Senioruniversitetet
Växjö

Fågelbokstips

Kalender hösten 2019

Deltagare hösten 2019

Kryssade arter hösten 2019

Vårens övningsuppgifter
Lektion 1
Lektion 2

Lektion 3

Lektion 4

 

Dags för fjärde träffen 
(16 oktober 2019)  

Den 22 oktober ska gruppen Tisdag 2 besöka Tolg. Vi hoppas på vackert väder med sträckande rovfåglar men också andra arter som nötkråka och mesar. 

Förbered genom att studera Lektion 4.

 

 

Roland Ylvén och Ola Bondesson

 




Dagens observationer i Växjö kommun

 

Fågelbok på nätet Naturegate  

Fågelläten från hela världen

Tips om kikare och appar, läs mer här!



Nötkråka. Foto RY

 

roland.ylven5€telia.com  
0702504147   

ola.bondesson€tele2.se
0706284876   


Observationer i Svenska landskap


Dagens observationer i Växjö kommun

Några av kursdeltagarna har börjat använda Artportalen. 
Tips för att komma igång finns här.

 

Läs rapporter om utflykterna

Tisdag 1 Tisdag 2 Tisdag 3 Onsdag 1 Onsdag 2 Onsdag 3

 

20 aug
17 sep

1 okt

15 okt
27 aug
10 sep

8 okt
3 sep
17 sep

24 sep
21 aug
4 sep

2 okt

16 okt
28 aug
11 sep

18 sep

9 okt
 

Fågelbok på nätet
Naturegate
 

Skriv ut tom krysslista
Krysslista

Växjöfåglar
Fåglar i Växjö kn (VFK)

Skåda fåglar
Introduktion till att se på fåglar (pdf)

Fågelgrupper (pdf)

Fåglarnas fysiologi (pdf)

Platser vi besökt
Kartor

Karta över Sverige 
klicka här

Hur använder man kartan?
Klicka här  

Här finns bilder och texter från tidigare kurser

Våren 2015

Hösten 2015

Våren 2016

Hösten 2016

Våren 2017

Hösten 2017

Våren 2018

Hösten 2018

Våren 2019

 

 

Utflykt 4. I Tolg finns ett vackert, kuperat kulturlandskap. Har vi tur med vädret ska vi kunna se sträckande rovfåglar men också nötkråka och lövskogsmesar. Vid Lida kvarn kanske vi kan hitta strömstare. 

Förbered dig genom att studera Lektion 4.

        

 

Utflykt 3. Vi ska ut i barrskogen och inte vilken som helst utan vi ska till det stora reservatet Storasjö som ligger mellan Herråkra och Lenhovda. Vi hoppas kunna se mesar, hackspettar, skogshöns och rovfåglar. Ta som vanligt med bra skor för naturvistelse, kanske regnkläder och fika förstås.

Studera också Lektion 3 som finns här till vänster.

 

 

 

Utflykt 2. Höstens andra utflykt går till Djurle myr i Jät. Vi ska titta på tättingar men också rovfåglar och mycket annat. Samling vid Vattentornet på Teleborg kl 07:30 eller på busshållsplatsen i Djura Nöbbele strax före kl 8.00.

 

Utflykt 1. Höstens fågelkurser börjar med ett besök vid södra Lidhemssjön. Här finns förhoppningsvis ett lågt vattenstånd med något frilagda sjöbottnar som lockar vadare att rasta. Samling vid Vattentornet på Teleborg kl 07:30 eller i kurvan söder om Lidhemssjön kl 08.00.

      

 

Härlig sensommardag (20 augusti)

Vi har besökt södra lidhemssjön idag. Vädret har varit jättebra men någon timme efter att vi kört hem störtregnade det. Man måste ha tur! Fåglarna har varit tillmötesgående. Det började med några skrikande tranor, två glador som kretsade och en gluttsnäppa. Nere vid herrgårdens stora gräsmatta upptäckte vi en stenskvätta, några sädesärlor och minsann, också tre gulärlor. På eltrådens plaststolpar satt både buskskvätta och törnskata. Några ladusvalor jagade över gräsmattan.

På den nyskördade åkern stod minst 400 grågäss som flög ner till sjön när vi kom. Vid stranden fanns drygt hundra tofsvipor och en fisktärna dök utanför båtplatsen. En fiskgjuse fiskade och en ung havsörn satt i en grantopp på sjöns andra sida. En skogsduva landade på fältet och ringduvor flög förbi.

