Senioruniversitetet
Växjö

Fågelbokstips

Kalender våren 2018

Deltagare våren 2018

Dessa arter har vi sett!
Kryssade arter våren 2018

Lektion 1
Lektion 2

Lektion 3

Hej!
(19 april 2018)

Grupp 3 Tisdag och Grupp 2 Onsdag

Nu är det dags för kursens tredje träff. Vi träffas den 24 april resp 25 april för att ge oss ut i den småländska barrskogen nordost om Växjö. Skårtaryds naturreservat finns intill Feresjön. Det ligger lite byside men det är rätt bra skyltat. 

Vannsjön är ett våtmarksområde söder om Dädesjö med ett litet fågeltorn. Stigen passerar förbi lite småspännande barrskogspartier. Det handlar om 2-3 km promenad.

Vi samlas som vanligt vid vattentornet halv åtta men det går bra att ansluta vid konditoriet i Sandsbro en kvart senare.

Under länken Lektion 3 finns studieuppgifter inför besöket hos skogsfåglarna. Ta med fika som vanlig.

 

Ola och Roland 

OBS!Kalender våren 2018

Tips om kikare och appar, läs mer här!


Två boktips, lär finnas att köpa på biblioteket

             

Lästips

Årsrapporten för 2017 från Svensk fågeltaxering har just publicerats. Den finns som pdf-fil på deras webbplats. Mycket intressant läsning för den som vill veta hur det går för våra svenska fåglar. Klicka här för att läsa rapporten.

roland.ylven5€telia.com  
0702504147   

ola.bondesson€tele2.se
0706284876   


Observationer i Svenska landskap


Dagens observationer i Växjö kommun

Några av kursdeltagarna har börjat använda Artportalen. 
Tips för att komma igång finns här.

 

 

 

 

Läs rapporter om utflykterna

    Tisdag 1 Tisdag 2 Tisdag 3 Onsdag 1 Onsdag 2 Onsdag 3  
      20 mars
3 april

17 april
20 mars
27 mars

17 april
27 mars
10 april
21 mars
28 mars

18 april
21 mars
4 april
28 mars
18 april
 

Skriv ut tom krysslista
Krysslista

Växjöfåglar
Fåglar i Växjö kn (VFK)

Skåda fåglar
Introduktion till att se på fåglar (pdf)

Fågelgrupper (pdf)

Fåglarnas fysiologi (pdf)

Fågelbok på nätet
Naturegate
 

Platser vi besökt
Kartor

Karta över Sverige 
klicka här

Hur använder man kartan?
Klicka här  

Här finns bilder och texter från tidigare kurser

Våren 2015

Hösten 2015

Våren 2016

Hösten 2016

Våren 2017

Hösten 2017

 

 

 

 

3. Vi ska besöka två barrskogsdominerade fågellokaler nordost om Växjö. Skårtaryds naturreservat finns intill Feresjön. Det ligger lite byside men det är rätt bra skyltat. Vannsjön är ett våtmarksområde söder om Dädesjö med ett litet fågeltorn. Stigen passerar förbi lite småspännande barrskogspartier. Det handlar om 2-3 km promenad.

Vi samlas som vanligt vid vattentornet halv åtta men det går bra att ansluta vid konditoriet i Sandsbro en kvart senare.

Under länken Lektion 3 finns studieuppgifter inför besöket hos skogsfåglarna. Ta med fika som vanlig.

 

Skårtaryd

 

 

Vannsjön

 

 

 

2. På kursens andra utflykt ger vi oss ut i uggleskogen. Samling vid Vattentornets parkering klockan 17.00 varefter vi reser till Lilla Attsjöns parkering norr om Furuby dit vi kommer ca 17.30. Vi ska först se vilka fåglar som finns vid den återskapade våtmarken. När skymningen närmar sig kör vi några kilometer norrut för att gå en kortare promenad längs en väg. Med lite tur kan vi få höra någon av ugglorna. Efter fika och promenad tillbaka återvänder vi till parkeringen vid Lilla Attsjön. Under Lektion 2 finns några arter att studera inför utflykten. Ta gärna med en ficklampa och så fika och varma kläder.

 

1. Vårens första utflykt går till Lidhemssjön och jordbruksmarkerna i Uråsa och Jät. I slutet av mars finns gäss och svanar på plats, likaså tranor och tofsvipor. Ringduvor, starar och sånglärkor ska vi också få se. I sjön finns säkert knipor och en del andra sjöfåglar. Ormvråkar, glador och havsörnar brukar ses. Under länken Lektion 1 som finns till vänster, finns bilder på de arter som vi kanske får se. Studera arterna med hjälp av fågelboken!

Det kan vara ganska kladdigt på marken så här års så bra skodon krävs.

          

 

Härlig vårkväll

För några veckor sedan låg is och snö kvar på sjöar och i skogar. På kvällens utflykt visade termometern på tvåsiffriga plusgrader och från sjön hördes våtmarksfåglar av olika slag. Sothöns, gäss, gräsänder och krickor, sångsvanar, tranor, beckasiner, viggar och knipor och vipor. En ormvråk gled förbi, uppvaktad av sjöns skratt- och fiskmåsar. Intill tornet fanns några sädesärlor och i asparna vid stranden sågs vi starar och kajor. 


Koltrast, Foto Roland Ylvén

Efter kvällsfika vid östra fågeltornet just som solen går ner går vi skogsbilvägen på sjöns östra sida. Koltrast, taltrast, bofink och rödhake sjunger, likaså en ringduva. Någon sparvuggla blev det inte men däremot ett kattugglepar. Efter härmning kom de ganska nära och några av kursdeltagarna fick en skymt av den ena ugglan mot kvällshimlen.

