Senioruniversitetet
Växjö

Fågelbokstips

Kalender våren 2018

Deltagare våren 2018

Dessa arter har vi sett!
Kryssade arter våren 2018

Lektion 1
Lektion 2

Lektion 3

Lektion 4

Lektion 5

Lektion 6

Hej!
(13 juni 2018)

Avslutning på vårens fågelkurser 

Då har våren övergått i sommar. Vid en av de sista utflykterna såg vi rastande svartsnäppor och brushannar, de första sydflyttande fåglarna. Vadarna är först med att lämna sina häckningsområden i norr men i augusti följs dem av de första tättingarna.

Sammanlagt har de sex grupperna sett 131 fågelarter. En av grupperna har nästan nått hundra arter. Silvertärna,  prutgås, svartsnäppa, mindre strandpipare, skedand och härmsångare är några av de mer ovanliga fågelarter vi träffat på. Och vi har också fått uppleva kattugglans sång i månsken och minusgrader, fiskgjusens framgångsrika fiskafänge och havsörnars kretsande högt över våra huvuden. Fågelskådning är härligt!

I vår har vi följt fågellivets utveckling från snö och is i mars till värmebölja i början av juni. I höst gör vi resan i motsatt riktning med avslutning i november med korta dagar och allt färre fågelarter att upptäcka. Höstens kurser startar i senare delen av augusti och vi anser i nuläget att alla som vill vara med också ska få vara med. 

Tack för härlig samvaro i vår egen hemmanatur. Och glöm inte att skåda vidare på egen hand. Vi ses i höst!

Trevlig sommar hälsar Roland och Ola

 

 

OBS!Kalender våren 2018

Tips om kikare och appar, läs mer här!


Två boktips, lär finnas att köpa på biblioteket

             

Lästips

Årsrapporten för 2017 från Svensk fågeltaxering har just publicerats. Den finns som pdf-fil på deras webbplats. Mycket intressant läsning för den som vill veta hur det går för våra svenska fåglar. Klicka här för att läsa rapporten.

roland.ylven5€telia.com  
0702504147   

ola.bondesson€tele2.se
0706284876   


Observationer i Svenska landskap


Dagens observationer i Växjö kommun

Några av kursdeltagarna har börjat använda Artportalen. 
Tips för att komma igång finns här.

 

 

 

 

Läs rapporter om utflykterna

    Tisdag 1 Tisdag 2 Tisdag 3 Onsdag 1 Onsdag 2 Onsdag 3  
      20 mars
3 april

17 april

15 maj

29 maj

12 juni
20 mars
27 mars

17 april

8 maj

22 maj

5 juni
27 mars
10 april

24 april

8 maj

22 maj

5 juni
21 mars
28 mars

18 april

2 maj

16 maj

30 maj
21 mars
4 april

25 april

9 maj

23 maj

13 juni
28 mars
18 april

2 maj

16 maj

30 maj

13 juni
 

Skriv ut tom krysslista
Krysslista

Växjöfåglar
Fåglar i Växjö kn (VFK)

Skåda fåglar
Introduktion till att se på fåglar (pdf)

Fågelgrupper (pdf)

Fåglarnas fysiologi (pdf)

Fågelbok på nätet
Naturegate
 

Platser vi besökt
Kartor

Karta över Sverige 
klicka här

Hur använder man kartan?
Klicka här  

Här finns bilder och texter från tidigare kurser

Våren 2015

Hösten 2015

Våren 2016

Hösten 2016

Våren 2017

Hösten 2017

 

 

 

6. Vid Högnalöv i Uråsa socken finns ett vackert jordbrukslandskap genomrunnet av Skyeån. I naturbetesmarkerna växer slån och i våtmarken nära ån finns obrukad mark med stora videbuskage. Kulturlandskap har ofta ett rikt fågelliv och här finns möjligheter att hitta sångare av olika slag. Flera rovfåglar trivs i öppna marker, likaså storspov och tofsvipa.

Samling sker som vanligt inne i stan men också i kurvan några hundra meter söder om den stora ladugården i Högnalöv. Ta gärna något skyddande på huvudet, solen kan vara tryckande. Under länken Lektion 6 finns studieuppgifter inför besöket vid Högnalöv.

 

      

 

5. Vid östra Åsnen passerar i april, maj och i början av juni flyttande marina och arktiska fågelarter på väg till häckningsområden i taigan och på tundran vid Ishavet. En del dagar vid Jäts badplats kan vara helt fantastiska medan andra kan vara ganska intetsägande så det gäller att ha tur. Det finns också en hel häckande fåglar som vi bör få se. Hit hör storlom och fiskgjuse, två karaktärsarter för Åsnen.

Vi ska tillbringa någon timme vid badplatsen där man har god sikt över hela Jätfjorden. Därefter går vi vandringsleden, som Jäts byalag har skapat, bort till utsiktstornet en kilometer västerut. Från tornet kan man se fiskgjuse utan att störa. I strandskogen finns gott om holkar för småfåglar. Under länken Lektion 5 finns studieuppgifter inför besöket vid Åsnen.

Samling på parkeringen vid Jäts badplats för de som vill köra på egen hand. Ta med fika som vanlig.

   

 

4. Nu är det dags för lövskogens fåglar. Fågelkursens fjärde träff går till Hunshults naturreservat och den blivande Åsnens nationalpark. Samling vid Sunnabrons norra ände, se karta. Vi ska gå promenadslingan i reservatet.

Området består av bokskog men också alkärr och ek. Det gränsar till Åsnen så chansen att se sjöns fåglar är god. I skogen finns grönsångare, svarthätta och lövskogsmesar. Skogsduva bör också kunna höras. Något mer udda arter att hoppas på är stenknäck, mindre flugsnappare och mindre hackspett. I de smala vassridåerna finns rörsångare och sävsångare.

Under länken Lektion 4 finns studieuppgifter inför besöket hos lövskogsfåglarna. Ta med fika som vanlig.

  

 

3. Vi ska besöka två barrskogsdominerade fågellokaler nordost om Växjö. Skårtaryds naturreservat finns intill Feresjön. Det ligger lite byside men det är rätt bra skyltat. Vannsjön är ett våtmarksområde söder om Dädesjö med ett litet fågeltorn. Stigen passerar förbi lite småspännande barrskogspartier. Det handlar om 2-3 km promenad.

Vi samlas som vanligt vid vattentornet halv åtta men det går bra att ansluta vid konditoriet i Sandsbro en kvart senare.

Under länken Lektion 3 finns studieuppgifter inför besöket hos skogsfåglarna. Ta med fika som vanlig.

 

Skårtaryd

 

 

Vannsjön

 

 

 

2. På kursens andra utflykt ger vi oss ut i uggleskogen. Samling vid Vattentornets parkering klockan 17.00 varefter vi reser till Lilla Attsjöns parkering norr om Furuby dit vi kommer ca 17.30. Vi ska först se vilka fåglar som finns vid den återskapade våtmarken. När skymningen närmar sig kör vi några kilometer norrut för att gå en kortare promenad längs en väg. Med lite tur kan vi få höra någon av ugglorna. Efter fika och promenad tillbaka återvänder vi till parkeringen vid Lilla Attsjön. Under Lektion 2 finns några arter att studera inför utflykten. Ta gärna med en ficklampa och så fika och varma kläder.

 

1. Vårens första utflykt går till Lidhemssjön och jordbruksmarkerna i Uråsa och Jät. I slutet av mars finns gäss och svanar på plats, likaså tranor och tofsvipor. Ringduvor, starar och sånglärkor ska vi också få se. I sjön finns säkert knipor och en del andra sjöfåglar. Ormvråkar, glador och havsörnar brukar ses. Under länken Lektion 1 som finns till vänster, finns bilder på de arter som vi kanske får se. Studera arterna med hjälp av fågelboken!

Det kan vara ganska kladdigt på marken så här års så bra skodon krävs.

          

 

Kursavslutning i behagligt sommarväder

Idag har vi besökt jordbruksområden i Uråsa. Här finns gammal jordbruksmark vilande på sediment avsatta i den Värendska fornsjön då inlandsisen drog sig tillbaka. Fågellivet blir tack vare detta ovanligt rikt, något som märks mest då flyttande fåglar rastar vår och höst. 


Lövsångare, ofta dold i lövverket. Foto RY

På sommaren blir det lite lugnare men idag har vi mött flera sångare. Lövsångare, härmsångare, ärt- och törnsångare, svarthätta och trädgårdssångare. Järnsparv, buskskvätta, koltrast, trädpiplärka och sävsparv har också hörts sjunga. I buskmarkerna såg vi törnskator och pilfinkar höll till på elstolparna.


Röd glada. Foto RY

Ladusvala och sånglärka sågs över fälten, ringduva, röd glada och ormvråk flög förbi. En fasan ropade från naturbetesmarken.


Storspov. Foto RY

Vi valde att fika i fågeltornet vid Lidhemssjön. En fiskgjuse tappade fisken den nyss fångat. Ett par minuter senare hämtades av en havsörn som sedan försvann in i skogen vid Aggån. Skogssnäppa, tofsvipa, mindre strandpipare och storspov var dagens vadare. Fisktärnor ruvade på en gyttjesträng i sjön som med torkan fått en allt lägre vattennivå. Utflykten avslutades med en höjdare, en kungsfiskare passerade lågt över sjöns vattenyta på väg mot norr. 

 

Njutbar avslutningsexkursion

Även denna dag var vädret behagligt. Förvisso hade temperaturen dragit upp på 24 grader när vi kom i mål vid vattentornet men tidigare under förmiddagen behagligt lägre. Regnet uteblev också denna dag. Vi började med Barnsjön och den begränsade utsikten. Snabbt konstaterade vi att myggen var på plats och kastade oss upp i tornet. Svarthätta sjöng intill oss men däremot var rörsångarna ute i sjön tysta. På lite längre håll även en ropande gök. Några tofsvipor och skrattmåsar drog runt ute över myren. Snabb promenad i myggeldoradot bort till tornet vid Djurle våtmark gav bl.a. knattrande gärdsmyg och smattrande stjärtmesar. Från tornet kunde vi i myggfri miljö spana in sångsvansparet med sin enda unge. Det är fantastiskt att man slipper myggen bara man stiger upp några meter över marknivå. Fantastiskt och oerhört tacksamt! I våtmarken hittade vi gräsänder och krickor. Ute över myren en ormvråk som ryttlade flera gånger. Från skogen bakom oss kom en tornfalkshanne glidande över våra huvuden med byte i klorna, kanske en skogsmus eller en sork.

Fortsatta studier av myren gav mer tofsvipor, flera skogsduvor och en storspov. Från skogen kunde vi notera gärdsmyg, svarthätta, lövsångare, trädpiplärka, trädgårdssångare, ringduva, bofink, taltrast och koltrast samt även kungsfågel och blåmes. Från våtmarken sjöng sävsparv och sävsångare och från fälten bakom oss sånglärka. Promenaden tillbaks till bilarna gav bl.a. fasan, trädkrypare och gransångare. Vid bilarna konstaterade vi snabbt att vi behövde byta miljö för fikat, ingen hade lust att bjuda myggen på mer än de redan hade fått.

Fikat intog vi i södra änden på Lidhemssjön. På fältet vid sjön gick tranor med ungar. Boet med större hackspett innehöll fortfarande ungar och föräldrafåglarna protesterade kraftigt när vi steg ur bilarna. De lugnade sig dock så småningom när vi satt oss ner på backen en bit bort för att fika. Sånglärka sjöng över oss och törnsångare från snåren bakom oss. Två fina gulsparvar landade i vresrosen framför oss. Mot slutet på fikat kom en gammal, utfärgad hanne brun kärrhök glidande och visade upp sig fint. Flera tornseglare swishade över.

Avslutningsvis spaning ut över Lidhemssjöns södra del från grusvägen. Trädpiplärka sjöng bakom oss så att alla kunde höra den tydligt. På åkern framför oss gick två sångsvanar, två tranor och så småningom kom också två grågäss flygande. På en stolpe nere vid sjön satt den gamla brunhökshannen och vilade sig. Någonstans från betesmarken väster om oss sjöng en buskskvätta, men vi lyckades aldrig hitta den. En ängspiplärka var uppe och sjöng och landade på en stolpe vid betesmarken, ingen höjdarobs. En röd glada kom flygande och satte sig först på en stor sten ganska nära oss. Den förflyttade sig sedan en bit norrut och hamnade på en sten ute i betesmarken nära den bruna kärrhöken. Över skogen i norr dök två fiskgjusar upp. Avslutningsvis kom både den bruna kärrhökshannen och en fiskgjuse nära oss när vi satte oss i bilarna. Det här var sista kursdagen för onsdag 2 och dagens artlista slutade på 49 arter, en klart tydlig tendens att det varma vädret fått arterna att tystna ner.