När vi fikade på berghällen upptäckte vi ett par ormvråkar som precis som gladorna kretsade mot de vackra stackmolnen. Plötsligt kom en brun kärrhök, gammal hanne, rakt emot oss men den vände sedan mot norr igen. Enkelbeckasiner flög förbi och så kom tre unga storspovar förbi nära. De landade och kunde ses bra på fältet intill.

Några vadare blev det och en hel del annat också!

Roland

Inga vadare (nästan) men en del annat (21 augusti)

Ännu en härlig dag men regnet kom efter att vi kommit hem. Men det gjorde ju inte något. Grågässen gick på det nyskördade fältet idag också, likaså sädesärlorna och stenskvättorna. En törnskata satt i buskaget nere vid sjön men försvann dock kvickt så alla fick inte se den. Dessutom kajor och ringduvor och en kråka som satt på en stolpe och lurade.


Stenskvätta. Foto Bengt Elmquist

Dagens första fågel var dock en fiskgjuse som flög till sjön från söder. Den fiskade och störtdök flera gånger. Under tiden satt en havsörn i en grantopp där den sedan fick sällskap av ännu en. Vi kunde också se gråhägrar och tranor tvärs över sjön medan sångsvansparet höll till uppe i nordväst.


Naturvårdande kreatur. Foto Bengt Elmquist

Vi stannade länge på båtplatsen och kunde så småningom se ryttlande tornfalk, kretsande ormvråk och en sparvhök som ägnade sig åt smygjakt i betesmarken. Gräsand, storskarv och fiskmås fanns i sjön, likaså två fiskande fisktärnor. På väg hemåt skymtade vi en skogsduva.

Vadare då, hur blev det med dem? Tofsvipa, fyra exemplar. Tyvärr, det är inte något bra år för vadarstudier i våra trakter.

Roland

Högsommar – en klart minnesvärd dag (27 aug)

 Terminsstart för min del och för Tisdag 2. Det var inte svårt att förutse att det skulle bli en varm dag. Prognoserna pekade på temperaturer upp mot 30° och de slog in. När vi samlades så var det förvisso behagligt men värmen kommer snabbt. Vi packade in oss i tre bilar och styrde sedan kosan mot vägkröken sydost om Lidhemssjön i Tingsryds kommun. På plats när vi kom var Helen och Anders och de hade redan tubkikarna uppackade. Det var mycket fåglar på det nyslagna fältet framför oss. Grågässen gick och betade, tofsvipor och ringduvor i stora mängder och bland dessa flög det också upp en flock med drygt tio starar. På en av ensilagerullarna satt en ormvråk och demonstrerade sitt tydliga bröstband. Anders upptäckte en ljungpipare bland tofsviporna, ganska vanligt att de två arterna blandar sig. Bland ringduvorna kunde vi hitta en och annan skogsduva också.

 Vi började också studera den lilla bergknallen med några små björkar på. På hällen hittade vi först en ung stenskvätta och strax därefter en trädpiplärka, som dock försvann snabbt. I björken kunde vi studera en ung buskskvätta tillsammans med en gulsparv. Strax var det två stenskvättor på hällen och från fältet bakom oss hördes både sädesärlor och gulärlor. En nötskrika skränade och kom flygande från väster och försvann in bland ekarna framför oss. Knattrandet från två hussvalor fångade vår uppmärksamhet och två ex fladdrade förbi oss. De flesta har ju flyttat vid det här laget. En röd glada gled elegant in på scenen och kretsade en stund över skogen innan den försvann norrut.

 Vi började promenera längs vägen framför säteriet. Från skogen hördes en större hackspett, lockande lövsångare och hånskrattande blåmesar. Ormvråken satt nu mycket fint och ganska nära på en rulle. Den tyckte dock att vi blev lite för närgångna och flög ner till en stolpe i staketet vid åkerkanten. På gräsmattan framför Säteriet motionerade en robotgräsklippare. Mer givande var att studera ärlorna som provianterade och vi hittade både sädesärlor och gulärlor. Fåglarna ute på fältet lyfte då och då och vi kunde ibland se flocken med starar lyfta och landa. När de väl landat i stubben var de som uppslukade av marken. En flock med gräsänder lyfte också och flög ner till sjön. Nu tyckte vi att vi hade sett nog och ville inte skrämma upp alla gässen. Därför kunde de flesta tänka sig att dra sig bort mot fikat. Innan vi hann med att gå kom dock ljungpiparen tillbaks och lockade. Den tog några varv och kom sedan flygandes mot oss innan den vände och försvann söderut. En prydlig uppvisning av artkaraktärer från den ödsliga visslingen till den svarta buken.