På promenaden tillbaka bubblade grodorna och några beckasiner spelade, likaså tranor. Ännu en kattuggla sjöng närmre parkeringen medan sträckande sjöorrar hördes på avstånd från den klara stjärnhimlen.

 

Sommarvibrationer

Valde att åka till Skårtaryds urskog även denna dag. Det är ett fantastiskt område att ströva omkring i. Sagoskog á la John Bauer med mossa på stenarna och gamla knotiga träd, mycket stämning och mjukt och härligt för fötterna. Vi började med att vänta vid parkeringen på en deltagare som hamnat fel nere vid Lilla Attsjön. Under tiden lyssnade vi in rödhake, taltrast och tofsmes tillsammans med en drillande gärdsmyg samt på lite håll en järnsparv (silverklar vårbäck). Nere vid Feresjön gick två tranor och även grågås och fiskmås hördes. Större korsnäbb flög lockande över. Jan upptäckte en sparvhök som drog över våra huvuden och sedan var alla samlade. Uppe vid reservatets parkering möttes vi av två sjungande rödhakar (stilla vårregn) och järnsparv.

Precis som i går valde vi stigen in i skogen och lyssnade nu av den pauserande taltrasten. Kjycket från större hackspett hade många svårt att uppfatta. Tofsmesen var däremot desto tydligare. I går var överflygande hämpling den mest malplacerade fågelarten, idag blev det sjungande sånglärk rkt ovanför urskogen. Borta vid det lilla skogskärret var det tystare i dag men på håll hördes sjungande dubbeltrast. Vi drog oss närmre för att bättre höra och då började en trevande trädpiplärka att sjunga, vårens första för min del. Vi gick upp till hygget där trädpipen höll till och kunde då också bättre lyssna in dubbeltrasten. Tyvärr fick vi aldrig se trädpipen, men vi hörde de långa utdragna, sugande sluttoner flera gånger. Bengt upptäckte en flock med sju sädgäss på väg norrut över skogskanten långt bort. En ormvråk drog också förbi på hög höjd.

Tillbaks på stigen och så var vi vid det ställe där talgoxen i går kraftigt varnade för oss och fick igång både kungsfågel och tofsmes. Här var nästan helt tyst i dag, jag lyckades dock höra de fina locken från kungsfågel men den vägrade att göra mer. När vi kom upp på vägen och gått tjugo meter bort började den dock att sjunga. En större korsnäbb landade på baksidan av en talltopp och plötsligt var den där och bjäbbade, talgoxen från i går. Härligt att återse en gammal kompis! Bofink och grönsiska drogs också till spektaklet. Hundra meter längre fram hördes de spetsiga locktonerna från en svartmes. Jag spelade upp sången från telefonen och vips så kom den fram och började duellera. Vackra kreatur med sin lilla tjurnacke, sången är ju cykelpump á la talgoxe men spetsigare, vassare.

Strax före reservatets parkering lyssnade vi in järnsparven igen och en tofsmes visade upp sig fint till tonerna av sin rytmiska sång. Nu hade det surrats om kaffe (fika, välj själva) en längre stund och vi drog snabbt förbi parkeringen bort mot våra bilar som vi parkerat lite längre bort i dag. Det blev dock tvärnit på vägen, en talltita sjöng högljutt alldeles bredvid oss. Givetvis tystnade den när vi stannade. Jag spelade upp sången och genast tittade den fram och inspekterade oss. Den flög runt oss och spanade förgäves efter sin konkurrent. När vi startade att gå igen så började den åter att sjunga. Fikat intogs på en stubbe på hygget ner mot Feresjön. Både citronfjäril och sorgmantel observerades kringflygande i den värmande solen. Trädkrypare sjöng från skogen intill oss liksom nötväcka. En domherre kom lockande.


Stjärtmes. Foto Bengt Elmquist

Dagens avslutning tog vi liksom i går vid Dällingen. Det var i stort samma fåglar som mötte oss i dag. Stjärtmesarna höll på med sitt bobygge, sångsvanarna låg i norra änden, utanför oss flera gråhägrar, på östra sidan storskarv och i sjön gräsand, knipa samt också kricka. En enkelbeckasin tickade, men spelade inte i dag och över vattnet en födosökande ladusvala. Över norra änden på sjön två rovfåglar, en röd glada och en duvhök. Borta i skogskanten sjöng gransångaren och lövsångaren hade också flyttat dit, men i dag hade den blivit två. Slutklämmen blev en drill från storspoven.


Lövsångare. Foto Bengt Elmquist

Ola

 

Nu är det vår!

Vi letade oss ner på allt mindre vägar till vändplanen nära Vannsjötorpet. Taltrast och rödhake sjöng och spillkråka trummade. På promenaden genom granskogen presenterade jag kungsfågelns läten med hjälp av appen på mobilen. Då kom det en riktig kungsfågel, lätt irriterad på den förmonade rivalen. Metoden är bra men strider mot ornitologernas etiska regler.


Kungsfågel. Foto Tomas Hedrén

Bofink visade sig fint, likaså en rödhake. Längs stigen sjöng gärdsmyg och en svartmes samtidigt som tranor och ringduvor hördes från olika håll. Väl framme i tornet kom det lite regn med vi tog skydd under tornet den korta stund det varade. Från tornet kunde vi se tre par tranor och ett par sångsvanar. Gräsänder flög förbi och skogssnäppa spelade helt kort. Några ängspiplärkor höll till i kanten på den öppna våtmarken, ovetandes om den annalkande faran, en sparvhök. Den kom lågt, vackert gråblå på översidan, men piplärkorna klarade sig. Två dubbeltrastar visade sig fint och hördes strax senare sjunga från tallarna i myrkanten. Enkelbeckasiner sågs och hördes lite då och då. Vid parkeringen sågs mindre korsnäbb.