Ola

 

Härlig skådning i trivsamt väder

Äntligen har vi fått tillbaka lite vettiga temperaturer, runt tjugo. Regn behövs men det kom inte på utflykten idag vilket ju var tur för oss. Pilfinkarna höll till vid elstolpen och en järnsparv sjöng intill. I slånet sågs ett par törnskator och sjungande gulsparv och svarthätta hördes. Gröngöling ropade.


Trädpiplärka. Foto Bengt Elmquist

Under promenaden till våtmarken underhölls vi av en trädpiplärka och av trädgårdssångare och koltrast. En tornfalk passerade över oss, efter flera stopp där den ryttlande kollade av marken under sig. På långt håll såg vi ännu en ryttlande rovfågel, en vråk. Fjällvråken ryttlar ofta och skickligt men det här var en ormvråk som också kan ryttla, om det finns lite vind förstås.


Törnskata. Foto Bengt Elmquist

En hanne brun kärrhök jagade över fälten och våtmarken. Där visade sig en buskskvätta fint och en ladusvala passerade. En sånglärka och tornseglare sågs också.

Vi valde att inta fikat vid Lidhemssjön, ett bra drag visade det sig. De första sydflyttande vadarna rastade vid sjön, svartsnäppa och brushane. Där fanns också rödbena, storspov, mindre strandpipare, tofsvipa och skogssnäppa. Flera fisktärnor fiskade och tystlåtna skrattmåsar gled omkring utan att skratta. 


Fiskgjuse. Foto Peter Thornström

En fiskgjuse ryttlade, dök och fångade en liten fisk alldeles framför oss Familjen knipa simmade vid åmynningen. Från de nyfällda träden vid parkeringen hördes trädpiplärka och törnsångare. Högt över oss spelflög ett par ormvråkar och några hussvalor jagade över sjön.


Fiskgjuse. Foto Bengt Elmquist

Vårens sista utflykt för den här gruppen gav flera spännande observationer. Kul!

Roland

 

Varmt!

Värmen trycker på och faktiskt börjar det bli lite tyst på fåglarna. Blåmesar, pilfinkar, trädpiplärkor och törnsångare matar ungar men en fasan spelar på för fullt uppåt Högnalövs gård. En svarthätta sjunger men vill inte visa sig och ett par grönfinkar jagar förbi.


Törnsångare, hannen ringmärkt. Foto RY

Vi följer traktorvägen ner mot våtmarken vid Skyeån. En storpov hörs från fälten och längre söderut finns en flock med 70 tranor. En röd glada flyger förbi, likaså en tornfalkshanne och över fälten jagar några ladusvalor. Ett buskskvättepar visar upp sig fint bland hundkäx och tistlar och från ett videbuskage hörs en fantasifull och varierad sång. Vis av förra veckans feltänk blir jag den här gången väldigt försiktig men fastnar nog för härmsångare. Men tusan vet! Jag fick en skymt av fågeln och inte gjorde den skäl för det gamla namnet gulsångare. Här finns mina två inspelningar av fågeln. Lyssna gärna.

VAD ÄR DETTA? A   B

Fikat intogs under en skuggande björk och stördes något av trädpiplärkans varnande och av en lärkfalk som jagade helt nära innan den upptäckte oss och kvickt försvann.


Betesmarker och fält söder om Högnalöv. Foto RY

Så har då våren passerat med kursstart i snö, is och kyla och avslutning i värme och sol. 

 

Roland

Examendags, rovfågeldag

Då var det dags för Tisdag 2:s sista exkursion. I dag tog vi sikte på fågeltornen vid Barnsjön och Djurle våtmark (träsk). Den lilla parkeringen fylldes nu upp av 4 bilar och miljontals myggor. Fram med myggstiftet medan en trädgårdssångare kunde avnjutas. Från tornet i Barnsjön konstaterar vi att det nu vuxit igen så att man knappt ser något. Det vi kunde observera var det monotona stånkandet från sjungande rörsångare utifrån den igenvuxna sjön. Från öster gol en tröstergök klart och tydligt Tillbaks ner bland myggen och snabb marsch bort mot nästa torn. Några tranor hörs, först på avstånd och sedan närmre. Hur många är dom? Man vill veta svaret. Nio eller tio överflygande tranor på låg höjd ger svaret, en flock med ungdomar på glidarturné. Det är svårt att koncentrera sig på fåglar bland myggen. Gärdsmyg, trädpiplärka och gransångare kan höras och närmre tornet en svarthätta. Den kommer att utsträcka sin underhållning för oss under hela tornvistelsen.


Sångsvan och änder vid Djurle våtmark. Foto Thomas Hedrén

Från tornet kan vi höra sävsparv och flera sävsångare. En brun kärrhök försvinner snabbt ner i vassen. Det är gott om änder, kricka och gräsand dominerar men också en skedand och en bläsandshanne kan ses. Sångsvansparet har en liten unge. I luftrummet gott om tornseglare som svirrar förbi. Vi ser flera rovfåglar ute över myren – ormvråkar, röda glador och en ryttlande tornfalk. Den bruna kärrhöken lyfter igen och det visar sig vara en ung brun kärrhökshanne. Man kan börja ana de ljusa partierna på vingens under- och ovansida. Det bör vara en 3K-fågel, alltså född för två somrar sedan och inte könsmogen ännu. En korp blir attackerad av en kråka. Locklätet från en storspov hörs liksom tickandet från en enkelbeckasin. Nära oss i träden sitter svarthättan ibland utan att visa upp sig. Det gör däremot lövsångaren som även sjunger för att vi skall bli säkra på arttillhörigheten. Gräsklipparen björktrasten kör över oss och koltrasten skrockar belåtet. En större hackspett landar i träden söder om oss till allas beskådande.

Dags för myggen igen. På vägen tillbaks en kungsfågel vid en gran och vid parkeringen sjungande gulsparv. Vi tar sikte på fika vid södra änden på Lidhemssjön. Lite knixigt att komma upp från parkeringen och jag drar ner på tempot för att de andra skall hinna ikapp. Rullar in i det skuggiga partiet med neddragna sidorutor. En grönsångare sjunger från skogen på vänster sida och jag tycker mig höra en buskskvätta från Barnsjön på högra sidan. När vi kommer ur bilarna kan vi dock endast höra törnsångare från sjön. Det är svårt att höra fågelsången från skogen på grund av vinden. När det stillnar några sekunder kan vi dock endast höra sjungande bofinkar. Vi parkerar bilarna i kurvan vid södra änden och går upp på den lilla kullen och sätter oss i solskenet. Vid bilarna en upprörd större hackspett och de tiggande ungarna hörs från ett bo. Törnsångare sjunger från buskaget intill oss och från den blå himlen över oss drillar sånglärkan. En glada jagar omkring ute bland ensilagerullarna. Så här borde livet alltid vara när det är som sämst!


Röd glada. Foto Thomas Hedrén

När fikat är avklarat är gladan fortfarande kvar och vi börjar titta lite närmre på den. Den ser lite onormal ut. En ganska kontrastlös ovansida utan några rödbruna inslag. Undersidan är också den utan rödbruna toner och med ganska otydliga vingfönster. Stjärten är grunt kluven eller nästan inte kluven alls. Brun glada känns som en rimlig förklaring, men något är det som inte helt stämmer. När det plötsligt glider in fler kontrastlösa glador på scenen är det dags att hämta tubkikaren och titta närmre på fåglarna. Flera av gladorna saknar tydliga rödbruna toner men är ändock mer kontrastrika än den första fågeln. Stjärtarna är mer kluvna och det syns att flera av dem ruggar då det håller på att växa ut arm- respektive vingpennor från ruggningscentrum på vingen. Konsultation av litteratur efter hemkomsten ger vid handen att det här är 2K-fåglar, alltså fåglar födda förra sommaren, på födosöksturné tillsammans. Det var 4 eller 5 glador där samtidigt.

Den första fågeln vi såg vågar jag inte riktigt säkert bestämma, något över den tydde på röd glada, kanske var det en hybrid mellan de båda eller så var det en 2K brun glada. En hel del tyder på det sistnämnda men vi släpper fågeln. Mycket av observerandet blev lite lidande av motljus och värmedaller. Vi promenerar längs vägen bort mot Lidhems säteri, går in på grusvägen som leder framför säteriet. Vi stannar dock direkt för att spana rovfågel i fred från den stora vägen. Svarthätta flöjtar bakom oss och även gärdsmyg hörs. Två fiskgjusar glider omkring i Lidhemssjöns södra ände. Nötskrika flyger ut från skogen och försvinner mot sydost. Några av gladorna från fältet glider upp mot norr. En ormvråk glider även den norröver. Även en yngre gråtrut tar samma väg. Ytterligare två fiskgjusar längre norrut. Vi hoppas på att det skall dyka upp en bivråk, havsörn eller lärkfalk. Det vill sig dock inte på den fronten. Några tornseglare virvlar över, tidigare har vi sett flera ladusvalor över fältet. Innan vi bryter glider två av gladorna nästan rakt över våra huvuden. I den här belysningen är de rödbruna tonerna mer tydliga. Tyvärr vill inte den eventuella bruna gladan komma den här vägen. På väg tillbaks till bilarna kommer en fullt utfärgad hanne brun kärrhök glidande. Den får bilda avslutning för Tisdag 2 och den här examensdagen slutar på 51 olika fågelarter denna rovfågelrika dag.

Ola

 

Sista exkursionen till Jäts badplats

Jag var stressad denna morgon. Hade varit nere och hämtat böckerna ”Gröna Växjö” till kursdeltagarna nere på kommunen. Därefter hem igen för att packa ryggsäcken och ta emot ett samtal från Vårdcentralen. De ringde sent och det blev milt sagt ont om tid. När jag slängde mig ner för trapporna till bilen så upptäckte jag att jag glömt handkikaren. Tiden räckte dock inte för att knata tillbaks uppför trapporna, 2 minuter till samlingen och när nyheterna klingade ut på radion svängde jag in vid vattentornet. Vi hade ju sen samlingstid i dag p.g.a. anmälningar till höstens kurser. Mycket folk på plats och vi tog sikte ner mot Högnalöv där Roland hittat en mystisk sångare. Jag fick göra en tur tillbaks till lägenheten för att hämta kikaren. Man kan inte uppträda naken på en fågelkurs!

När vi svängde in hade Roland redan hunnit med att berätta en del om Accrocephalussångarna och vi fick bara höra slutklämmen. Även pappalediga Tomas Hultqvist kom ner med barn och barnvagn. Borta vid sångaren kunde vi konstatera att det var en härmsångare som drog på för fullt. Vid ett tillfälle imiterade den strandskata. Från snåren bredvid oss sjöng törnsångare och utifrån fälten hörde vi storspoven spela, ett alltid lika uppskattat läte. Två fåglar landade så att vi kunde titta på dem.

Efter denna rivstart var det dags att ta sats mot Jäts badplats. Även i dag stannade vi i kurvan med mötesplats. Nu var klockan långt in på förmiddagen och aktiviteten var klart låg. Tofsviporna såg vi, trädgårdssångare och svartvit flugsnappare sjöng från sommarstugorna. Fasanen hördes i en annan riktning i dag. Från åkern bredvid oss hördes en sånglärka smattra till men mer blev det inte. Vid parkeringen bestämmer vi oss för att gå bort till badplatsen och fika. Några badgäster är redan på plats ute på bryggan men vi väljer borden i skugga. Fiskmåsarna och fisktärnorna är på plats liksom skäggdoppingarna. Två kanadagäss med konstigt läte kommer inflygande över våra huvuden och landar utanför vassen. Det måste kollas upp. Jag ser genast att de är mindre än de andra kanadagässen och klart mer vita i ansiktet, dvärgkanadagås kanske? Efter en check i litteraturen hemma så lutar jag åt att det var hybrider mellan kanadagås och vitkindad gås. Fågelskådning är spännande!

Dags att anträda marschen mot fågeltornet. Temperaturen har stigit upp mot de trettio och myggen är alerta inne i skogen. I början hör vi gulsparv, grå flugsnappare och gransångare. En dubbeltrast hoppar bort från oss på vägen och försvinner. Trädgårdssångare och svarthätta erbjuder stereo även denna dag. En ny art dyker upp, en sävsångare hörs sjungande från strandkanten, den har jag inte hört innan så den är säkert nyanländ. Sävsparvens trestaviga sång hörs också. Två nykläckta taltrastar fladdrar upp och låter sig beskådas på bara ett par meters håll. Borta vid tornet är det ganska lugnt så här mitt på dagen. Fiskgjusen ruvar, en häger flyger förbi. Nedanför tornet hörs plötsligt rasslet från en ärtsångare. Långt borta kommer en flock med 11 gäss. Först tror jag att det är kanadagäss, men när de kommer lite närmre så ser vi att det är vitkindade gäss. Förmodligen slutspurten på sträcket av vitkindade gäss, de här är sena. I tornet fläktar det skönt denna rekordvarma dag. När jag svänger in på parkeringen hemma står termometern på 30 grader. Totalt noterade vi 51 arter denna varma och lite sena dag.