 Jag hade valt ut den lilla berghällen, strax intill knallen där vi sett skvättorna, till vår fikaplats. Längs vägen hördes trädpiplärkans spruckna flyktläte och på fikaplatsen en gulsparv. Efter fikat två unga buskskvättor i blommorna strax söder om oss. Jan upptäckte en ung törnskata i björkarna uppe på bergknallen. Väl borta vid bilarna hörde vi några korpar på avstånd. Förra gången vi passerade för att ta med fikat så spottade en nötväcka från träden. Grönfink och bofink flög över. Dags att dra norrut till fågeltornet, ägretthägrar har ju setts där de senaste dagarna.

 I tornet står Eva K och spanar. Hon berättar att det setts två skräntärnor i sjön på morgonen och hela fem ägretthägrar. Fyra av dem ser vi men tärnorna är borta liksom fisktärnorna som fanns här för någon vecka sedan. Eva har också upptäckt en brushane på bankarna utanför åmynningen åt oss. Det är gott om grågäss, tofsvipor och krickor vid bankarna samt ett tiotal gråhägrar spridda runt sjöns norra del och även ett sångsvanspar i nordväst. Eva tackar för sig och lämnar plats åt oss andra. Jag ser tre småvadare komma flygande från sjöns södra del norrut. Jag tappar dock bort dem i sjöns norra del. Efter en stund upptäckte Jan två större strandpipare på en liten bank i norra delen och när jag kollade in dem hittade jag också en ung kärrsnäppa bland dem. Det var säkert dessa som jag sett strax innan. Nu kom det ner fler tofsvipor till sjön för sin siesta och borta över skogen en flock med sju tranor.

 Nu var det dags för lite rovfågelshow. Först hittade jag en fiskgjuse och sedan hittade Ulrika en till. De gled omkring fint uppe i skyn och när de möttes började de prata med varandra. Även gässen snackade högljutt om var det bästa betet fanns. Över skogskanten på andra sidan hittade jag en rovfågel på väg mot oss. Det var en gammal hanne brun kärrhök som fortsatte norrut längsmed sjön och visade upp sig fint när den snurrade några varv över Åkerö i nordväst. Ytterligare en flock med tranor kom inglidandes och bakom den sträckte en flock med 15 storskarvar mot sydväst. I motljuset upptäckte Ulrika en rovfågel som först med sin långa stjärt och något konstiga vinghållning fick mig att tänka på bivråk. Det visade sig dock ganska snart att det var ännu en kärrhök och så småningom kunde vi se att det var en årsunge av brun kärrhök. En av ägretthägrarna hade lyft och flugit ner för att prova bankarna utanför åmynningen. Kärrhöken sänkte sig ner över bankarna och fick krickor och tofsvipor att lyfta innan den satte sig på banken bredvid ägretten. En ganska udda syn med gråhägrar, en ägretthäger samt en ung brun kärrhök på samma dybank.

 Dags att avsluta dagens övning. När vi rullade iväg på banvallen kom det en kärrhök flygandes lågt över fälten rakt mot oss från Sjölyckorna. Den jagade i mycket fint ljus och väldigt nära oss. Man kunde detaljstudera den mycket mörka dräkten med det orangefärgade huvudet. En värdig avslutning på en bra skådardag med drygt 40 observerade arter.

