit flugsnappare matade sina små i en holk och på en annan byggnad gjorde en blåmes samma sak. Samtidigt swishade tornseglare förbi skrikflygandes. Vid verkstaden sjöng törnsångare och en törnskata satt i dikeskanten. Och uppe vid skogen satt en större hackspett.

Nere vid sjön kunde vi höra en rörsångare sjunga, likaså en sävsparv som också visade sig fint. Bakgrundskulissen bestod av gröngöling, lövsångare och den nästan alltid närvarande trädgårdssångaren. En svarthätta fick vi också höra.

Vid den lilla hamnen satt den andra gruppen och fikade så det valde vi också att göra. Skäggdoppingar, fisktärnor, grågäss och skratt- och fiskmås fanns på sjön utanför. Där fanns också en häger och två krickhannar. Och över oss kom först en glada glidande och strax därpå två fiskgjusar.

Nötväcka och buskskvätta  kunde vi pricka av på vägen till tornet. Där sjöng en rörsångare och ännu ett par sävsparvar. Plötsligt började en sävsångare sjunga och också visa upp sig. Ola hade misstänkt att där fanns en kärrsångare och precis när vi skulle gå körde den igång.

I skogsdungen nära lanthandeln sjöng en härmsångare. Vi kunde gå ganska nära den med fick tyvärr inte se den. Däremot fick vi se en grå flugsnappare som ivrigt jagade insekter inne bland träden. Därmed var vi färdiga med vårens kurs och vi tog farväl för den här gången.

Roland

 

Varmt idag (5 juni)

Nu har vi drabbats av sommarens första värmebölja men de säger på radion att den ersätts om ett par dagar av svalare väder. 30 grader är för varmt och det tyckte nog fåglarna också, det var rätt lugnt på vår promenaden i Osaby. Men några blev det!

Det började redan på parkeringsplatsen med gök och en stare vid en holk och fortsatte med hussvala, tornseglare, pilfink och gråsparv vid ladugården. Därefter var det trädgårdssångarens tur men vi fick inte se den i den tätnande grönskan.

I allén lyssnade vi på lövsångare och bofink medan en taltrast och en koltrast hördes i bakgrunden. En trädpiplärka hördes på avstånd. Innan vi vek av mot Vetlanda kunde vi urskilja gransångare, svarthätta, nötskrika och blåmes på lite avstånd.

Vid gården där vallen låg nyslagen kretsade tre glador och två ormvråkar. Några ladusvalor susade också omkring. En svarthätta på nära håll och en sparsamt sjungande grönsångare fanns upp emot vägskälet. En dubbeltrast lockade med sitt surr men det var nog inte många som uppfattade. Nu var det fikapaus.

Vi fortsatte promenaden med en större hackspett vid vägskälet. När vi nådde björkdungen vid stenmuren hittade vi en stenskvätta som alla kunde se bra. Det var mycket glädjande eftersom vi inte sett någon vid våra tidigare besök. Buskskvättan var hemma som vanligt, likaså blåmesen vid den gamla björken närmre kurvan.

När vi svängt av på gula leden kunde vi höra en törnsångare på avstånd. Där fick vi också se två sånglärkor som gick ner i det ännu inte slagna gräset. Återstoden av promenaden blev nästan tyst men vi kollade in de lutande fönstren på herrgårdsbyggnaden. De byggdes så för att de vilda djuren inte skulle se den naturintresserade entusiasten när han spanade över ängsmarkerna. Men kanske var det också bra vid spaning efter tjuvfiskare!

Roland

 

Lite tystare sommar vid Kalvsvik med Onsdag 1 (5 juni)

 Lite varmare i dag och mer tyst i markerna. Fåglarna får jobba hårdare i värmen för att skaffa mat och ägna mindre tid åt sång. På vägen ner trana vid Dänningelanda. Gårdagnattens regn hade också tryckt ner flera fåglar att rasta. Borta var härmsångaren och den grå flugsnapparen i alridån söder om affären. Kvar fanns dock rödstjärten som sjöng för full kals och kunde beskådas i tubkikaren. De unga stararna väste i alridån och björktrastarna kraxade. Längs stigen kunde vi först lyssna in trädgårdssångare och lite längre fram en lurig svarthätta, bra övning! En gärdsmyg ”fördövade” oss med sin intensiva sång och lite längre bort en gransångare. Några får en kort glimt av en grå flugsnappare i träden ovanför oss. Längre fram längs stigen tickade en enkelbeckasin och en andra gransångare sjöng. Från fågeltornet kunde vi spana in skrattmåsar, skäggdopping och på stenen långt borta en fisktärna. En röd glada gled upp i söder och skruvade några varv. Från vassen sjöng sävsparv och rörsångare sporadiskt. Buskskvättan, den gäckande, sjöng även i dag flitigt utan att visa sig. Endast jag lyckades uppfatta några trevande strofer från kärrsångaren, därför kommer den inte med på artlistan.