Ola

 

Varmt som bara den

Den första onsdagsgruppen avslutade sin fågelkurs i och med utflykten till Högnalöv i Uråsa. Värmen närmade sig 30° i stark kontrast till den första utflykten i mars som bjöd på kall nordlig vind. Nu har vi fått följa fåglarnas vår 2018 och den här gruppen har fått se drygt 90 fågelarter.

En härmsångare lurade kursledaren att tro att den var en busksångare men ett par kollegor hjälpte kursledaren till rätta. Samtidigt spelade storspov över fälten och senare sågs de gå och plocka efter något att äta. En sånglärka över oss ivrigt sjungande. Törnsångare hördes lite diskret medan en buskskvätta visade sig fint nere i våtmarken nära Skyeån. Där fanns också en kärrsångare som hördes och också sågs flyga till ett annat buskage. En ormvråk valde att kretsa hitom solen så att det blev nästan omöjligt att se den. En fälthare fällde ner öronen och trodde sig osynlig i de spirande sädesstråna, låg kvar trots att vi stod fem meter från den. Ett rådjur var också förvånande orädd ner i våtmarken. Kråka och korp noterades.


Ormvråk. Foto RY

Två trädpiplärkor varnade på ledningarna när vi fikade medan pilfink och lövsångare tog det lite lugnare. En glada gled förbi rakt över oss.Efter pausen gick vi landsvägen åt andra hållet ner till ån och broarna. Blå jungfrusländer dansade över vattnet men det var lugnt på fåglarna. Ett par sädesärlor, en björktrast, stare och kaja sågs. Vårkursens sista fågel blev en ormvråk som tog adjö så här inför sommaruppehållet. Vi ses i höst sa den!

Roland

 

Arktiskt sträck

Vid vattentornet är det stor folksamlingen denna morgon. Vädret har inte förändrats, + 22° och sol, vinden är obefintlig. Rödstjärten från andra sidan vägen har tystnat men törnsångaren uppe i backen hörs ganska bra denna morgon. Vid Vederslövskrysset hakar Eva på oss. Kort stopp på mötesplatsen på vägen ner mot badplatsen ger lite jordbruksfåglar. Tofsvipor på den plöjda åkern tillsammans med några ladusvalor. De sistnämnda kanske söker bomaterial. En sånglärka gör en perfekt imitation av en spelande skogssnäppa och börjar sedan gruffa med en artfrände. Från buskarna i kanten hörs törnsångare och som bakgrund trädgårdssångare. Från sommarstugeområdet hörs vedkapande grönfinkar och en galande fasantupp. En skogsduva flyger förbi och påminner om vad vi såg här tidig vårvinter.

Nere vid parkeringen ansluter ytterligare skådare. Vi blir ett stort skådargäng denna dag. På vägen ner mot badstranden är myggen svåra. Sävsparv sjunger från strandkanten. Trädgårdssångare, lövsångare och bofink hörs och ibland lyckas de överrösta myggen. När vi kommer ut på bryggan hittar Bengt A genast en flock på väg bort över skogen. Man kan se den oordnade skaran av cirka 70 prutgäss försvinna upp över Aggån i ostnordostlig riktning. Skäggdopping på vattnet, tillsammans med kanadagäss och grågäss. Nu hittar Bengt E en stor flock nere över Fårarm. Den kan vi följa hela vägen över Jätafjorden och studera oordningen i flocken. Det böljar fram och tillbaks. Här är det cirka 270 prutgäss på väg mot sina arktiska häckplatser bortom Tajmyrhalvön. Under flocken upptäcker vi plötsligt 6 Ansergäss som också verkar sträcka, kanske var det bläsgäss? Ute på stenarna en ruvande fiskmås med partner samt två fisktärnor. Bra att studera i tuben. Några skrattmåsar flyger fram och tillbaks.

Nu längtar alla tillbaks till myggen inne i skogen och givetvis måste jag uppfylla denna önskan. Göken gol medan vi drar oss bort mot det hägrande målet. Väl inne i skogen har de bitande lugnat sig något. De laddar upp för vad som komma skall. Vi kan lyssna in en sjungande kungsfågel, något längre bort en gärdsmyg. Svartvit flugsnappare hörs också bra och går att skilja ut från fågelkören. Ute från buskagen i vassområdet går det att höra sävsångare, kvickt svirrande, knarrande och med några visslingar då och då. Skäggdoppingarna skrockar och en enkelbeckasin hörs både spela och ticka. Ingen protesterar när jag föreslår fika. Borden är så gott som dukade och nu får vi också sällskap av de första badgästerna.

Vandringen bort till fågeltornet är varm och myggrik. Den börjar med tofsvipa, ladusvalor, fältharar och en nötskrika. Matande starar observeras och ungarna hörs inifrån boet. De är nog snart flygfärdiga. Gulsparv räknar till sju och visar även upp sig. Järnsparv hörs kort. På den första biten pejlar vi in den vackra sången av grå flugsnappare och surret från mygg. En trädkrypare kommer ganska nära oss och vi lyssnar också på en trädpiplärka lite i bakgrunden. Under vandringen fram till tornet kan vi jämföra trädgårdssångare och svarthätta. På något ställe hörs rödhaken väl. Koltrast joddlar och några får se järnsparven nere på marken.


Fiskgjuse vid boet. Foto Bengt Elmqvist

Från tornet spanar vi in fiskgjusarna i boet. Honan ligger och ruvar. Trädgårdssångare och sävsparv sjunger. Grågås på en sten, båda fiskgjusarna tar sig en flygtur, fyra gräsandshannar flyger förbi men av honan med ungar från förra veckan syns inget. En havsörn kommer flygande från Harö ivrigt uppvaktad av en ilsk havstrut. Det är en gammal fågel med vit stjärt och den försvinner bort över Utnäsudden mot Kalvsviksfjorden. På väg tillbaks från tornet kan vi lyssna in två gransångare. De är lite lustiga de här fåglarna, inte någon av dem hördes när vi gick ut. Nu, efter klockan 12 på dagen, sjunger båda ganska intensivt. Någon mer rovfågel blir det inte heller denna dag. Härligt att få se en liten mikroflinga av det arktiska sträcket, som nu pågår över oss, i form av de två flockarna prutgäss på morgonen. Dagens artlista stannade på 51 arter denna kokheta dag med temperaturen upp mot 30 när vi åkte hem.

Ola

 

 

 

Idag sträckte silvertärnor

Strålande sol, vindstilla och behagligt. Vi lade beslag på bryggan vid badplatsen och hade turen att få se sträckande silvertärnor. De kom lågt över vattnet för vid den skogklädda östra stranden ta höjd och försvinna österut. Alla gick inte att artbestämma så det fanns kanske fisktärnor med i flockarna. Totalt blev det något över hundra tärnor på ett par timmar.

Bland de lokala fåglar fanns fisktärna, skäggdopping, grå- och kanadagås och gräsand. Ett par storskrakar flög förbi och ute vid Harö simmade en ensam knölsvan. En havstrut landade på en sten och på andra stenar ruvade fiskmåsar och kivades fisktärnor. Skrattmåsar flög lite av och an och från skogen hördes sjungande gök.


Grå flugsnappare. Foto RY

Promenaden mot utsiktstornet inleddes med sädesärla, kungsfågel, svartvit flugsnappare, ladusvala och den talrika trädgårdssångaren. Vid grinden bjöd en grå flugsnappare på liten show i all sin enkelhet. Lövsångare, gransångare, svarthätta, gulsparv, rödhake och trädkrypare tillkom på dagens artlista. Likaså en förbiflygande spillkråka.

Från tornet kunde vi studera fiskgjuseparet. Allt tycks vara under kontroll! En sävsparv sjöng intill och på hemvägen hördes sjungande storlom ute från fjorden. Så det blev en trevlig dag vid Åsnens östra del.

Roland

 

Sträcket av arktiska arter uteblev

Badplatsen vid Jät är ett intressant ställe för att se sträckande arktiska och marina fågelarter men idag fanns ingen aktivitet av det slaget. Synd, speciellt med tanke på att ett par tusen vitkindade gäss sågs igår. Nu fick vi nöja oss med de lokala fåglarna och med den vackra utsikten med Sånnahult, Lunnabacken, Kärrasand och Harö i fonden. Fiskmås, skrattmås, gråtrut och fisktärna sågs, likaså sädesärla och ladusvala. En knipa och en storskrakshona flög förbi och några skäggdoppingar låg ute på vattnet. En liten grupp med grågäss sågs också.


Fisktärna. Thomas Hedrén

En kort promenad längs stigen mot fritidshusen gav sjungande svartvit flugsnappare. Senare hörde vi fler. Förklaringen är det stora antalet holkar som satts upp längs vandringsleden. Vi fikade vid badplatsen och gav oss sedan iväg västerut.


Lövsångare. Thomas Hedrén

En lövsångare sjöng och visade sig fint och samtidigt sjöng en gransångare på andra sidan stigen. En sjungande gulsparv hördes också, likaså bofink förstås. Trädgårdssångare och svarthätta sjunger snarlikt och längs stigen till utsiktstornet gavs flera tillfällen att träna in hur de låter. Koltrast sjöng och en trädkrypare klättrade uppför en gran.


Fiskgjuse. Foto Torgil Toft

Från utsiktstornet kunde vi titta på det häckande fiskgjuseparet. Den ena fågeln i paret ruvade men blev avlöst av sin partner just när vi var där. I ett lågt träd satt en kråka och lurade. På stort avstånd kretsade en havsörn och sågs ytterligare fiskgjusar över Harö. En sävsparvshanne visade sig fint nedanför tornet. Havstrut ruvade på en litet skär ute i sundet. 


Sävsparv. Thomas Hedrén

På hemvägen hördes spillkråka och vid vändplanen fanns tofsvipa, gulsparv och ladusvala medan havsörn och fiskgjuse kretsade högt över oss och försvann söderut över Jätfjorden.

Roland

 

Högsommarvärme

Dags för två tisdagsgrupper att göra exkursion 5 ner till Jäts badplats. Många personer på plats vid vattentornet där törnsångaren var tyst denna morgon. Rödstjärten sjöng dock flitigt från andra sidan vägen. Törnsångaren hade kommit igång då vi kom tillbaks vid 12.30. Roland hade hittat en näktergal på vägen ner mot badplatsen på morgonen. Vi stannade och lyssnade efter den men nu var den tyst. När vi passerade sommarstugorna med fönsterna nere så hörde jag kväkandet från en härmsångare.

Nere vid parkeringen delade vi oss i två grupper, Rolands grupp tog östlig väg medan jag gick åt väster mot fågeltornet. Direkt kunde vi lyssna in trädgårdssångarens joddlande och svartvit flugsnapparens filande. En gulsparv räknade till sju och från skogskanten hördes en trädpiplärka. Den grå flugsnapparen var på plats även i dag med sin skönsång men vi lyckades inte få se den. En sjungande järnsparv är inte lätt att skilja ut från den massiva fågelkören. De sjunger för andra kullen nu. En bit längre fram kunde vi lyssna in kungsfågel och några skymtade också den högt uppe i grantopparna. På en punkt har man bra stereo på sångare, i ena örat trädgårdssångare och i det andra svarthätta. Även rödhaken var högljudd.

Från fågeltornet kunde vi snabbt pejla in fiskgjusen och fiskgjusboet med en ruvande fågel. Nedanför sjöng flera sävsparvar och vi hittade också en grann hanne i en bar buske på närmsta ön. Havstrut kom flygande och en bit bort jagade skrattmåsar insekter i luften. Nere på en sten stod en uppsträckt drillsnäppa en kort stund. Utsikten från tornet är bländande och det är svårt att slita sig för att gå tillbaks till fikat. På vägen tillbaks kan vi lyssna in rödhake riktigt bra och nu har gransångaren kommit igång. Dock är det dåligt med rovfågel i luften.

Vid parkeringen möter vi andra gruppen som nu är på väg på västlig rutt. Vi plockar ur ryggsäckarna och tar sikte på borden vid Jäts badplats. Fikat slinker nu ner och alla har nog hunnit med att få upp kaffeaptiten. Det är lugnt ute över och på Jätafjorden denna dag. Efter fikat följer vi stigen österut bort till båtplatsen. Här har myggen exploderat och njuter i fulla drag av vår närvaro. En sävsångare hörs från vasshavet men är svår att urskilja. Lite längre fram hör jag en härmsångare men den överröstas av trädgårdssångare och vattenpump. Från luften ovanför oss skriar tornseglare.

Tillbaks till bilarna gör vi ett försök att få höra härmsångaren igen borta vid den lilla stugan. Nu är den dock tyst. Ladusvalorna kvittrar. Två unga gulsparvar sätter sig i en buske strax intill oss. Lennart upptäcker en havsörn över träden en bit bort. En fiskgjuse anländer också och är inte förtjust i örnen. Även den andra gruppen hinner komma tillbaks och få en skymt av örnen. Både närktergalen, som Roland hörde, och härmsångaren var troligen nyanlända under natten. Därför mycket rörliga och troligen är de på ny lokal vid det här laget. För exkursionsledaren blev det 47 arter denna dag. Avsaknaden av rovfågel är påtaglig.