Åkergroda Åkergroda eller vanlig groda i speldräkt. Någon som vet? Foto Tomas Hedrén

Efter besöket vid Vannsjön åkte vi till Lilla Attsjön. Några var med för några veckor sedan då is och snö täckte hela sjön. Nu är allt annorlunda. Öppet vatten med skratt- och fiskmåsar, sothöns, krickor och viggar. Samt säkra arter som grå- och kanadagås, sångsvan, gräsand och knipa. Även här fanns skogssnäppa. Och nedanför såg vi blå grodor! Bör väl vara hannar av åkergroda med speldräkt. Det finns mer än fåglar som fascinerar i naturen.

Roland

 

 

Härlig vårmorgon

Tänk att det kan vara en sådan skillnad! För två veckor sedan när vi samlades till ugglekväll var det rena rama vintern. Minusgrader, snålblåst, is, snö allt fanns där. I dag en ljummen vårmorgon med ett stilla vårregn under en kort stund. Efter att ha plockat upp de sista deltagarna utanför Toftastrands konditori så tog vi sikte på urskogsreservatate i Skårtaryd. Härlig mossklädd mark med bärris i stenig gammelskog, så kan man kanske karaktärisera det här reservatet. Vi fick chans att bekanta oss med en hel del av barrskogens fåglar. Två rödhakar sjöng vid parkeringen ackompanjerade av en järnsparv på lite håll. När vi närmade oss järnsparven, för att höra den bättre, började en skogssnäppa spela från Feresjön. Den kom också flygande. En större korsnäbb kom också flygande och sedan en till, en hona som landade i en talltopp. Tyvärr inte någon praktobs mot den grå himlen men den satt kvar ganska länge.

Vi följde stigen genom reservatet. Till en början väldigt tyst men så småningom lite mer sång. Svartmes på håll, grönsiska som kvittrade, tickande enkelbeckasin  och den ödesmättade sången från en dubbeltrast. Gärdsmyg ute från hygget och en tofsmes pigga sång. Dagens mest malplacerade fågel blev en överflygande hämpling. En talgoxe började varna och fick tofsmesen i varningsläge plus att den väckte upp en kungfågel. Den började att sjunga när vi passerat och nu började vårregnet falla. En hackspett varnade bredvid stigen och en svartmes började sjunga på mycket närmre håll. Vi lyssnade också in en taltrast tillsammans med tonerna från ännu en tofsmes. Nu hade också regnet gett sig och vi kom fram till järnsparven där morgonen började. Det betydde också att vi var tillbaks till fikat som intogs under överinseende av en sjungande kungsfågel. Skogssnäppa flög över igen innan vi hann avsluta vårt fika.

Dags för förflyttning till Dällingen, en liten sjö alldeles norr om Dädesjö. I söndags var en ägretthäger synlig här. Den såg vi inte i dag men det blev en hel del andra obsar. Så fort vi steg ur bilen drog ett par rödvingetrastar över. Från träden hördes en gransångares taktfasta sång och på andra sidan en nötväckas pigga vårvissling. När vi spanade ut över sjön såg vi tran 2 par, gräsand, knipa, kanadagås, två storskarvar och i bortre änden en sångsvan. Över oss började en enkelbeckasin spela och från sjökanten började storspov drilla in våren. I träden över oss satt vedkapen Herr grönfink och ett stjärtmespar höll på med bobygge. Avslutningen blev härlig då en lövsångare började sjunga från trädtoppen över oss. För mig är det ett försommartecken. SORRY, våren är redan slut nu går vi in i sommaren.

 Totalt plockade vi in 45 arter den här morgonen.

Ola

 

Tänk så väder och årstid skiftar snabbt. 

För en vecka sedan låg isen över Lilla Attsjön och nu var den helt borta. Skrattmåsar diskuterade på sitt sätt om relationer och boplatser, sångsvansparet sysslade med sitt, likaså de två tranparen. Lite överallt flaxade tofsvipor omkring på sitt typiska sätt. I den lite kyliga motvinden tårades ögonen samtidigt som medljuset gjorde det lättskådat även om avstånden ibland blir lite stora. En mystery bird landade i en torr buske men efter en del studier från nya vinklar kunde den avslöjas vara en stenfalk hanne. När den flög iväg blev artbestämningen uppenbar.

En röd glada kretsade över byn och i sjön fanns knipor, vigg, en sothöna, gräsänder, grå- och kanadagäss och två skogssnäppor. Ett storskrakepar flög förbi, troligen ovetandes om att sjön saknar fisk. Två sädesärlor höll till nära tornet en stund och innan dess hördes en sjungande dubbeltrast på avstånd. Kaja, stare och ringduva sågs också.

Efter ett par timmar körde vi söderut till Fägerstad i Furuby. Där har det förr om åren bjudits på fina uggleupplevelser men inte den här gången. Men sjungande kol- och dubbeltrast och två spelflygande morkullor är inte heller så illa.