 Nu lockade fikat och på väg till borden kunde vi lyssna på först trädgårdssångare och sedan svarthätta. Fikat blev lugnt och solen värmde alltmer. Temperaturen säkert +25°. När vi fortsatte efter fikat kunde vi lyssna in ännu en trädgårdssångare och så började också en trädkrypare sjunga. Bra att jämföra med lövsångaren bredvid! Vid kröken, där vassen kommer nära, kunde vi lyssna in rörsångaren bättre och även två sävsparvar. Uppe på åkermarken, mängder av starar och även två tistelfjärilar som i går. Över skogen i sydost svävar en röd glada. Den får sällskap av en annan rovfågel som ivrigt uppvaktas av en kråka. Det är en bivråk som även den tar höjd och närmar sig oss en bit innan den åter svänger in mot skog, nu i öst. Vid bilverkstaden är det tyst i dag, ingen törnsångare, den har förmodligen gjort som härmsångaren, dragit vidare. Det är mycket tyst när vi går hemåt längs bilvägen mot parkeringen. Påtaglig skillnad mot i går. Några tornseglare fångar vår uppmärksamhet, ladusvalor kvittrar förbi och på tråden en sädesärla. Några svartvita flugsnappare är fortfarande tappra och sjunger.

 På vägen hem ser vi en tofsvipa i Dänningelanda och om vi tar med den på listan så kommer vi denna dag upp i 40 arter. Klart mindre än i går, men bivråken får sättas på plussidan.

Ola

 

Regnet som kom av sig  (11 juni)

Med förfäran såg man väderprognosen för tisdagen. Kraftigt regn och åska över inre Götaland. Ska jag ställa in eller flytta utflykten till nästa vecka? Nej, det är bara o tuta o köra. Och det var ju tur. Vi fick varsin droppe regn på oss, f ö var det hur fint som helst.

På parkeringsplatsen studerade vi en sjungande törnsångare, en art som vi senare på dagen också kunde se nära bilverkstaden. Längs kanalen fanns en krickhona med fyra-fem ungar. En ormvråk gled stillsam omkring över gårdarna, tornseglare gjorde den sällskap ibland. Grönfink, gärdsmyg, trädgårdssångare och svarthätta sjöng men egentligen var det ganska tyst. Sommaren står för dörren och det är bara att vänja sig vid allt mindre fågelsång.

Nere vid tornet fanns våtmarksfåglar att se. Skäggdoppingarna och skrattmåsarna hade sina bon att se till och fisktärnorna ruvade. Ute på fjorden låg en stor grupp grågäss men där fanns också en familj kanadagäss. En storskarv satt på en sten.

I vassen sjöng rörsångare och sävsparv och en talgoxe tog sig också en tur ut ur skogen för att undersöka en liten buske. Finns det någon mat här då? En lärkfalk passerade rakt över oss och ladusvalor jagade lågt över vattenytan.

Fikapausen tog vi vid båthamnen. Lite slöjad men ändå sol och skönt. Fyrfläckad trollslända flög omkring i strandkanten och strax senare flera sjöflicksländor. Tistelfjärilen, numer en TV-kändis fanns också här. En gråhäger flög förbi.

Egentligen hände inte så mycket mer. Vi gick landsvägen tillbaka till bilarna men tog en liten avstickare ner på utfyllnaden. Där satt en varnande trädpiplärka och en nötväcka sågs i björkarna. Två glador flög omkring. Det är verkligen kul att de har kommit tillbaka.

Roland

 

Säsongsavslutning med två grupper (12 juni)

 Idag var det avslutning på vårterminen och det var Onsdag 1 och Onsdag 2 som skulle avsluta nere vid Kalvsvik. Tyvärr skrämde väl vädret bort större delen av grupperna. Det var synd! Vid Vattentornet dök det endast upp två personer och nere vid Kalvsvik stötte det till ytterligare två. Roland och jag slog därför ihop de två grupperna till en storgrupp på fyra och då med två ledare. Att vädret skrämde kan man kanske förstå då det dundra och blixtrade rejält när vi samlades vid Vattentornet, dock inget regn. Det kom när vi körde ut från parkeringen och en kraftig skur blev det på vägen ner. Jag körde lugnt och sakta för att det skulle hinna gå över och när vi steg ur bilarna på parkeringen i Kalvsvik så droppade det lätt. Droppet upphörde snabbt och så småningom tittade solen fram när vi stod i tornet nere vid sjön. Vi började dock med att konstatera att varken rödstjärt, svartvit flugsnappare eller grönfink hördes vid affären. Det var först när vi kom en bit ner på stigen som vi hörde bofink och de höga locktonerna från en nötväcka och så småningom också några spottsalvor från den sistnämnda. Trädgårdssångare bubblade från snåren vid sidan om oss.