Ola

Första Jätrundan

 Dags för första vändan på den femte utflykten för kurserna. Samlingen vid Vattentornet gav som vanligt törnsångare, idag två, buskskvätta samt rödstjärt. Därefter skickade vi iväg två deltagare som skulle på sin fjärde utflykt nere vid Hunshult innan vi andra tog sikte på Jäts badplats. Vid Jätakrysset kom en flock med vitkindade gäss på väg mot nordligare breddgrader, cirka 35 fåglar. När vi svängt in mot badplatsen upptäckte Lena först två tofsvipor på fältet och sedan en stenskvätta. Nere vid parkeringen stod Sven-Åke och Per-Erik och väntade. Vi tog vårt pick och pack och gick bort till badplatsen och bänkade oss längst ut på piren. Strålande väder, nästan helt vindstilla. Dags att spana sträck. Vi börjar dock med stationära grågäss, skäggdoppingar och ett sångsvanspar.

 Efter en stund hittar Kerstin en rovfågel över Harö. Det visar sig vara en gammal brun kärrhökshona med vitt huvud och vita partier på armens framkant. Eivor hittar en flock lågt, lågt över vattnet. En ny flock med vitkindade gäss som snabbt dra österut och försvinner. Den passerar en flock med rastande viggar ute på öppet vatten. även de på väg till nordligare breddgrader. Storlom ropar, göken gal, ladusvalorna kvittrar, fikat packas upp och då hittar jag en storlom ute på vattnet. Fiskgjusen kretsar en stund över oss, vit och mäktig.

 På stigen bort till tornet får vi möjlighet att gnugga en del läten. Vi börjar vid grinden ovanför sommarstugan. Där sjunger årets första grå flugsnappare sin imponerande såg ackompanjerad av en gransångare. Lite längre fram landar en trädpiplärka i en kal trädtopp och några hinner med att njuta av den i tubkikaren. Vi lyssnar på trädgårdssångarens bubblande och svarthättans flöjtande. Svartvit flug sjunger vid en av Rolands holkar. Kungsfågel sjunger från några granar intill stigen. Framme vid en glänta upptäcker Eivor en lärkfalk över oss. Den fångar insekter som den sedan slänger fram till näbben och käkar, altt i flykten. Det räcker inte med en utan plötsligt är det två falkar över oss. Innan vi tittat färdigt har det också glidit in en röd glada på scenen.

 Fortsättningen bjuder på sävsparv i strandkanten, en gransångare till, lockande och sjungande trädkrypare. Utsikten från tornet över Åsnens övärld är magnifik. Vi hittar snabbt en fiskgjuse i toppen på en klen björk och strax intill ett bo med en ruvande fågel i. Skrattmåsarna fångar insekter i luften framför oss och nedanför tornet lockar en sävsparv. Stare flyger förbi och ytterligare en fiskgjuse hörs från skyn över oss. Det är bara att njuta och förgäves spana efter årets första bivråk. När vi summerade artlistan blev det 56 arter denna morgon.

Ola

En svag vind från sjön räddade oss

Det soliga vädret med höga temperaturer har fortsatt. Myggens larver har utvecklats och inne i skogen blev de stundtals rätt påfrestande. Vid fikat intill Åkavik räddades vi av en svag vind från norr. När vi dessutom kunde se fiskgjusar vid sitt bo och havstrutar vid dito sitt var vi rätt nöjda med valet av plats för det efterlängtade fikat. Men kursledaren hade lämnat ryggsäcken vid bilen, en sån klantskalle, men han räddades av ett par deltagare.

Egentligen hittade vi inte så mycket fåglar. Flera som borde ha påträffats saknades men låt oss koncentrera oss på de som fanns. Trädgårdssångare och svarthätta presenterades, likaså lövsångare. Flera svartvita flugsnappare sjöng och en diskret tecknad hona beskådade oss från sin upphöjda gren. Gärdsmyg smattrade på som en minirambo medan trädkryparen inte tog lika stor del av ljudvolymen. En ormvråk flög förbi inne i skogen helt nära.

Bofink, talgoxe och blåmes är svåra att missa men av mesar fick vi också in entita. Rakt över så att risken för nackskador var överhängande. En koltrast susade förbi mellan stammarna. Ett par större hackspett var på plats vid boet vi hittade förra veckan och vid parkeringen passerade en spillkråka på nära håll. Där kunde vi också notera nötskrika, gråtrut, grågäss, kanadagås, fisktärna, gräsand och sävsparv.

Vi stannade till vid Ingelsund där rörsångarna sjöng på som vanligt. Två storskarvar blev störda i sitt fiske och ute på Åkavik simmade en skäggdopping. Sädesärla trippade omkring på bron.

Roland

 

Skogsdag

En mycket fin dag i skogen är till ända och det är dags att summera. Även denna dag började med lite lyssning vid Vattentornet. Buskskvättan sjöng fortfarande och från andra sidan gatan hörde vi en rödstjärt. Vi stannade till vid Ingelsund och lyssnade in rörsångare och sävsparv. En gök ropade, kom närmre och plötsligt fladdrade den ut ur skogen och flög över sundet till Kläcklingen. Vid Norra Sirköbro (Sunnabron) så hade de flesta samlats. Där stod fyra bilar när vi kom. Två fisktärnor passerade sundet åt söder. Här chockade jag församlingen med att tala om att det inte blir något Hunshult denna förmiddag utan i stället åker vi upp till Agnäs. Många har nog ännu inte hämtat sig från detta omtumlande meddelande. På vägen upp ser tjejerna i baksätet något med svans som springer över vägen. Tyvärr får jag inte syn på djuret men av beskrivningarna så kan det ha varit en mård. Lite längre fram flyger en dubbeltrast upp i ett träd, stor och pompös verkar den när den tar till vingarna. När vi svängt in mot Agnäs springer två ekorrar över vägen, tätt jagande varandra försvinner de snabbt upp i ett träd.

 Parkeringen är inte så stor men vi lyckas trycka in alla fordonen utan att Lapp-lisan hade några synpunkter. Vi börjar med att njuta av flöjtande svarthätta, diskuterar talgoxens många läten, taltrastens improvisationer, bofinkens knorr och lövsångarens vanlighet. Anledningen till att jag valde den här platsen börja höras en bit bort. I söndags hittade jag två sjungande mindre flugsnappare här och den första är på plats. Den är tillfälligt över på andra sidan av vägen men snart är den tillbaks på den sidan där jag hörde den i söndags. Det här är en gammal utfärgad hanne med tydlig röd haklapp men vi lyckas endast skymta den när den rör på sig högt uppe i lövverket. Gärdsmyg sjunger och ringduvans femstaviga, dova sång hörs på avstånd. Vi vandrar förbi det imponerande bergstupet och kommer ner på södra vägen. Här kan vi jämföra svarthätta och trädgårdssångare, flöjtaren mot bubblaren. En gärdsmyg sjunger upp sig intill oss och börjar gå över i sitt smattrande varningsläte. En blåmes faller in och börjar varna även den.


Agnäs udde. Foto Ola Bondesson

Vi fortsätter längs vägen och kommer bort till stenmuren. En stenknäck hörs sjunga över oss och en bit ner längs stenmuren hörs den andra mindre flugen sjunga. Den här fågeln har en kortare sångstrof än den första, lite enklare. Vi lyckas dock bara skymta den här individen också högt däruppe i lövverket. Nu tar vi av ner på strandslingan ut mot själva udden. Vi kan lyssna in en ganska tydlig sävsparv för att sedan blicka ut över Julöfjorden. Ljuvligt vacker i det vindstilla vädret. Hundra meter upp längs den västra sidan ligger Åsnens vackraste fikaplats. Den fyller vi upp och brer ut oss avskärmade från myggen nere hos de mindre flugsnapparna. En fiskgjuse flyger förbi, Åsnentillsynen brummar förbi, en storskarv flyger lite fram och tillbaks och borta vid vassen en skäggdopping. Plötsligt gjenljuder luften av hundratals små röster. Lätt gläfsande passerar drygt 250 vitkindade gäss på kurs rakt österut. Härligt, men svindlande att tänka att de kanske drar i ett enda svep upp till Ishavet.

 Tillbakavägen blir ganska snabb. Morgonens aktivitet är förbytt i större tystnad. Mindre flugen vid stenmuren hörs dock på avstånd. Nära berget hör vi grönsångare riktigt bra, både det fallande myntet och det vemodiga locklätet ”thyyy”. När vi kommit ner på andra sidan ”Berget” så hörs den första mindre flugsnapparen bra. Den är mycket nära och vi får höra det tvåstaviga, vemodiga locket ”tu-li” flera gånger innan den sjunger. Vid bilarna upplöses gruppen och alla flyr in i sina bilar tacksamma att slippa det mesta av myggen. Nu har vi passerat mellan hägg och syren. Sistnämnda blommar för fullt och det innebär att de flesta flyttfåglar har kommit på plats. Det sträck vi såg var ju de vitkindade gässen på väg mot Arktis. Det sträcket håller ju på lite till och kulminerar med vadare och prutgäss i slutet på månaden och början på juni. Dagens övning gav 42 arter för exkursionsledaren.

 

Mellan hägg och syren

Då var vi där. Den bästa tiden på året då häggen börjat blomma och vi väntar på syrenen. Vi får se hur lång perioden blir i år. Med den rådande värmen når vi nog snabbt fram till syren är jag rädd. Den här morgonen blev vi fast på parkeringsplatsen. En buskskvätta sjöng från ängen ovanför oss. Ibland lite svår att höra genom trafiken men ibland ganska tydlig. Törnsångaren var svårare att höra och sjöng mer sporadiskt. En fasan exploderade borta vid vattentornet och så var den färdig på dagens lista. På vägen ner skata, koltrast, stare m.m.

Nere vid bron väntade Helen på oss. Vi var ju lite sena efter lyssningsövningen uppe vid vattentornet. Morgonen bjöd på rördrom i fjärran och en av dagens höjdare, storlom ropade flera gånger från Åkavik. Härligt. En brun kärrhökshanne kom glidande bakifrån ut mot öarna norr om oss. Där svängde den lite och visade upp sina blågrå teckningar på ovansidan. De ljusa vingundersidorna med de kolsvarta fingrarna kunde också noteras innan den försvann norrut. Göken gol.

Vid skogsbrynet kunde vi liksom i går koncentrera oss på svartvit flugsnappare och svarthätta. Ackompanjerade av lövsångare, trädgårdssångare och sävsparv i bakgrunden. Några björktrastar drev bort en ormvråk in i skogen. I dag var skogsduvan närmre oss och hördes väl. Ute på första udden fanns ingen enkelbeckasin eller skogssnäppa kvar, endast trädgårdssångaren och sävsparven. Även trädpiplärkan borta vid första alkärret var tyst eller försvunnen. Vid viken lite längre fram kunde vi spana in en sjungande sävsparvshanne på bra avstånd. Lite längre bort sjöng kungsfågel. Märkligt med en kungsfågel här, endast två granar mitt i lövskogen räckte.

Strax före kvarnen också där en kungsfågel och bara några få granar. Precis som i går märkte man nu att sången började klinga av och vi började känna för fika. Vid stora vägen kunde vi även i dag lyssna in gärdsmyg och taltrast. Strax före bilarna hördes en gransångare sjunga. När vi fikade kom ett par kricka och landade alldeles utanför oss. Hannen är fantastiskt vacker. Inspektion av nya entrén följde. Ett solande par blev lite förskräckta när vi kom mullrandes ut på bryggan, drygt 10 pers. Det är dock nackdelar man får ta. Vid bron drog en korp snabbt förbi och krickhannen hade posterat sig på en låg sten en bit bort. Precis som i går avslutade vi med sjungande rörsångare vid Ingelsund, där trädpiplärka också kunde höras i bakgrunden. Det blev lite färre arter än i går, märkbart mindre aktivitet i luftrummet den här dagen. Fortfarande ingen tornseglare eller bivråk, men antalet arter blev 44 den här dagen. Flera varma dagar i följd sänker aktiviteten hos fåglarna.

Ola

 

Bokskogen i sin prakt  

Vi prickade verkligen när bokskogen är som allra vackrast i skir nyutslagen grönska. Bladen verkar så mjuka och tilltalande ännu, om några veckor har de mörknat och förlorat sin mjukhet. Hunshult är verkligen extra vackert två gånger om året, dels nu och dels när hösten sprakar i sina allra mest intensiva färger. Det var svårt att komma iväg från parkeingsplatsen på södra sidan av bron. Grågäss, kanadagäss och knipa plockades in ganska omgående. Så kom först en stor havstrut flygande och strax efter en gråtrut på väg från andra hållet. Rördrom hördes på långt håll, göken gol flitigt och satte sig en kort minut i torrakor på andra sidan. En trädgårdssångare började sjunga på sin pladdrande sång, dagens andra vårprimör för många efter törnsångaren vid vattentornet. Storskarv flög över. Stenknäck flög förbi.