Roland

 

Årets första vårkväll

 Vilken kontrast mot igår. När jag körde upp till samlingen vid vattentornet visade termometern +11. Man steg ut i en ljummen vårkväll vid Lilla Attsjön och det var vindstilla. Mycket hade hänt under dagen när den varma vårluften mullrade in. För gruppens del började det redan uppe vid vattentornet. En tornfalk stod ryttlande över åkrarna bakom oss och drog sedan bort mot Telestad. Isen på Lilla Attsjön hade mörknat och blivit ljusbrun. Det var inte gårdagens arktiska isöken som mötte oss. Vi hann inte mer än plocka ut fikaryggsäckarna när ett litet moln av skrattmåsar lyfte från en av öarna i söder. Jag insåg att något hade hänt och att det var dags att plocka fram tubkikaren. De trettio skrattmåsarna hade sällskap av drygt tio tofsvipor uppdelade i par och en flock på cirka 75 starar. Sex tranor hade också anlänt under dagen uppdelade i den något konstiga konstellationen av 1+3+2 i stället för parvis. Efter en liten stund upptäckte Solveig en varfågel i en björk långt borta. De flesta men inte alla hann få en skymt av den innan den flög vidare. Gårdagens grågåspar gjorde också entré på scenen men nu utökade med en tredje individ.

 Det torra smattret från en överflygande dubbeltrast hördes och fågeln flög bort och satte sig på andra sidan om stora vägen. Efter en stund kunde de ödsliga tonerna från dess sång svagt höras. En rovfågel dök plötsligt upp ovanför våra huvuden från söder. Den långa, smala stjärten avslöjade genast att det var en kärrhök, men vilken art? Svårt att urskilja undersidan i motljuset och den drog bort från oss norrut. Som tur var gjorde den några svängar och visade upp de ljusa partierna på armens ovansida samt det ljusa huvudet. En också helt nyanländ flyttare från vinterns tillhåll i Nordafrika, en gammal brun kärrhökshona som försvann mot norr. Det sugande flyktlätet från en rödvingetrast och fågeln flög över oss och satte sig i en talltopp en bit bort. Även den nyanländ för dagen. Det gick fint att se det tydliga ögonbrynsstrecket i tuben. En flock på 13 tranor kom söderifrån, tvekade en stund om de skulle gå ner då det började bli sent på dagen. De tog dock beslutet att fortsätta vidare mot avlägsna mål i norr.

 Fyllda av upplevelser drog vi oss mot vindskyddet för att försöka få i oss lite fika innan skymningen föll. Det blev en fika med förhinder. Byns kajflock drog oroligt kring och även stararna deltog i oron. Kanske fanns där en rovfågel som ställde till oredan. Kanske var det den adulta bruna kärrhökshannen som drog rakt över oss mot norr. Den hade klart siktet inställt norröver, kanske för en tête a tête med honan vi sett för en stund sedan. En flock med fem sångsvanar drog mot nordost och tranorna ute på sjön trumpetade flitigt. Tofsviporna i söder var aktiva och flyktspelade men de var lite för långt borta för att vi skulle kunna höra det ivriga vårspelet. Ännu en dubbeltrast flög förbi och långt bort i några trädtoppar hittade Anita några skator.

 Nu hade vi börjat närma oss sparvuggletid och vi åkte upp till vägen mot Råsarna. Den här kvällen valde vi att gå vägen mot norr i stället. Direkt när vi steg ur bilen hördes en dubbeltrast sjunga och även när vi kommit in en bit på vägen mot norr hördes en annan dubbeltrast. Någon sparvuggla blev det dock inte. Efter 600 – 700 m så öppnade sig skogen och vi kom ut på ett stort hygge. Inte idealiskt för ugglor men väl för att njuta av stjärnhimlen. I väster kunde vi se hur Venus hade tänts. Från Tubbagöl hördes tranor trumpeta, även de hade kommit på plats den här dagen. Från Skärsjön i norr hördes sångsvanar sjunga. Nu kunde vi också se den klart rödaktiga Betelgeuse och vitblå Rigel i Orion och efter en stund dök Orions bälte, De Tre Vise Männen, upp mitt emellan dem. Bakom några höga glesa tallar kunde vi se Sirius, himlens ljusstarkaste stjärna blinka i söder. Ovanför trädtopparna en något svagare Procyon i Lilla Hunden, Sirius ligger ju i Stora Hundens stjärnbild.

 Det är fantastiskt att uppleva hur en stjärnhimmel tänds i väg från allt störande ljus från tätorter. Det är en livskvalité man kan få uppleva i skogarna kring Attsjö. Det blir en högtidsstund även om ugglorna uteblir, så även denna underbara kväll. Vinandet från en flygande knipandshanne hördes i riktning mot Tubbagöl. En inflygande flock med sångsvanar hälsade på och hälsades av svanarna vid Skärsjön. Ett flygplan avslöjade sig med sitt gröna ljus och en svagt orange stjärna hade tänts över skogen i nordost. Tittade man uppåt på stjärnhimlen så kunde man börja urskilja Karlavagnen. Följer man Tistelstången i den stjärnkonstellationen neråt så hamnar man på Arcturus i Björnvaktaren, den orange stjärnan vi såg i nordost. Det är den tredje ljusstarkaste stjärnan och den ljusstarkaste på Norra Stjärnhimlen. Längre i norr lågt över horisonten lyser Vega i Lyrans stjärnbild och över Orion och Lilla Hunden ser vi nu tvillingstjärnorna Castor och Pollux. Det sista vi hör är pispet från två grälande morkullehannar som kommer flygande mot oss. Det har blivit för mörkt att se dem men det är fantastiskt att höra dem komma flygande mot oss och småprata.