Ola Bondesson

Aftonfalkarnas Dag (28 aug)

 Terminsstart för Onsdag 2 och ett något annorlunda dag. Det blev en dag att minnas för att den var så annorlunda. Det blev inte så många fågelarter som för Tisdag 2 i går men vilken kvalité vi hade på obsarna denna dag. På tisdagskvällen hittade Johannes en grupp med fyra unga aftonfalkar på Djurle myr och fåglarna verkade ta nattkvist där. Jag väntade spänt in rapporter på morgonen om falkarna skulle vara kvar och redan före 06.00 rapporterade Tomas att en av falkarna var ute och flög. En kort stund senare var tre av falkarna igång och födosökte. Tyvärr var det inte så många som slöt upp vid vattentornet på morgonen. Vi som var där packade in oss i två bilar, lyssnade på en lövsångare och drog sedan mot falkarna. På vägen flyger två svanar över, troligen knölsvanar men vi hinner inte bli säkra. När vi svängde in på Djurle myr var jag inte helt säker på var falkarna hållit till men upptäckte nästan direkt Uno en bit norrut. Vi körde bort till honom och direkt kunde vi se en rovfågel som satt på en staketstolpe en bit från oss. Lite svårt att bedöma storleken i handkikaren, men strax därefter såg jag en aftonfalk som jagade fram lågt över åker där den andra rovfågeln satt. Den fågeln landade i några småbjörkar lite närmare oss och strax efter upptäcktes ytterligare en falk och så en till. Vi tog fram tubkikarna och kunde konstatera att även fågeln på stolpen var en aftonfalk. Alla fyra ungfåglarna var alltså fortfarande kvar!


Aftonfalk 20 aug 2018. Foto Ola Bondesson

 Samtidigt hörde jag en steglits kvittra från trädet bredvid oss. Den flög ner och satte sig på marken alldeles intill oss vid några små vattenpölar. Alla kunde studera den och se att det var en ungfågel med sitt kontrastlösa, enfärgade huvud medan det gula på vingarna sken klart. Christer upptäcker en mindre fågel på en stolpe i riktning mot aftonfalkarna. Det var en ung törnskata och snart hade vi noterat ytterligare en i en närstående buske. Bakom falkarna över skogskanten gled en glada graciöst fram. Nu kände jag att jag måste köra ner och kontrollera om det stod någon/några och väntade nere i kröken sydost om Lidhemssjön. Ingen hade ringt mig men, man kan ju ändå inte vara riktigt säker. Jag hoppade in i bilen och drog iväg. Hade tänkt att svänga upp mot stora vägen men såg att det stod en skådare längre ner på vägen mot allén. Jag fortsatte för att upplysa honom om falkarna. Det var Simon och han sa att han just hade haft en aftonfalk sittandes i ett träd bakom sig. Det skulle ha varit en gammal hona. Jag skickade upp honom till de andra och de fyra falkarna som jagade där och fortsatte mot kröken.

 Givetvis hamnade jag bakom en fartdåre, som hade svårt att komma upp i 60, och det snabbade ju upp min färd ner mot den numera berömda Kröken. Där stod Eivor och väntade så det var tur att jag körde ner. Hon hade inte mitt telefonnummer så hon hade därför inte ringt. Ett tips, se till att ni har mitt och Rolands telefonnummer inlagda på era mobiler. Det är bra när inte allt blir som planerat. En sanbbscanning av horisonten gav tre ägretthägrar sittandes i toppen på ett stort träd långt i norr. I övrigt klart mindre fågel på fältet framför oss i dag jämfört med i går. Nu, snabba puckar och tillbaks till falkarna. När vi kom fram hann vi precis med att se en av de unga falkarna dra bort mot norr. Uno pratade med Thomas Hultquist per telefon. Thomas hade just då fyra falkar som jagade över sitt huvud där han stod en dryg kilometer norr om oss. Han kan inte ha räknat med den falk som vi då såg dra mot norr. Några sa att de hade sett en gammal hanne med bland falkarna tidigare. Det här gör det hela lite spännande. Där bör ha funnits minst fem falkar i området och tar vi också med Simons gamla hona så blir antalet sex. Smått fantastiskt!

 Eftersom Eivor hade fått så kort obs av falken så bestämde vi oss för att åka upp till Thomas men först bockade vi av två glador över gården där vi stod. Han och Simon stod ute på en klövervall och vi svängde ner till dem. En av de unga falkarna satt i en björk ganska nära och vi kunde studera den fint. Se de tydliga brämen på fjädrarna som ungfåglar har. Efter en stund så kom det en annan bil som ville köra ut på klövervallen. De körde bort till en bur där de matade rapphöns. När de kom tillbaks så undrade de vad vi tittade på och vi kunde då visa upp den unga falken i de riggade tubarna. Det föll väl ut att få se den vackra fågeln så nära och de berättade lite om sitt jobb med att hålla rapphönsen vid liv på myren. En sparvhök kom flygande från söder och siktade in sig på falken som lyfte. Genast satte den igång att fånga sländor i luften och vi kunde studera hur den plockade vingarna från dem i flykten innan de svaldes. Vi kunde också se skillnaden mellan falkens silhuett med tydligt spetsiga vingar och hökens med klart mer rundade vingspetsar.