Vi tog norra slingan och Roland tog södra slingan. Den första sången vi pejlade in efter att ha lyssnat lite mer på trädgårdssångaren blev svartvit flugsnappare. Två hannar duellerade i utkanten på skogen och visade också upp sig lite kort. Från strandkanten lockade en sävsparv mjukt. En bit in i skogen hörde vi vår första trädkrypare sjunga och två individer födosökte på en björk ganska nära. Vi tog av från asfaltsvägen och följde den orange slingan ut på första udden. Enkelbeckasinen hade hörts hela morgonen ticka och spela men nu var den alldeles över oss. En skogssnäppa börjar spela från ön utanför oss. En lärkfalk drar snabbt över och fortsätter bort över öarna. Tyvärr hörs ingen storlom ute från sjön på hela morgonen, annars vindstilla och idealiskt för detta.

Vid det första alkärret kan vi lyssna in svarthätta och trädpiplärka på nära håll. Det är vackert i reservatet med sina små åkerlyckor med blommande slån. Den säregna kvarnen vid det andra alkärret väcker funderingar. Det märks att sångaktiviteten avtagit, det börjar bli långt in på förmiddagen och värmen stiger. Vi kan lyssna in en aktiv gärdsmyg strax efter kvarnen. Över oss hör vi två fiskgjusar konversera men vi ser dem aldrig. På vägen hem kan vi jämföra sången hos svarthätta och trädgårdssångare mot varandra. Dunka in den förstes flöjtande slutackord och den andres bubblande, puttriga strof. Kaffet smakar gott och sedan blir det en tur bort till den nybyggda nationalparksentrén.

När vi går tillbaks över bron dyker lärkfalken upp igen. Den här gången visar den upp sig lite längre och alla kan titta på de spetsiga vingarna, den jämnfärgade ovansidan och att silhuetten liknar en stor tornseglare. Söder om bron hörs det pipiga visslandet från drillsnäppa och från öarna norr om bron hörs återigen spelande skogssnäppa. Från samma öar skallrar också en ärtsångare och den trestaviga strofen från en sjungande sävsparvshanne. Nu kommer också Rolands grupp tillbaks från sin runda. Sista stopp blir vid Ingelsund på vägen hem. Där sjunger flera rörsångare, eller förresten sjunger snarare rytmiskt pladder, stundtals riktigt intensivt. Antalet arter den här dagen stannade på 51. Det märks att mycket av sträcket har passerat och att de flesta av häckarna är på plats.

Myggorna hade inte kommit igång!

Söder om landsvägen innehåller reservatet vacker bokskog men också fler alkärr. På parkeringen kunde vi se skratt- och fiskmås och havs- och gråtrut. Fisktärnor fiskade och en enkelbeckasin spelflög över oss. En falklik fågel landade och visade sig vara en gök. Det är många skådare som gjort den lilla upptäckten när den observerade fågeln väl har landat.  Blåmes hoppade runt i trädet med holken och på avstånd hördes rördrom. Inte tydligt men ändå. Längs vägen sjöng trädgårdssångare och när vi tittade på ett nybyggt bo av större hackspett hördes knackande ljud från ett gammalt träd. Det visade sig vara en mindre hackspett, en hanne som visade sig fint. En gärdsmyg satt förvånansvärt länge still på en gren samtigt som skogssork och skogsmus flera gånger syntes i fjolårsgräset.

Nya spänger ledde oss in i reservatet och vid några granar sjöng en kungsfågel, granälskaren. Senare lyssnade vi på svarthätta och hörde skillnaden på sång av lövsångare och bofink. Skogsduva sjöng nära medan ringduva sjöng lite längre bort.

I vassen utanför udden, där vi fikade, sjöng en sävsparv medan kanadagåsparet simmade intill. Koltrast och taltrast hade vi lyssnat på. En spillkråka väsnades på sitt karaktäristiska sätt och vi kunde skymta den mellan stammarna. Samtidigt sjöng en svartvit flugsnappare från alkärret men vi kunde inte se den. Senare fick vi se arten bra då en hanne sjöng och visade sig intill en torr björkstam.

Trädkrypare sjöng och visade sig bra medan den mer högljudda nötväckan också hördes. Rödhake sjöng försynt och kunde inte upptäckas. På vägen tillbaka försökte vi få syn på en stenknäck som hördes från krontaket.

 

Gråmulen försommar

När vi körde ut ur Växjö lyste de rosa körsbärsträden oss i ögonen. Björkarna var skirt gröna, man känner att försommaren är här. Temperaturen på +6° kanske indikerade något annat tillsammans med de regntunga skyarna. Av regnet blev det dock intet. Det var bara natten som blivit blöt. På Teleborgsvägen flyger en strandskata förbi. Framme på lilla parkeringen vid Skårtaryds urskog sjöng fortfarande kungsfågeln. Det är fascinerande att besöka ett område flera gånger och notera skillnaderna. Det här blev mitt fjärde besök på två veckor och det var annorlunda. Nu var det svårt att höra några skogsmesar. De matar sannolikt första kullen och är tysta om man inte kommer för nära boet. Svartmes och talltita lyste helt med sin frånvaro och tofsmes hördes bara kort några gånger. Trädpiplärkan däremot, som jag observerade för första gången för prick två veckor sedan, hade nu ökat till minst fyra som sjöng för fullt. Den arga talgoxen hade nog fått ut sina ungar nu och i stället fanns där en sjungande individ. Dubbeltrastar och järnsparv har tystnat ner, förmodligen matar även dom sin första kull. Några mindre korsnäbbar satt och ”småbuttade” på lite håll, ibland hördes även det vassa kjyyyppet. Tillbaks vid parkeringen kunde vi också studera ett födosökande par.

Efter fikapaus åkte vi bort till Dällingen. Där möttes vi av en vårprimör, den svartvita flugsnapparen höll på att inspektera bomöjligheter samtidigt som den filade lite på sin ramsa. Svarthättorna har kommit en masse, det bubblades och flöjtades från flera buskage. På björken framför oss landar en trädkrypare och börjar plocka föda på sin väg uppför trädstammen. Gransångaren är kvar och håller revir. Stjärtmesparet också på plats, däremot fick vi inte höra någon storspov den här gången. Sångsvansparet skymtade tvärs över sjön, enkelbeckasinen tickade försynt och ladusvalor kvittrade i skyn. Framför oss visade sävsparvshannen upp sig och en ärtsångare skallrade lit försynt. Nu sken solen alltmer och borta över skogen kretsade en ormvråk. Lövsångare överallt, våren är över.

Totalt noterade vi 41 arter denna dag. Klart mindre än för några veckor sedan då trastar, gäss och änder drog förbi på väg norrut.

Bokskogen grönskar

Dagen började med en helt grå molnkaka men avslutades med klarblå himmel! En härlig dag som gav flera intressanta fågelobervationer. Två stjärtmesar flög nära över oss redan på parkeringen. 60-70 sträckande vitkindade gäss kom lågt hyfsat nära och en gammal havsörn visade upp sig fint. En ormvråk sågs på samma plats lite senare. I sundet fanns knipa, grågäss och en förbiflygande vigg. Senare låg en storskarv på en sten för att vila sig. I skogen var det egentligen ganska tyst med undantag för talgoxe, lövsångare, taltrast, bofink och gärdsmyg. En trädkrypare sjöng och visade sig fint medan svarthättan sjöng sporadiskt. Skogsduva och rördrom (på långt håll) var diskreta i överkant.

Vid fikat ropade storlommar och en fiskgjuse med byte flög förbi, ivrigt påhejad av en fiskmås. Tidigare hade vi sett en gråtrut. Nära vägen hade ett par större hackspettar byggt ett bo i en asp. Den ena fågeln försvann in och blev kvar, troligen ruvande. Två blåmesar undersökte noggrannt en holk, ska vi ta den eller inte? Kanske hade de behövt en övertalande mäklare för att kunna bestämma sig.

 

Rätt tyst i skogen

Vi lämnade bilarna vid vägskälet en kilometer norr om reservatet och möttes av sjungande svartmes, bofink och trädkrypare. På hygget sjöng en trädpiplärka från toppen av en torraka. Ett korppar sågs och i Feresjön sökte en kniphanne föda genom upprepade dyk. Senare såg vi gråhäger, trana och sångsvan vid sjön.

Talgoxe och nötväcka var ljudliga medan en sjungande järnsparv var lite mer diskret. En sjungande taltrast i ett torrträd visade sig fint medan en lövsångare var betydligt mer skulkig. Kungsfågel sjöng vid reservatets parkering, senare sjöng en rödhake på samma plats. 

Under promenaden var det förvånande tyst men tofsmes hördes, tyvärr visade den lille charmerande fågeln sig inte. Korsnäbbar hördes lite då och då, likaså grönsiskor. En gråtrut passerade på hög höjd.

Artlistan blev kanske inte så lång men den stenbundna, talldominerade naturen är imponerande.

Roland

 

Dagen då vi undvek regnet

Vid vattentornet småregnade det och efter vi plockat upp vid Toftastrand så tilltog regnet. En glada seglade över alldeles före konditoriet. När vi steg ur bilarna vid Skårtaryd hälsades vi varmt välkomna av taltrasten och regnet hade upphört. Även nötväcka, lövsångare, trädkrypare, rödhake och järnsparv sjöng, fast alla lite mer på håll. Precis när vi skulle börja gå ser vi en bil komma mot oss från lilla parkeringen. Det är Lars som väntat på oss medan vi tagit oss genom rusningstrafiken i stan. Vid lilla parkeringen var det väldigt tyst i dag och vi fortsätter in i skogen längs stigen. Några bofinkar ”huiiiittar”, större hackspett ”kjyckar”, större korsnäbb flyger förbi och grönsiskor flyger över, men även här väldigt tyst. Vid andra stoppet svartmes på håll, dubbeltrast ännu längre bort och några trevande sångstrofer från grönsiska. När vi kommit fram till mossens södra del så hörs trädpiplärkan från i onsdags. Den sjunger och får sällskap av ytterligare en när vi kommit tillbaks till stigen, båda fåglarna ger oss tillfälle att försiktigt studera dem på lite håll och i motljus. Den högljudda talgoxen är inte på plats men en mindre korsnäbb hörs och ses en kort stund av undertecknad.

Jag hör korsnäbben igen lite längre ner och vi går och ställer oss på reservatsgränsen. Där börjar en tofsmes att pumpa på och på håll, men ändå hörbart, en dubbeltrasts ödsliga toner. Korsnäbb flyger över, en kungsfågel sjunger några strofer och domherrens mjuka lock hörs. Marschen på vägen sker i raskare takt då fikat hägrar och vi stannar snabbt för taltrast, talgoxe, ännu en tofsmes. Strax före lilla parkeringen grönsiskor igen. Den här gången sätter sig en hanne väldigt fint på en björkgren och blir sittande en lång stund. Nötväckan hörs igen vid stora parkeringen och järnsparven hörs bättre än när vi gick. Nu har trädpiplärkan vaknat även här. Fikat åker snabbt fram medan taltrasten från morgonen underhåller oss. Under fikat hör vi en korp och Lars ser att den jagar en rovfågel, en duvhök försvinner bort från oss. Korsnäbbar flyger över och slår sig ner i träden lite här och var. Det är mindre korsnäbb och vi kan studera dem fint. Även järnsparven visar upp sig i en grantopp en kort stund. När vi packar in vårt fika börjar regnet på nytt.

Vi avslutar vid Dällingen. Direkt när vi stiger ur bilarna hör vi blåmes och en nyanländ svarthätta och regnet har upphört. Stjärtmesarna är på plats och Lennart ser en av dem, men sedan gäckar dom oss en lång stund. Till slut visar de sig väldigt bra, lågt i buskagen vid sidan om utfyllnaden vi står på. Lövsångare sjunger och två tranor marscherar förbi oss på nära håll. Lars upptäcker årets första buskskvätta i en liten buske. Den sitter snällt kvar så att alla får tillfälle att titta på den. Bakom oss hörs drillen från en storspov. Gransångaren börjar att sjunga, grönfinken kapar ved, nötväckan spottar och det mjuka locklätet från en sävsparv hörs. Även det spetsiga ”visst” från ängspiplärka hörs då och då. Två spovar flyger upp och gnägget från den ena avslöjar att den är en småspov. Den andra ser mer ut som en storspov. Enkelbeckasin spelar borta över östra delen av sjön. Vi hör tickande från en annan beckasin nära oss och så hör vi även spel och ser beckasinen över oss. En ormvråk glider förbi framför oss medan en sparvhök drar norrut över våra huvuden. Svarthätta, sävsparv och entita visar upp sig så att vi kort kan studera dem. Det rytmiska spelet från en grönbena hörs kort från sjökanten, även den nyanländ. Därmed är det slut på exkursionen och när vi sätter oss i bilen kommer regnet igen. Den här gången kraftigare och mer ihållande. Det håller fortfarande på när jag släpper av Lennart hemma på Teleborg.