 Nu var det definitivt mörkt nog för en pärluggla, men vad hjälpte det. Inte heller i Attsjö by hade kattugglan någon konsert. Nitlot på ugglorna alltså men en makalöst vacker vårkväll blev det. Artlistan bjöd på 22 arter och bland dem flera vårprimörer.

 

En tyst ugglekväll

 Manfallet var stort när vi samlades vid Lilla Attsjöns parkering. Förutsättningarna var ju inte lysande. Lätt snöfall till och från under dagen, minus 1 vid samlingen och en bitande sydostlig vind. Framför oss utbredde sig en vit isöken, Lilla Attsjön. Helt otroligt när en tofsvipa flyger in över denna arktiska bild. Vi gör det enda rätta, går och tar skydd i vindskyddet och packar upp fikat. Där kan vi i lugn och ro förtära detsamma avskärmade från den pinande vinden. Det är ingen brådska att få i sig de värdefulla kaffedropparna. Det dröjer innan mörkret sänker sig efter 19.00. Ett grågåspar kommer också upp och inspekterar isen. Inte heller de tror sina ögon. Tofsvipan kommer tillbaks och gör även en runda upp mot Tomsjöarna.

 När det drar ihop sig till ugglelyssning packar de flesta ihop och smyger iväg hemåt. Vi blir fyra tappra som trotsar vädrets makter. Vad båtar det? Föga. Mot vädrets makter kämpar även den starke förgäves. Det är förtrollande tyst i skogen. Bara det en upplevelse. Det är inte ofta man är utom hörhåll för bilbruset, men så var vi denna kväll i Attsjöskogarna. Det måste räknas som livskvalité. Helt tyst var det dock inte. Ovanför oss brusar flygkorridoren till Stockholm. Inte heller den inspirerade ugglorna till att prova sina röster. Vi fick ge oss. Förhoppningen om kattugglan i Attsjö by släcktes också denna. Det var endast sydostan som talade och fick oss att ganska snabbt hoppa in i bilarna igen.

 

Vackert månljus över vinterlandskapet

Efter en fin men lite blåsig vårvinterdag blev det dags för en ugglerunda. Is och snö täcker fortfarande Lilla Attsjön så vi valde att skåda lite vid masugnen i Åryd. Några gräsänder höll till i ån och i den fina lite vildvuxna lövskogen såg vi blåmes, talgoxe och nötväcka. En flock kajor verkade fundera på om de skulle övernatta i Åryd eller ansluta till de andra inne i Växjö.


Kursledaren in action! Foto Jan Fornander

Samtidigt som solen försvann mellan trädstammarna parkerade vi längs vägen mellan Skogstorp och Hörda. Vi följde vägen någon kilometer men trots härmning hördes varken sparv- eller pärluggla. Vi tog en fikapaus på en vindfälld gran medan månen sken. På tillbakavägen till bilarna fick vi lön för mödan, en kattuggla svarade helt nära. Efter några minuters konversation mellan ugglan och kursledaren blev det tyst. Vi fick tyvärr inte se ugglan, annars är det ganska ofta som den glider förbi för att kontrollera inkräktaren.

 

Vinterns finaste dag

 Idag var inte käftsmällen lika hård. Minus 14 grader kanske kändes lite kallt men när man tittade ut på en klarblå himmel insåg man att detta skulle bli en kanondag, och så blev det också. En riktig vinterdag när den är som bäst. Träffade Johannes ute på parkeringen och han berättade om mycket fågel nere vid Lidhemssjön i går kväll. När vi steg ur bilarna vid Lidhemssjöns parkering insåg vi att det var fallet även i dag. På iskanten till vaken stod en lång rad med tranor, mer än 200 fåglar. I vaken var det fullt av sångsvanar, gäss och änder. Ljuset var fantastiskt och det var bara att njuta. Bläsänderna från i går var borta men i stället kunde vi plocka in storskrakar. Det var lite kallt i skuggan så vi satte fart ner mot Skyeåkrarna. Framför oss låg en vit, mjuk väg endast bruten av en hares spår. Härligt! Ingen morkulla vid kvarnen i dag, men fortfarande väldigt tyst och stilla i kvarndungen. Blåmes sjöng, en ormvråk pep och nötväcka hördes. På åkrarna var det mer fågeltomt än i går men här värmde solen skönt.  


Tranor vid Lidhemssjön. Foto OB

 Vi fortsatte runt dungen och gick ut i solen på andra sidan. Tre koltrastar flög bort från oss och satte sig i träden en bit bort. Nerifrån Lidhemshållet kom en yngre havsörn flygande upp mot vaken. En flock med storskarvar kom flygandes i riktning från Åsnen och passerade över oss. Anders såg några nästan vita fåglar något mindre än kajor komma flygandes ut ur skogen och landa i träden på andra sidan åkern. Tyvärr gick de inte att hitta men när vi vände och gick tillbaks och jag hörde det torra flyktraspet från dubbeltrast så trillade polletten ner. Gärdsmygen sjöng en strof, entitan stämde in. En större hackspett trummade. Från Skyeån lyfte två krickor och ett 20-tal knipor. En bofinkshanne hoppade fram ur en buske och lyste grant rött. En vitkindad gås flög förbi.

 Vi satsade nu på fika vid Jäts badplats. I Jätakrysset fick vi stanna för en gammal havsörn, han hade företräde. Strax efter Jäts g:a kyrka såg vi en röd glada och några sånglärkor som lyfte från marken. På åkrarna innan badplatsen var det gott om kajor men även skogsduvorna var kvar. I vaken från Aggån var det främst sångsvan, kanadagäss och grågäss som låg och guppade. Ute på Åsnens is stod drygt 10 tofsvipor. På vägen tillbaks över fälten kunde vi spana in skogsduvorna igen. En mindre flock med starar provianterade vid vägkanten tillsammans med flera sävsparvar. Plötsligt satt det en trädlärka på ledningen helt nära och lullade lite lätt. Alla fick chans att se den. Vilken tur!