 Lite längre fram ett gäng med talgoxar och så det fräsande lätet från starar som flög över. I en gran hoppade det en ”brunhätta” och en bit ifrån sjöng maken. En rödhake började knäppa och hoppade fram även den i granen. Vi fortsatte för att bättre höra den sjungande maken, svarthättan, och kunde jämföra den med bubblande trädgårdssångare. En bit bort hördes gransångare sjunga och vi kunde också lyssna på det mjuka lock-/varningsläte ”huuuittt” från släktingen lövsångare. En gärdsmyg hördes men den var en bit bort och det blev ingen riktigt bra hörövning. Längs stigen lyssnade vi också på våra tre vanligaste Locustella sångare, flodsångare, gräshoppsångare samt vassångare. Alla givetvis via Rolands telefon men vi konstaterade att miljön verkligen vore bra för en flodsångare. Sigvard hittade en större hackspett.

 Nere vid fågeltornet kunde vi konstatera att vår vanliga fikaplats var upptagen av en metande klass skolbarn. Därför blev vår vistelse där extra lång. Vi började med att lyssna och studera sävsparv och även en rörsångare som visade sig fint. En gråhäger lyfte också från vasskanten när vi stegade upp i tornet. Lektion nr 2 blev Acrocephalus sångarna och vi började givetvis med den som fanns på plats rörsångaren. Därefter följde i tur och ordning trastsångare, sävsångare, kärrsångare och busksångare. Anmärkningsvärt är ju att förra veckan fanns det också sävsångare och kärrsångare på plats. Det var dock flyttande fåglar som nu hade försvunnit till andra breddgrader. På plats i viken fanns det givetvis skrattmåsar, fiskmåsar och skäggdoppingar. Längre ut låg grågässen med alla sina ungar. En ormvråk kom glidande över skogen på Kalvshagasidan och försvann ner i skogen. Dags för fika och den intogs i tornet.

 Precis när vi var klara dök det upp ännu en deltagare som tagit lite längre sovmorgon. Hon hann också med sin fika medan vi andra fortsatte att njuta av sävsparv och rörsångare. Några ladusvalor fladdrade förbi och buskskvättehannen satte sig några sekunder exponerat på vassen längst ut. Flera tornseglare drog över himlavalvet och förkunnade sommar. En fisktärna hade landat på stenen där de ruvade förra veckan. Från hagmarken bredvid oss hånskrattade en gröngöling och en törnsångare blev så rädd att den började sjunga. En storskarv flög lågt bort från oss över fjorden söderut. Från Kalvshaga kom en vråk flygande tvärs över viken och det såg onekligen ut som en ormvråk, fast ibland blir man inte riktigt säker. Säkra däremot blev vi på den röda gladan som också den höll sig över skogen på Kalvshagasidan av fjorden. Det var nu riktigt skönt och behagligt när solen delvis trängde genom molntäcket.

 Ur ögonvrån såg jag en fågel flyga ut ur skogen alldeles bredvid fågeltornet. De som stod rättvända mot fågeln kunde konstatera att det var en lärkfalk i hög fart som drog in i skogen borta vid bryggan och försvann. Tiden hade nu tickat upp till 11.30 och det var dags att börja gå tillbaks. I kanten på mossen hörde vi först en trädpiplärka sjunga på lite avstånd. På närhåll satt det också en trädpip och varnade. Vandringen tillbaks bjöd på samma skara fåglar som när vi gick ner till tornet på ett undantag. Nu hördes också en kungsfågel sjunga men det var svårt att urskilja den i den tilltagande vinden. Väl framme vid bilarna kunde vi konstatera att vi klarat oss från regn men att nu började det smådroppa igen. Kerstin tittade upp och fick syn på en adult brun kärrhökshanne som kretsade ovanför våra huvuden. Stilig avslutning kan man säga om man nu inte räknar in den trogna tofsvipan i Dänningelanda.

 Vi fick slänga oss in i bilarna då regnet tilltog snabbt och kunde då konstatera att mer exakt timing är svårt att få. Lite regndroppar när vi stiger ur bilarna och lite när vi stiger in. Däremellan perfekt skådarväder och många upplevelser. Räknar vi in tofsvipan i Dänningelanda så landar vi på 37 arter avslutningsdagen. Det märks att sommaren är i antågande och att antalet fågelarter blir färre på exkursionerna. Nu håller många arter på med att föda upp sina ungar och är inte aktiva sångmässigt och mer tillbakadragna. Dags att ta sommarlov med andra ord, men svartsnäppehonorna påbörjar höststräcket i dagarna, så hösten är inte långt borta med all sin fågelrikedom just runt hörnet! Väl mött till den härliga höstskådningen!

Ola