Ola.

Härlig vårkväll

För några veckor sedan låg is och snö kvar på sjöar och i skogar. På kvällens utflykt visade termometern på tvåsiffriga plusgrader och från sjön hördes våtmarksfåglar av olika slag. Sothöns, gäss, gräsänder och krickor, sångsvanar, tranor, beckasiner, viggar och knipor och vipor. En ormvråk gled förbi, uppvaktad av sjöns skratt- och fiskmåsar. Intill tornet fanns några sädesärlor och i asparna vid stranden sågs vi starar och kajor. 


Koltrast, Foto Roland Ylvén

Efter kvällsfika vid östra fågeltornet just som solen går ner går vi skogsbilvägen på sjöns östra sida. Koltrast, taltrast, bofink och rödhake sjunger, likaså en ringduva. Någon sparvuggla blev det inte men däremot ett kattugglepar. Efter härmning kom de ganska nära och några av kursdeltagarna fick en skymt av den ena ugglan mot kvällshimlen.

På promenaden tillbaka bubblade grodorna och några beckasiner spelade, likaså tranor. Ännu en kattuggla sjöng närmre parkeringen medan sträckande sjöorrar hördes på avstånd från den klara stjärnhimlen.

 

Sommarvibrationer

Valde att åka till Skårtaryds urskog även denna dag. Det är ett fantastiskt område att ströva omkring i. Sagoskog á la John Bauer med mossa på stenarna och gamla knotiga träd, mycket stämning och mjukt och härligt för fötterna. Vi började med att vänta vid parkeringen på en deltagare som hamnat fel nere vid Lilla Attsjön. Under tiden lyssnade vi in rödhake, taltrast och tofsmes tillsammans med en drillande gärdsmyg samt på lite håll en järnsparv (silverklar vårbäck). Nere vid Feresjön gick två tranor och även grågås och fiskmås hördes. Större korsnäbb flög lockande över. Jan upptäckte en sparvhök som drog över våra huvuden och sedan var alla samlade. Uppe vid reservatets parkering möttes vi av två sjungande rödhakar (stilla vårregn) och järnsparv.

Precis som i går valde vi stigen in i skogen och lyssnade nu av den pauserande taltrasten. Kjycket från större hackspett hade många svårt att uppfatta. Tofsmesen var däremot desto tydligare. I går var överflygande hämpling den mest malplacerade fågelarten, idag blev det sjungande sånglärk rkt ovanför urskogen. Borta vid det lilla skogskärret var det tystare i dag men på håll hördes sjungande dubbeltrast. Vi drog oss närmre för att bättre höra och då började en trevande trädpiplärka att sjunga, vårens första för min del. Vi gick upp till hygget där trädpipen höll till och kunde då också bättre lyssna in dubbeltrasten. Tyvärr fick vi aldrig se trädpipen, men vi hörde de långa utdragna, sugande sluttoner flera gånger. Bengt upptäckte en flock med sju sädgäss på väg norrut över skogskanten långt bort. En ormvråk drog också förbi på hög höjd.

Tillbaks på stigen och så var vi vid det ställe där talgoxen i går kraftigt varnade för oss och fick igång både kungsfågel och tofsmes. Här var nästan helt tyst i dag, jag lyckades dock höra de fina locken från kungsfågel men den vägrade att göra mer. När vi kom upp på vägen och gått tjugo meter bort började den dock att sjunga. En större korsnäbb landade på baksidan av en talltopp och plötsligt var den där och bjäbbade, talgoxen från i går. Härligt att återse en gammal kompis! Bofink och grönsiska drogs också till spektaklet. Hundra meter längre fram hördes de spetsiga locktonerna från en svartmes. Jag spelade upp sången från telefonen och vips så kom den fram och började duellera. Vackra kreatur med sin lilla tjurnacke, sången är ju cykelpump á la talgoxe men spetsigare, vassare.

Strax före reservatets parkering lyssnade vi in järnsparven igen och en tofsmes visade upp sig fint till tonerna av sin rytmiska sång. Nu hade det surrats om kaffe (fika, välj själva) en längre stund och vi drog snabbt förbi parkeringen bort mot våra bilar som vi parkerat lite längre bort i dag. Det blev dock tvärnit på vägen, en talltita sjöng högljutt alldeles bredvid oss. Givetvis tystnade den när vi stannade. Jag spelade upp sången och genast tittade den fram och inspekterade oss. Den flög runt oss och spanade förgäves efter sin konkurrent. När vi startade att gå igen så började den åter att sjunga. Fikat intogs på en stubbe på hygget ner mot Feresjön. Både citronfjäril och sorgmantel observerades kringflygande i den värmande solen. Trädkrypare sjöng från skogen intill oss liksom nötväcka. En domherre kom lockande.


Stjärtmes. Foto Bengt Elmquist

Dagens avslutning tog vi liksom i går vid Dällingen. Det var i stort samma fåglar som mötte oss i dag. Stjärtmesarna höll på med sitt bobygge, sångsvanarna låg i norra änden, utanför oss flera gråhägrar, på östra sidan storskarv och i sjön gräsand, knipa samt också kricka. En enkelbeckasin tickade, men spelade inte i dag och över vattnet en födosökande ladusvala. Över norra änden på sjön två rovfåglar, en röd glada och en duvhök. Borta i skogskanten sjöng gransångaren och lövsångaren hade också flyttat dit, men i dag hade den blivit två. Slutklämmen blev en drill från storspoven.


Lövsångare. Foto Bengt Elmquist

Ola

 

Nu är det vår!

Vi letade oss ner på allt mindre vägar till vändplanen nära Vannsjötorpet. Taltrast och rödhake sjöng och spillkråka trummade. På promenaden genom granskogen presenterade jag kungsfågelns läten med hjälp av appen på mobilen. Då kom det en riktig kungsfågel, lätt irriterad på den förmonade rivalen. Metoden är bra men strider mot ornitologernas etiska regler.


Kungsfågel. Foto Tomas Hedrén

Bofink visade sig fint, likaså en rödhake. Längs stigen sjöng gärdsmyg och en svartmes samtidigt som tranor och ringduvor hördes från olika håll. Väl framme i tornet kom det lite regn med vi tog skydd under tornet den korta stund det varade. Från tornet kunde vi se tre par tranor och ett par sångsvanar. Gräsänder flög förbi och skogssnäppa spelade helt kort. Några ängspiplärkor höll till i kanten på den öppna våtmarken, ovetandes om den annalkande faran, en sparvhök. Den kom lågt, vackert gråblå på översidan, men piplärkorna klarade sig. Två dubbeltrastar visade sig fint och hördes strax senare sjunga från tallarna i myrkanten. Enkelbeckasiner sågs och hördes lite då och då. Vid parkeringen sågs mindre korsnäbb.

Åkergroda Åkergroda eller vanlig groda i speldräkt. Någon som vet? Foto Tomas Hedrén

Efter besöket vid Vannsjön åkte vi till Lilla Attsjön. Några var med för några veckor sedan då is och snö täckte hela sjön. Nu är allt annorlunda. Öppet vatten med skratt- och fiskmåsar, sothöns, krickor och viggar. Samt säkra arter som grå- och kanadagås, sångsvan, gräsand och knipa. Även här fanns skogssnäppa. Och nedanför såg vi blå grodor! Bör väl vara hannar av åkergroda med speldräkt. Det finns mer än fåglar som fascinerar i naturen.

Roland

 

 

Härlig vårmorgon

Tänk att det kan vara en sådan skillnad! För två veckor sedan när vi samlades till ugglekväll var det rena rama vintern. Minusgrader, snålblåst, is, snö allt fanns där. I dag en ljummen vårmorgon med ett stilla vårregn under en kort stund. Efter att ha plockat upp de sista deltagarna utanför Toftastrands konditori så tog vi sikte på urskogsreservatate i Skårtaryd. Härlig mossklädd mark med bärris i stenig gammelskog, så kan man kanske karaktärisera det här reservatet. Vi fick chans att bekanta oss med en hel del av barrskogens fåglar. Två rödhakar sjöng vid parkeringen ackompanjerade av en järnsparv på lite håll. När vi närmade oss järnsparven, för att höra den bättre, började en skogssnäppa spela från Feresjön. Den kom också flygande. En större korsnäbb kom också flygande och sedan en till, en hona som landade i en talltopp. Tyvärr inte någon praktobs mot den grå himlen men den satt kvar ganska länge.

Vi följde stigen genom reservatet. Till en början väldigt tyst men så småningom lite mer sång. Svartmes på håll, grönsiska som kvittrade, tickande enkelbeckasin  och den ödesmättade sången från en dubbeltrast. Gärdsmyg ute från hygget och en tofsmes pigga sång. Dagens mest malplacerade fågel blev en överflygande hämpling. En talgoxe började varna och fick tofsmesen i varningsläge plus att den väckte upp en kungfågel. Den började att sjunga när vi passerat och nu började vårregnet falla. En hackspett varnade bredvid stigen och en svartmes började sjunga på mycket närmre håll. Vi lyssnade också in en taltrast tillsammans med tonerna från ännu en tofsmes. Nu hade också regnet gett sig och vi kom fram till järnsparven där morgonen började. Det betydde också att vi var tillbaks till fikat som intogs under överinseende av en sjungande kungsfågel. Skogssnäppa flög över igen innan vi hann avsluta vårt fika.

Dags för förflyttning till Dällingen, en liten sjö alldeles norr om Dädesjö. I söndags var en ägretthäger synlig här. Den såg vi inte i dag men det blev en hel del andra obsar. Så fort vi steg ur bilen drog ett par rödvingetrastar över. Från träden hördes en gransångares taktfasta sång och på andra sidan en nötväckas pigga vårvissling. När vi spanade ut över sjön såg vi tran 2 par, gräsand, knipa, kanadagås, två storskarvar och i bortre änden en sångsvan. Över oss började en enkelbeckasin spela och från sjökanten började storspov drilla in våren. I träden över oss satt vedkapen Herr grönfink och ett stjärtmespar höll på med bobygge. Avslutningen blev härlig då en lövsångare började sjunga från trädtoppen över oss. För mig är det ett försommartecken. SORRY, våren är redan slut nu går vi in i sommaren.

 Totalt plockade vi in 45 arter den här morgonen.

Ola

 

Tänk så väder och årstid skiftar snabbt. 

För en vecka sedan låg isen över Lilla Attsjön och nu var den helt borta. Skrattmåsar diskuterade på sitt sätt om relationer och boplatser, sångsvansparet sysslade med sitt, likaså de två tranparen. Lite överallt flaxade tofsvipor omkring på sitt typiska sätt. I den lite kyliga motvinden tårades ögonen samtidigt som medljuset gjorde det lättskådat även om avstånden ibland blir lite stora. En mystery bird landade i en torr buske men efter en del studier från nya vinklar kunde den avslöjas vara en stenfalk hanne. När den flög iväg blev artbestämningen uppenbar.

En röd glada kretsade över byn och i sjön fanns knipor, vigg, en sothöna, gräsänder, grå- och kanadagäss och två skogssnäppor. Ett storskrakepar flög förbi, troligen ovetandes om att sjön saknar fisk. Två sädesärlor höll till nära tornet en stund och innan dess hördes en sjungande dubbeltrast på avstånd. Kaja, stare och ringduva sågs också.

Efter ett par timmar körde vi söderut till Fägerstad i Furuby. Där har det förr om åren bjudits på fina uggleupplevelser men inte den här gången. Men sjungande kol- och dubbeltrast och två spelflygande morkullor är inte heller så illa.

Roland

 

Årets första vårkväll

 Vilken kontrast mot igår. När jag körde upp till samlingen vid vattentornet visade termometern +11. Man steg ut i en ljummen vårkväll vid Lilla Attsjön och det var vindstilla. Mycket hade hänt under dagen när den varma vårluften mullrade in. För gruppens del började det redan uppe vid vattentornet. En tornfalk stod ryttlande över åkrarna bakom oss och drog sedan bort mot Telestad. Isen på Lilla Attsjön hade mörknat och blivit ljusbrun. Det var inte gårdagens arktiska isöken som mötte oss. Vi hann inte mer än plocka ut fikaryggsäckarna när ett litet moln av skrattmåsar lyfte från en av öarna i söder. Jag insåg att något hade hänt och att det var dags att plocka fram tubkikaren. De trettio skrattmåsarna hade sällskap av drygt tio tofsvipor uppdelade i par och en flock på cirka 75 starar. Sex tranor hade också anlänt under dagen uppdelade i den något konstiga konstellationen av 1+3+2 i stället för parvis. Efter en liten stund upptäckte Solveig en varfågel i en björk långt borta. De flesta men inte alla hann få en skymt av den innan den flög vidare. Gårdagens grågåspar gjorde också entré på scenen men nu utökade med en tredje individ.