 Sista anhalt blev Djurle myr. Här var det ganska gott om gäss och tranor men även en bitande ostvind. Röd glada och ormvråk kretsade över myren. Det var ganska gott om betande gäss och tranor. Två korpar kom flygande och på håll även en kretsande sparvhök. Nu bet vinden och det kändes rätt och riktigt att sätta sig i bilarna och rulla hemåt. En mycket fin dag måste ha sitt slut även den. Vinter när den är som bäst med vissa inslag av vår i fågelobservationerna. Totalt noterade vi 40 arter.

Ola Bondesson

Uggleutflykten  

Datumen för fågelkursens utflykter måste ju bestämmas långt i förväg och då blir det lite konstigt ibland. Inte trodde vi väl att det skulle råda full vinter sista veckan i mars men så är det. Lilla Attsjön var helt istäckt och dagens ymniga snöfall gjorde parkeringsplatsen svår att använda. Ett tranpar spankulerade ute på våtmarken, de bevakar väl sina intressen även om bobygge och äggläggning måste vänta länge än. Ett kajpar bevakade sitt tillhåll på motsvarande sätt medan en skata och senare en korp flög förbi.

I skymningen gick vi skogsvägen vid Råsarna. Nu hade snöandet upphört, molntäcket sprack upp och en dryg halvmåne lyste upp landskapet. Helt vindstilla. Det var otroligt vackert men ingen uggla hördes. Efter promenaden körde vi hemåt men stannade till vid parkeringen vid Lilla Attsjön. Minsann, här fanns en kattuggla som ropade hest ganska nära. Så en uggla hittade vi i alla fall.

 

Vårens första vinterdag

 Det var som en riktig käftsmäll när man drog upp rullgardinen på morgonen och såg att det återigen låg snö på marken. Inte blev det bättre när man öppnade bildörren nere vid Lidhemssjön och snöflingorna var som halvstora dasslock. Det positiva med den här typen av väder är att fåglarna ofta samlar sig i typiska hotspots där det verkligen kan krylla av liv. Så även denna dag. Första hotspot var vaken i Lidhemssjön. Den hade blivit åtskilligt större sedan förra veckan och nu var där mycket fågel. Ett fyrtiotal tranor stod uppradade och hopkurade på iskanten. I vaken gott om kanadagäss, sädgäss och en del grågäss samt också en del änder. Gräsand och knipa dominerade men bland dessa också 2 par bläsänder. Bland gässen också 2 vitkindade och två hybridgäss, troligen resultat av en samhäckning mellan kanada- och grågås. Den ena fågeln mest likt en kanadagås men med mycket mer vitt på huvudet. Den andra mest lik en grågås fast med en mycket ljusare kind. På iskanten stod också en tofsvipa, som en kort stund senare hade kört med celldelning och blivit två.

 För att få upp värmen lite så traskade vi ner mot kvarnen. Nu hade snöandet ökat och flingorna närmade sig dasslocksstora. Strax innan den gamla järnvägsbron kom dagens överraskning, en morkulla fladdrade iväg bort mellan träden och försvann över fältet norr om oss in i snöyran. På Skyeåkrarna stod det ganska mycket gäss utspridda över fälten och även ett tiotal tranor. Det var dock svårobserverat i den fallande snön och meningslöst att försöka leta genom gässen efter de udda arterna. När vi gick tillbaks kring kvarnen luktade det rödhake från dungen intill oss, men det trevande sångförsöket övertygade mig inte helt. Den får förbli en blurr i snöröken.

 Nu var snöflingorna dasslocksstora och intensiteten hade ökat till styv snörök. Fika på den här platsen var inte ens med på kartan. Vi siktade på vindskyddet nere vid Jäts badplats. På vägen dit blev det ett stopp ute på Djurle myr mitt i allén. Där hade vi på morgonen sett gäss, sånglärkor och en ormvråk på en stängselstolpe. Nu var ormvråken och lärkorna borta och gässen var svåra att urskilja i snögloppen. Jät nästa, men det gick inte fort i rådande väderlek. Det var knappt att man kunde urskilja vägen ner till badplatsen. Ett stort tack till den som uppfann snöstakarna. På åkrarna stod det fortfarande en hel del gäss., men nu gällde fikat Vid vindskyddet var det lagom med trängsel och några fick ju offra sig och sitta vid bordet ute i Guds fria natur.

 När magarna mättats så drog vi oss mot åkrarna med gäss. Vi beslöt att bara skåda med handjagarna, tubarna lämnades i bilarna tillsammans med de numera lättviktiga ryggsäckarna. Ett både bra och dåligt beslut. Förutom gäss fanns där också ett flertal sångsvanar. Det blir väldigt grafiskt att skåda sångsvan i vit pudersnö. Svarta ben och fötter samt en gul näbb blir det man ser, resten är vitt, vitt och återigen vitt. Ett tranpar spankulerade omkring bland gässen och på en helt vit snöökenfläck stod sju tofsvipor och kurade. Plötsligt landade en trast strax intill dem. Det såg mycket ut som en dubbeltrast men den stod helt still. Nu hade tuben gjort nytta. En gärdsmyg drog en sångstrof från skogsbrynet, ett stilla försök till vår. Sånglärkor flög över tillsammans med tre domherrar och bergfink. Vi bestämde oss för att ta sikte på hemmets värmande vrå.