 Det torra smattret från en överflygande dubbeltrast hördes och fågeln flög bort och satte sig på andra sidan om stora vägen. Efter en stund kunde de ödsliga tonerna från dess sång svagt höras. En rovfågel dök plötsligt upp ovanför våra huvuden från söder. Den långa, smala stjärten avslöjade genast att det var en kärrhök, men vilken art? Svårt att urskilja undersidan i motljuset och den drog bort från oss norrut. Som tur var gjorde den några svängar och visade upp de ljusa partierna på armens ovansida samt det ljusa huvudet. En också helt nyanländ flyttare från vinterns tillhåll i Nordafrika, en gammal brun kärrhökshona som försvann mot norr. Det sugande flyktlätet från en rödvingetrast och fågeln flög över oss och satte sig i en talltopp en bit bort. Även den nyanländ för dagen. Det gick fint att se det tydliga ögonbrynsstrecket i tuben. En flock på 13 tranor kom söderifrån, tvekade en stund om de skulle gå ner då det började bli sent på dagen. De tog dock beslutet att fortsätta vidare mot avlägsna mål i norr.

 Fyllda av upplevelser drog vi oss mot vindskyddet för att försöka få i oss lite fika innan skymningen föll. Det blev en fika med förhinder. Byns kajflock drog oroligt kring och även stararna deltog i oron. Kanske fanns där en rovfågel som ställde till oredan. Kanske var det den adulta bruna kärrhökshannen som drog rakt över oss mot norr. Den hade klart siktet inställt norröver, kanske för en tête a tête med honan vi sett för en stund sedan. En flock med fem sångsvanar drog mot nordost och tranorna ute på sjön trumpetade flitigt. Tofsviporna i söder var aktiva och flyktspelade men de var lite för långt borta för att vi skulle kunna höra det ivriga vårspelet. Ännu en dubbeltrast flög förbi och långt bort i några trädtoppar hittade Anita några skator.

 Nu hade vi börjat närma oss sparvuggletid och vi åkte upp till vägen mot Råsarna. Den här kvällen valde vi att gå vägen mot norr i stället. Direkt när vi steg ur bilen hördes en dubbeltrast sjunga och även när vi kommit in en bit på vägen mot norr hördes en annan dubbeltrast. Någon sparvuggla blev det dock inte. Efter 600 – 700 m så öppnade sig skogen och vi kom ut på ett stort hygge. Inte idealiskt för ugglor men väl för att njuta av stjärnhimlen. I väster kunde vi se hur Venus hade tänts. Från Tubbagöl hördes tranor trumpeta, även de hade kommit på plats den här dagen. Från Skärsjön i norr hördes sångsvanar sjunga. Nu kunde vi också se den klart rödaktiga Betelgeuse och vitblå Rigel i Orion och efter en stund dök Orions bälte, De Tre Vise Männen, upp mitt emellan dem. Bakom några höga glesa tallar kunde vi se Sirius, himlens ljusstarkaste stjärna blinka i söder. Ovanför trädtopparna en något svagare Procyon i Lilla Hunden, Sirius ligger ju i Stora Hundens stjärnbild.

 Det är fantastiskt att uppleva hur en stjärnhimmel tänds i väg från allt störande ljus från tätorter. Det är en livskvalité man kan få uppleva i skogarna kring Attsjö. Det blir en högtidsstund även om ugglorna uteblir, så även denna underbara kväll. Vinandet från en flygande knipandshanne hördes i riktning mot Tubbagöl. En inflygande flock med sångsvanar hälsade på och hälsades av svanarna vid Skärsjön. Ett flygplan avslöjade sig med sitt gröna ljus och en svagt orange stjärna hade tänts över skogen i nordost. Tittade man uppåt på stjärnhimlen så kunde man börja urskilja Karlavagnen. Följer man Tistelstången i den stjärnkonstellationen neråt så hamnar man på Arcturus i Björnvaktaren, den orange stjärnan vi såg i nordost. Det är den tredje ljusstarkaste stjärnan och den ljusstarkaste på Norra Stjärnhimlen. Längre i norr lågt över horisonten lyser Vega i Lyrans stjärnbild och över Orion och Lilla Hunden ser vi nu tvillingstjärnorna Castor och Pollux. Det sista vi hör är pispet från två grälande morkullehannar som kommer flygande mot oss. Det har blivit för mörkt att se dem men det är fantastiskt att höra dem komma flygande mot oss och småprata.

 Nu var det definitivt mörkt nog för en pärluggla, men vad hjälpte det. Inte heller i Attsjö by hade kattugglan någon konsert. Nitlot på ugglorna alltså men en makalöst vacker vårkväll blev det. Artlistan bjöd på 22 arter och bland dem flera vårprimörer.

 

En tyst ugglekväll

 Manfallet var stort när vi samlades vid Lilla Attsjöns parkering. Förutsättningarna var ju inte lysande. Lätt snöfall till och från under dagen, minus 1 vid samlingen och en bitande sydostlig vind. Framför oss utbredde sig en vit isöken, Lilla Attsjön. Helt otroligt när en tofsvipa flyger in över denna arktiska bild. Vi gör det enda rätta, går och tar skydd i vindskyddet och packar upp fikat. Där kan vi i lugn och ro förtära detsamma avskärmade från den pinande vinden. Det är ingen brådska att få i sig de värdefulla kaffedropparna. Det dröjer innan mörkret sänker sig efter 19.00. Ett grågåspar kommer också upp och inspekterar isen. Inte heller de tror sina ögon. Tofsvipan kommer tillbaks och gör även en runda upp mot Tomsjöarna.

 När det drar ihop sig till ugglelyssning packar de flesta ihop och smyger iväg hemåt. Vi blir fyra tappra som trotsar vädrets makter. Vad båtar det? Föga. Mot vädrets makter kämpar även den starke förgäves. Det är förtrollande tyst i skogen. Bara det en upplevelse. Det är inte ofta man är utom hörhåll för bilbruset, men så var vi denna kväll i Attsjöskogarna. Det måste räknas som livskvalité. Helt tyst var det dock inte. Ovanför oss brusar flygkorridoren till Stockholm. Inte heller den inspirerade ugglorna till att prova sina röster. Vi fick ge oss. Förhoppningen om kattugglan i Attsjö by släcktes också denna. Det var endast sydostan som talade och fick oss att ganska snabbt hoppa in i bilarna igen.

 

Vackert månljus över vinterlandskapet

Efter en fin men lite blåsig vårvinterdag blev det dags för en ugglerunda. Is och snö täcker fortfarande Lilla Attsjön så vi valde att skåda lite vid masugnen i Åryd. Några gräsänder höll till i ån och i den fina lite vildvuxna lövskogen såg vi blåmes, talgoxe och nötväcka. En flock kajor verkade fundera på om de skulle övernatta i Åryd eller ansluta till de andra inne i Växjö.


Kursledaren in action! Foto Jan Fornander

Samtidigt som solen försvann mellan trädstammarna parkerade vi längs vägen mellan Skogstorp och Hörda. Vi följde vägen någon kilometer men trots härmning hördes varken sparv- eller pärluggla. Vi tog en fikapaus på en vindfälld gran medan månen sken. På tillbakavägen till bilarna fick vi lön för mödan, en kattuggla svarade helt nära. Efter några minuters konversation mellan ugglan och kursledaren blev det tyst. Vi fick tyvärr inte se ugglan, annars är det ganska ofta som den glider förbi för att kontrollera inkräktaren.

 

Vinterns finaste dag

 Idag var inte käftsmällen lika hård. Minus 14 grader kanske kändes lite kallt men när man tittade ut på en klarblå himmel insåg man att detta skulle bli en kanondag, och så blev det också. En riktig vinterdag när den är som bäst. Träffade Johannes ute på parkeringen och han berättade om mycket fågel nere vid Lidhemssjön i går kväll. När vi steg ur bilarna vid Lidhemssjöns parkering insåg vi att det var fallet även i dag. På iskanten till vaken stod en lång rad med tranor, mer än 200 fåglar. I vaken var det fullt av sångsvanar, gäss och änder. Ljuset var fantastiskt och det var bara att njuta. Bläsänderna från i går var borta men i stället kunde vi plocka in storskrakar. Det var lite kallt i skuggan så vi satte fart ner mot Skyeåkrarna. Framför oss låg en vit, mjuk väg endast bruten av en hares spår. Härligt! Ingen morkulla vid kvarnen i dag, men fortfarande väldigt tyst och stilla i kvarndungen. Blåmes sjöng, en ormvråk pep och nötväcka hördes. På åkrarna var det mer fågeltomt än i går men här värmde solen skönt.  


Tranor vid Lidhemssjön. Foto OB

 Vi fortsatte runt dungen och gick ut i solen på andra sidan. Tre koltrastar flög bort från oss och satte sig i träden en bit bort. Nerifrån Lidhemshållet kom en yngre havsörn flygande upp mot vaken. En flock med storskarvar kom flygandes i riktning från Åsnen och passerade över oss. Anders såg några nästan vita fåglar något mindre än kajor komma flygandes ut ur skogen och landa i träden på andra sidan åkern. Tyvärr gick de inte att hitta men när vi vände och gick tillbaks och jag hörde det torra flyktraspet från dubbeltrast så trillade polletten ner. Gärdsmygen sjöng en strof, entitan stämde in. En större hackspett trummade. Från Skyeån lyfte två krickor och ett 20-tal knipor. En bofinkshanne hoppade fram ur en buske och lyste grant rött. En vitkindad gås flög förbi.

 Vi satsade nu på fika vid Jäts badplats. I Jätakrysset fick vi stanna för en gammal havsörn, han hade företräde. Strax efter Jäts g:a kyrka såg vi en röd glada och några sånglärkor som lyfte från marken. På åkrarna innan badplatsen var det gott om kajor men även skogsduvorna var kvar. I vaken från Aggån var det främst sångsvan, kanadagäss och grågäss som låg och guppade. Ute på Åsnens is stod drygt 10 tofsvipor. På vägen tillbaks över fälten kunde vi spana in skogsduvorna igen. En mindre flock med starar provianterade vid vägkanten tillsammans med flera sävsparvar. Plötsligt satt det en trädlärka på ledningen helt nära och lullade lite lätt. Alla fick chans att se den. Vilken tur!

 Sista anhalt blev Djurle myr. Här var det ganska gott om gäss och tranor men även en bitande ostvind. Röd glada och ormvråk kretsade över myren. Det var ganska gott om betande gäss och tranor. Två korpar kom flygande och på håll även en kretsande sparvhök. Nu bet vinden och det kändes rätt och riktigt att sätta sig i bilarna och rulla hemåt. En mycket fin dag måste ha sitt slut även den. Vinter när den är som bäst med vissa inslag av vår i fågelobservationerna. Totalt noterade vi 40 arter.

Ola Bondesson

Uggleutflykten  

Datumen för fågelkursens utflykter måste ju bestämmas långt i förväg och då blir det lite konstigt ibland. Inte trodde vi väl att det skulle råda full vinter sista veckan i mars men så är det. Lilla Attsjön var helt istäckt och dagens ymniga snöfall gjorde parkeringsplatsen svår att använda. Ett tranpar spankulerade ute på våtmarken, de bevakar väl sina intressen även om bobygge och äggläggning måste vänta länge än. Ett kajpar bevakade sitt tillhåll på motsvarande sätt medan en skata och senare en korp flög förbi.

I skymningen gick vi skogsvägen vid Råsarna. Nu hade snöandet upphört, molntäcket sprack upp och en dryg halvmåne lyste upp landskapet. Helt vindstilla. Det var otroligt vackert men ingen uggla hördes. Efter promenaden körde vi hemåt men stannade till vid parkeringen vid Lilla Attsjön. Minsann, här fanns en kattuggla som ropade hest ganska nära. Så en uggla hittade vi i alla fall.

 

Vårens första vinterdag

 Det var som en riktig käftsmäll när man drog upp rullgardinen på morgonen och såg att det återigen låg snö på marken. Inte blev det bättre när man öppnade bildörren nere vid Lidhemssjön och snöflingorna var som halvstora dasslock. Det positiva med den här typen av väder är att fåglarna ofta samlar sig i typiska hotspots där det verkligen kan krylla av liv. Så även denna dag. Första hotspot var vaken i Lidhemssjön. Den hade blivit åtskilligt större sedan förra veckan och nu var där mycket fågel. Ett fyrtiotal tranor stod uppradade och hopkurade på iskanten. I vaken gott om kanadagäss, sädgäss och en del grågäss samt också en del änder. Gräsand och knipa dominerade men bland dessa också 2 par bläsänder. Bland gässen också 2 vitkindade och två hybridgäss, troligen resultat av en samhäckning mellan kanada- och grågås. Den ena fågeln mest likt en kanadagås men med mycket mer vitt på huvudet. Den andra mest lik en grågås fast med en mycket ljusare kind. På iskanten stod också en tofsvipa, som en kort stund senare hade kört med celldelning och blivit två.

 För att få upp värmen lite så traskade vi ner mot kvarnen. Nu hade snöandet ökat och flingorna närmade sig dasslocksstora. Strax innan den gamla järnvägsbron kom dagens överraskning, en morkulla fladdrade iväg bort mellan träden och försvann över fältet norr om oss in i snöyran. På Skyeåkrarna stod det ganska mycket gäss utspridda över fälten och även ett tiotal tranor. Det var dock svårobserverat i den fallande snön och meningslöst att försöka leta genom gässen efter de udda arterna. När vi gick tillbaks kring kvarnen luktade det rödhake från dungen intill oss, men det trevande sångförsöket övertygade mig inte helt. Den får förbli en blurr i snöröken.

 Nu var snöflingorna dasslocksstora och intensiteten hade ökat till styv snörök. Fika på den här platsen var inte ens med på kartan. Vi siktade på vindskyddet nere vid Jäts badplats. På vägen dit blev det ett stopp ute på Djurle myr mitt i allén. Där hade vi på morgonen sett gäss, sånglärkor och en ormvråk på en stängselstolpe. Nu var ormvråken och lärkorna borta och gässen var svåra att urskilja i snögloppen. Jät nästa, men det gick inte fort i rådande väderlek. Det var knappt att man kunde urskilja vägen ner till badplatsen. Ett stort tack till den som uppfann snöstakarna. På åkrarna stod det fortfarande en hel del gäss., men nu gällde fikat Vid vindskyddet var det lagom med trängsel och några fick ju offra sig och sitta vid bordet ute i Guds fria natur.

 När magarna mättats så drog vi oss mot åkrarna med gäss. Vi beslöt att bara skåda med handjagarna, tubarna lämnades i bilarna tillsammans med de numera lättviktiga ryggsäckarna. Ett både bra och dåligt beslut. Förutom gäss fanns där också ett flertal sångsvanar. Det blir väldigt grafiskt att skåda sångsvan i vit pudersnö. Svarta ben och fötter samt en gul näbb blir det man ser, resten är vitt, vitt och återigen vitt. Ett tranpar spankulerade omkring bland gässen och på en helt vit snöökenfläck stod sju tofsvipor och kurade. Plötsligt landade en trast strax intill dem. Det såg mycket ut som en dubbeltrast men den stod helt still. Nu hade tuben gjort nytta. En gärdsmyg drog en sångstrof från skogsbrynet, ett stilla försök till vår. Sånglärkor flög över tillsammans med tre domherrar och bergfink. Vi bestämde oss för att ta sikte på hemmets värmande vrå.

 Precis när vi hade packat in oss i bilarna och jag tog det sista borsttaget på taket för att få bort snön kom en dubbeltrast överflygande. Det torra raspiga flyktlätet trängde genom den täta snön. Jag fick ut Lennart ur bilen men han hann nog inte med att höra den. Det kom i alla fall en mindre flock med björktrastar flygande. Borta längs vägen kunde vi studera en del av gässen på mer närhåll inne ifrån bilarnas komfort. På fältet på andra sidan var det tät trafik. Ännu en hotspot. Fullt av födosökande bofinkar och gulsparvar, även någon bergfink. Bland dessa några småflockar med starar, en större flock ringduvor och en mindre flock med skogsduvor. De sistnämnda gick helt nära och kunde beskådas på bästa sätt. På det hela taget mycket vinter men ändå mycket fågel och en förhoppning om kommande vår,

 Totalt noterade vi 32 arter.

Ola Bondesson

 

En fantastisk vårvinterdag

 Vårens första exkursioner fick njuta av härlig vårvinter. Några minusgrader när vi möttes vid vattentornet. Vinden från norr kändes när vi klev ur bilarna på fågeltornets parkering vid Lidhemssjön. När vi en halvtimme senare stod i lä bakom trädridån vid Skyeån värmde solen på ett underbart sätt. Detta är vårvinter och det var ju också Vårdagjämning!

De första fåglarna upptäcktes av Håkan nere i alarna vid sjökanten, en stor flock med gråsiskor. Höstens och vinterns karaktärsfågel. Kul att se att de är kvar. Några lärkor drillade till. Från fågeltornsdungen hördes en entitas envetna sång. Gäss flög över och förebådade vad som komma skulle.  Borta över skogen på andra sidan sjön kretsade en glada. I vaken spelade kniporna. Vid kvarnen sjöng en gärdsmyg men i Skyeån var det tomt. På andra sidan om den gamla järnvägsbron väntade dock lä och värmande sol.


Sädgäss. Foto Thomas Hedrén

 På fälten vid Skye kryllade det av gäss. En rödräv smög längs alridån på väg rakt mot oss. Så upptäcktes vi och räven tvärvände och försvann med snabba steg bort bakom kröken av träd. Ute bland gässen flög det våryra tofsvipor, en flock med starar samt många lärkor. Gässen dominerades stort av sädgäss men vi kunde också se kanadgäss, grågäss, vitkindad gås och bläsgås. Ovanför skogen på andra sidan upptäckte Lars en subadult havsörn. Där kretsade också ormvråk och vi kunde räkna in trana på artlistan. Några nötskrikor flaxade runt omkring oss och ett par ringduvor drog förbi. Mer lärkor drillade över oss och från dungen hördes korsnäbbs ”krypp”. Svårt att säga vilken art då vinden tog en del, men det lät lite som den större arten.


Sädgäss t v och bläsgäss t h. Foto Thomas Hedrén

  Vi fortsatte runt kvarnen och där hördes bofink, domherre och gulsparv. När vi gått en liten bit till så blev det ett rejält gåskackel. Alla gässen borta på Skye lyfte och kom rakt över huvudet på oss. En gissning är att örnen vi sett gjort en lov över flocken. De landade i en lång rad ute på isen mitt i sjön. Där blev de dock inte långvariga. Plötsligt startade kacklet igen och flocken lyfte på nytt. Nu såg vi orsaken, en gammal havsörn kom in från söder och fick alla att ta till vingarna igen. Örnen försvann en stund bakom träden i sjökanten men ganska snart snurrade den upp igen över träden framför oss. En fantastisk syn med det reflekterade ljuset från snön som lyste upp den, troligen var det hannen från det häckande paret nere i Jätafjorden.

 Nu kurrade magen och vi tog sikte på bilarna. Här blåste nordan kallt. Det hade vi glömt bort där vi vistats ett lä. Nåväl, nu kom maten in snabbare än beräknat i munnen. Gäss, glador och tranor störde nu inte alls matfriden, koncentrationen var djup och målinriktad. Efter fikat tog vi sikte på Jäts badplats där det funnits lite skogsduvor hela vintern. Ett kort stopp i allén över Djurle myr gav ett kretsande ormvråkspar. Nere vid badplatsen var det gott om gäss. I skogskanten stod två grupper av sångsvanar som krumbuktades sig och trumpetade. Bland gässen hittade vi en bläsgås som visade upp sig på bästa vis. Ett tjugofemtal sånglärkor lyfte och flög lite oroligt fram och tillbaks. Även några skogsduvor lyfte, men bjöd inte på någon skönhetsupplevelse då de var alldeles för långt borta. Två korpar gled in från väster och avslutade exkursionen. Totalt noterade vi 31 arter.

Ola Bondesson


Fikapaus

 


Sädgås. Foto Peter Thornström

 


Havsörn. Foto Roland Ylvén

 

Lite kallt men mycket sol

 Vi träffades vid Uråsa idrottsplats, där finns det gott om parkeringsplatser. Vi promenerade via Uråsa gamla station ner till fågeltornet. Solen sken men den nordliga vinden kylde. En röd glada sågs fint, likaså ringduvor. Säd-, grå- och kanadagås flög förbi och tranor sågs och hördes. Tre korpar visade sig fint och strax senare samma antal nötskrikor. Gröngöling och spillkråka hördes ropa och sånglärka och korsnäbb sträckte förbi utan att vi kunde upptäcka någon av dem. En ormvråk gled diskret undan bakom en trädnivå.

Väl framme vid sjön visade sig dagens första havsörn, senare fick vi se fler. De gamla vitstjärtade örnarna är riktigt tjusiga mot en härligt blå himmel. Hela sjön var istäckt med undantag för en öppen ränna från åmynningen. Här låg en grupp spelande knipor.

Roland

 

Vårvinter igen

 Även de första onsdagsgrupperna fick njuta vårvinter. Redan på parkeringen vid Uråsa idrottsplats möttes vi av trumpetande tranor och överflygande gäss. En större hackspett trummade i trädridån bortåt Djurle träsk. Vid promenaden bort mot platsen där Uråsa silo förr mäktigt sträckte sig upp mot skyn blev det många stopp. Gulsparv sjöng, lärkor drillade över och bland de överflygande gässen noterade vi främst sädgäss men också en del grågäss. På åkern norr om fotbollsplanen stod ett 20-tal tranor. Det var från dessa vi hörde trumpetande men de var svåra att urskilja i värmedallret i tubkikaren. Tre nötskrikor kom flygande och de pendlade lite fram och tillbaks under morgonen. Bland de överflygande sädgässen hittade vi först en bläsgås, tydligt mindre och med breda, svarta streck på buken. Den gåsen kom i en flock som kom flygande från Djurle myr i sydostlig riktning mot Skyeåkrarna. En stund senare kom en flock med minst 3 bläsgäss som sträckte mot norr. En gröngöling ropade från dungen ute på myren och samtalet kom direkt in på ”vautaset” dvs spillkråkan med sitt regnläte. I trädgården nere vid silon satt en ensam stare, vackert guldgrönglänsande i morgonsolen i sin fräscha vårdräkt. Den ensamma tranan kom i sin andra runda över oss.

 På vägen bort mot Skye seglade en röd glada förbi. Borta vid Skye var det mycket fågel. En flock med trastar flög ut från skogen och landade på marken nära oss, mest björktrastar men också en dubbeltrast som sprang väldigt nära oss. Där fanns också gott om födosökande tofsvipor och starar. En gulsparvspar visade sig fint i det närmsta lilla trädet. I ett annat träd en bit bort satt en ormvråk och spanade. Ute på fälten stod det en del gäss, men inte alls så mycket som i går. Bakom gässen stod en stilig råbock. Sånglärkor fladdrade upp då och då framför gässen. En steglits flög förbi, korpar hördes från skogen bakom oss. Plötsligt kom en militärhelikopter indundrandes på scenen för att öva lågsniffning och landning. Gässen lyfte givetvis och även alla lärkorna gick i skyn, minst 75-80 ex.


Sångsvan. Foto Bengt Elmquist

 Nu tog vi sikte på fika i lite lä borta vid Jäts badplats. Först fick vi stanna för två röda glador, sedan en fjällvråk och sedan ytterligare två fjällvråkar och en röd glada på närhåll. Borta över Djurle myr kom den ensamma tranan på en ny runda och en fjärde fjällvråk plockades in. En ensam fågelskådare trampade också omkring ute på myren. Vid badplatsen var det gott om gäss, precis som i går, och även sångsvanarna stod prydligt uppradade borta i skogskanten. Ett tranpar gick också bland de betande gässen. Nu var det dock fika som gällde och vi drog oss snabbt bort mot badplatsen. Det drog snålt från den isbelagda sjön och vi bar in ett bord till lä borta vid vindskyddet. En nötväcka hälsades oss välkomna och en stund senare tjatade en entita på oss. Även här dök det upp en ensam fågelskådare ute på bryggan i snålblåsten. Där blev dock denne inte långvarig.

 När denne försvunnit bort mot bilarna lyfte gässen och kom flygandes över våra huvuden ner till sjön där de landade ute på isen. Om det var fågelskådaren, en havsörn eller bara ett infall som fick gässen på vingarna förtäljer inte berättelsen. Att span över fälten blev vårt sista skådarstopp. Vi tog lä bakom ladan och tubade in sångsvanarna som stod kvar. Där fanns också en del gäss kvar att titta på. Borta i skogskanten satt det en del duvor i träden, bland dessa lyckades vi hitta minst två skogsduvor. En flock med mindre korsnäbbar hördes ”kjyyppa” borta från skogen ett par gånger. Vi väntade förgäves på att havsörnen skulle dyka upp, men det kändes som att alla var nöjda med dagen ändå.

Totalt noterade vi 34 arter.

Ola Bondesson

 

Ännu en vårvinterdag

Förmiddagens utflykt började med klart och soligt väder. Vinden var svag så vi hade det härligt och skönt. Långsamt kröp ett dämpande moln in över scenen från nordväst men förutsättningarna för fågelskådning var bra. Gulsparvar visade sig fint, likaså en större flock gråsiskor. I det öppna vattnet utanför åmynningen fanns sångsvanar och knipor men också en ensam krickhanne. En trana passerade förbi helt nära.

I strandskogen nere vid kvarnen sjöng gärdsmyg och talgoxe. Domherre, nötväcka, blåmes och större hackspett sågs också. En ormvråk gled förbi lite diskret. Några gräsänder flög upp från ån.

På fälten sydost om järnvägsbron fanns fyra gåsarter, grå-, säd-, kanada- och bläsgås. De hade sällskap av starar och tofsvipor och sånglärkor hördes.

Två korpar kalasade på något som kan ha varit resterna av en slagen gås.

Roland Ylvén