 Precis när vi hade packat in oss i bilarna och jag tog det sista borsttaget på taket för att få bort snön kom en dubbeltrast överflygande. Det torra raspiga flyktlätet trängde genom den täta snön. Jag fick ut Lennart ur bilen men han hann nog inte med att höra den. Det kom i alla fall en mindre flock med björktrastar flygande. Borta längs vägen kunde vi studera en del av gässen på mer närhåll inne ifrån bilarnas komfort. På fältet på andra sidan var det tät trafik. Ännu en hotspot. Fullt av födosökande bofinkar och gulsparvar, även någon bergfink. Bland dessa några småflockar med starar, en större flock ringduvor och en mindre flock med skogsduvor. De sistnämnda gick helt nära och kunde beskådas på bästa sätt. På det hela taget mycket vinter men ändå mycket fågel och en förhoppning om kommande vår,

 Totalt noterade vi 32 arter.

Ola Bondesson

 

En fantastisk vårvinterdag

 Vårens första exkursioner fick njuta av härlig vårvinter. Några minusgrader när vi möttes vid vattentornet. Vinden från norr kändes när vi klev ur bilarna på fågeltornets parkering vid Lidhemssjön. När vi en halvtimme senare stod i lä bakom trädridån vid Skyeån värmde solen på ett underbart sätt. Detta är vårvinter och det var ju också Vårdagjämning!

De första fåglarna upptäcktes av Håkan nere i alarna vid sjökanten, en stor flock med gråsiskor. Höstens och vinterns karaktärsfågel. Kul att se att de är kvar. Några lärkor drillade till. Från fågeltornsdungen hördes en entitas envetna sång. Gäss flög över och förebådade vad som komma skulle.  Borta över skogen på andra sidan sjön kretsade en glada. I vaken spelade kniporna. Vid kvarnen sjöng en gärdsmyg men i Skyeån var det tomt. På andra sidan om den gamla järnvägsbron väntade dock lä och värmande sol.


Sädgäss. Foto Thomas Hedrén

 På fälten vid Skye kryllade det av gäss. En rödräv smög längs alridån på väg rakt mot oss. Så upptäcktes vi och räven tvärvände och försvann med snabba steg bort bakom kröken av träd. Ute bland gässen flög det våryra tofsvipor, en flock med starar samt många lärkor. Gässen dominerades stort av sädgäss men vi kunde också se kanadgäss, grågäss, vitkindad gås och bläsgås. Ovanför skogen på andra sidan upptäckte Lars en subadult havsörn. Där kretsade också ormvråk och vi kunde räkna in trana på artlistan. Några nötskrikor flaxade runt omkring oss och ett par ringduvor drog förbi. Mer lärkor drillade över oss och från dungen hördes korsnäbbs ”krypp”. Svårt att säga vilken art då vinden tog en del, men det lät lite som den större arten.


Sädgäss t v och bläsgäss t h. Foto Thomas Hedrén

  Vi fortsatte runt kvarnen och där hördes bofink, domherre och gulsparv. När vi gått en liten bit till så blev det ett rejält gåskackel. Alla gässen borta på Skye lyfte och kom rakt över huvudet på oss. En gissning är att örnen vi sett gjort en lov över flocken. De landade i en lång rad ute på isen mitt i sjön. Där blev de dock inte långvariga. Plötsligt startade kacklet igen och flocken lyfte på nytt. Nu såg vi orsaken, en gammal havsörn kom in från söder och fick alla att ta till vingarna igen. Örnen försvann en stund bakom träden i sjökanten men ganska snart snurrade den upp igen över träden framför oss. En fantastisk syn med det reflekterade ljuset från snön som lyste upp den, troligen var det hannen från det häckande paret nere i Jätafjorden.

 Nu kurrade magen och vi tog sikte på bilarna. Här blåste nordan kallt. Det hade vi glömt bort där vi vistats ett lä. Nåväl, nu kom maten in snabbare än beräknat i munnen. Gäss, glador och tranor störde nu inte alls matfriden, koncentrationen var djup och målinriktad. Efter fikat tog vi sikte på Jäts badplats där det funnits lite skogsduvor hela vintern. Ett kort stopp i allén över Djurle myr gav ett kretsande ormvråkspar. Nere vid badplatsen var det gott om gäss. I skogskanten stod två grupper av sångsvanar som krumbuktades sig och trumpetade. Bland gässen hittade vi en bläsgås som visade upp sig på bästa vis. Ett tjugofemtal sånglärkor lyfte och flög lite oroligt fram och tillbaks. Även några skogsduvor lyfte, men bjöd inte på någon skönhetsupplevelse då de var alldeles för långt borta. Två korpar gled in från väster och avslutade exkursionen. Totalt noterade vi 31 arter.

Ola Bondesson


Fikapaus

 


Sädgås. Foto Peter Thornström

 


Havsörn. Foto Roland Ylvén

 

Lite kallt men mycket sol

 Vi träffades vid Uråsa idrottsplats, där finns det gott om parkeringsplatser. Vi promenerade via Uråsa gamla station ner till fågeltornet. Solen sken men den nordliga vinden kylde. En röd glada sågs fint, likaså ringduvor. Säd-, grå- och kanadagås flög förbi och tranor sågs och hördes. Tre korpar visade sig fint och strax senare samma antal nötskrikor. Gröngöling och spillkråka hördes ropa och sånglärka och korsnäbb sträckte förbi utan att vi kunde upptäcka någon av dem. En ormvråk gled diskret undan bakom en trädnivå.

Väl framme vid sjön visade sig dagens första havsörn, senare fick vi se fler. De gamla vitstjärtade örnarna är riktigt tjusiga mot en härligt blå himmel. Hela sjön var istäckt med undantag för en öppen ränna från åmynningen. Här låg en grupp spelande knipor.

Roland

 

Vårvinter igen

 Även de första onsdagsgrupperna fick njuta vårvinter. Redan på parkeringen vid Uråsa idrottsplats möttes vi av trumpetande tranor och överflygande gäss. En större hackspett trummade i trädridån bortåt Djurle träsk. Vid promenaden bort mot platsen där Uråsa silo förr mäktigt sträckte sig upp mot skyn blev det många stopp. Gulsparv sjöng, lärkor drillade över och bland de överflygande gässen noterade vi främst sädgäss men också en del grågäss. På åkern norr om fotbollsplanen stod ett 20-tal tranor. Det var från dessa vi hörde trumpetande men de var svåra att urskilja i värmedallret i tubkikaren. Tre nötskrikor kom flygande och de pendlade lite fram och tillbaks under morgonen. Bland de överflygande sädgässen hittade vi först en bläsgås, tydligt mindre och med breda, svarta streck på buken. Den gåsen kom i en flock som kom flygande från Djurle myr i sydostlig riktning mot Skyeåkrarna. En stund senare kom en flock med minst 3 bläsgäss som sträckte mot norr. En gröngöling ropade från dungen ute på myren och samtalet kom direkt in på ”vautaset” dvs spillkråkan med sitt regnläte. I trädgården nere vid silon satt en ensam stare, vackert guldgrönglänsande i morgonsolen i sin fräscha vårdräkt. Den ensamma tranan kom i sin andra runda över oss.

 På vägen bort mot Skye seglade en röd glada förbi. Borta vid Skye var det mycket fågel. En flock med trastar flög ut från skogen och landade på marken nära oss, mest björktrastar men också en dubbeltrast som sprang väldigt nära oss. Där fanns också gott om födosökande tofsvipor och starar. En gulsparvspar visade sig fint i det närmsta lilla trädet. I ett annat träd en bit bort satt en ormvråk och spanade. Ute på fälten stod det en del gäss, men inte alls så mycket som i går. Bakom gässen stod en stilig råbock. Sånglärkor fladdrade upp då och då framför gässen. En steglits flög förbi, korpar hördes från skogen bakom oss. Plötsligt kom en militärhelikopter indundrandes på scenen för att öva lågsniffning och landning. Gässen lyfte givetvis och även alla lärkorna gick i skyn, minst 75-80 ex.


Sångsvan. Foto Bengt Elmquist

 Nu tog vi sikte på fika i lite lä borta vid Jäts badplats. Först fick vi stanna för två röda glador, sedan en fjällvråk och sedan ytterligare två fjällvråkar och en röd glada på närhåll. Borta över Djurle myr kom den ensamma tranan på en ny runda och en fjärde fjällvråk plockades in. En ensam fågelskådare trampade också omkring ute på myren. Vid badplatsen var det gott om gäss, precis som i går, och även sångsvanarna stod prydligt uppradade borta i skogskanten. Ett tranpar gick också bland de betande gässen. Nu var det dock fika som gällde och vi drog oss snabbt bort mot badplatsen. Det drog snålt från den isbelagda sjön och vi bar in ett bord till lä borta vid vindskyddet. En nötväcka hälsades oss välkomna och en stund senare tjatade en entita på oss. Även här dök det upp en ensam fågelskådare ute på bryggan i snålblåsten. Där blev dock denne inte långvarig.

 När denne försvunnit bort mot bilarna lyfte gässen och kom flygandes över våra huvuden ner till sjön där de landade ute på isen. Om det var fågelskådaren, en havsörn eller bara ett infall som fick gässen på vingarna förtäljer inte berättelsen. Att span över fälten blev vårt sista skådarstopp. Vi tog lä bakom ladan och tubade in sångsvanarna som stod kvar. Där fanns också en del gäss kvar att titta på. Borta i skogskanten satt det en del duvor i träden, bland dessa lyckades vi hitta minst två skogsduvor. En flock med mindre korsnäbbar hördes ”kjyyppa” borta från skogen ett par gånger. Vi väntade förgäves på att havsörnen skulle dyka upp, men det kändes som att alla var nöjda med dagen ändå.

Totalt noterade vi 34 arter.

Ola Bondesson

 

Ännu en vårvinterdag

Förmiddagens utflykt började med klart och soligt väder. Vinden var svag så vi hade det härligt och skönt. Långsamt kröp ett dämpande moln in över scenen från nordväst men förutsättningarna för fågelskådning var bra. Gulsparvar visade sig fint, likaså en större flock gråsiskor. I det öppna vattnet utanför åmynningen fanns sångsvanar och knipor men också en ensam krickhanne. En trana passerade förbi helt nära.

I strandskogen nere vid kvarnen sjöng gärdsmyg och talgoxe. Domherre, nötväcka, blåmes och större hackspett sågs också. En ormvråk gled förbi lite diskret. Några gräsänder flög upp från ån.

På fälten sydost om järnvägsbron fanns fyra gåsarter, grå-, säd-, kanada- och bläsgås. De hade sällskap av starar och tofsvipor och sånglärkor hördes.

Två korpar kalasade på något som kan ha varit resterna av en slagen gås.

Roland Ylvén