 Dags att söka plats för fika. Valet föll på fågeltornet vid Lidhemssjön. På vägen ser vi en ormvråk sittandes på en gren från ett fällt träd på nära håll och bröstbandet syns väldigt tydligt. Vd sjön är det fullt av tranor och grågäss på det nyslagna fältet öster om tornet. Utanför mynningen är det också packat med grågäss och bland dessa tre ägretthägrar, krickor och tofsvipor. Vi tar fikat i flykten vid bilarna för regnet hänger i luften. Några droppar får vi också känna innan vi är färdiga men någon större mängd blir det inte. Efter fikat tar vi oss upp i tornet där vi kan se fyra ägretthägrar och ett sångsvanspar. På den lilla dybanken står det idag fyra större strandpipare och två unga kärrsnäppor. En storskarv dyker utanför gässen och på andra sidan av sjön flyger det en gammal havsörn. Den flyger upp och sätter sig i ett träd så att alla kan studera den i tubkikaren. Långt håll men havsörnen är en stor fågel.

 Nu känns regndropparna större och vi beslutar oss för att avsluta och skynda oss till bilarna. Det blev bara 26 arter totalt då vi skippat de flesta tättingarna denna dag och inte inkluderat någon skogsmiljö. Det hade också blivit mycket socialt med alla skådare som var ute för att titta på falkarna. Koncentrationen var alltså inte på topp alltid. För att sätta det hela lite i perspektiv så kan jag berätta att jag tidigare endast observerat aftonfalk vid fem tillfällen i länet tidigare under de 50 år jag skådat här. Flera falkar samtidigt har jag endast sett vid två tillfällen i Sverige tidigare – Falsterbo sep 1979 samt på Öland maj 2008.

Ola Bondesson

Regn först och sist, fint däremellan (3 september)

När vi kom till Lidhem hängda regnmolnen över oss och strax därpå kom dagens första regnskur. När vi några timmar senare kom tillbaka började det regna igen. Men däremellan var det riktigt fint.


Grågås. Foto Thomas Hedrén

Grågässen gick på stubbåkern när vi kom tillsammans med tofsvipor. En ormvråk gled ut ur skogen och strax efteråt gled en glada in från norr. Den visade upp sig fint och nära. På körvägen och gräsmattan intill sprang kanske tjugo sädesärlor omkring och en gråhäger lämnade dammen och flög ner mot sjön.


Glada. Foto Thomas Hedrén

Några tranor stod också på åkern och buskskvättor höll till nere vid staketet. En tornfalk ryttlade över fälten. I grantopparna satt några ringduvor och strax senare kunde vi också bocka av skogsduva. En trädpiplärka hade vi också fått höra, likaså korp.


Ägretthäger. Foto Thomas Hedrén

I sjöns södra del stod en vit figur? Ägretthäger! Strax senare fanns fyra fåglar längst ner i viken. I sjöns norra del fanns ett par sångsvanar och vi kunde också skymta kanadagås. Två fiskmåsar flög av och an över sjön. Två gräsänder landade intill stranden och en fiskgjuse föreföll sträcka söderut. Fyra storskarvar stod på stenar ganska nära.


Fiskgjuse. Foto Thomas Hedrén

 

Vi fick höra en större strandpipare men vi kunde inte se den. Däremot visade sig och hördes en storspov, sannolikt sträckande mot söder.

Roland

Brunglada, vilken tur (4 september)

Dagen började med sval höstluft. Riktigt skönt tyckte vi när vi samlats söder om Svensgård på Djurle myr. Trädpiplärka och stenskvätta kunde vi snabbt konstatera, likaså kaja, skata och kråka. Borta vid fyrvägskorsningen jagade ladusvalor och ute på ladorna satt både rödglada och ormvråk. En stor fågel landade i träden intill men flög genast vidare till en gran söder om Svensgård. Det var en ung duvhök som kunde ses av alla. Från skogen hördes spillkråka.

Längs vägen till den blå hangaren noterades grönfink och en flock pilfinkar. Härifrån kunde vi också se hundratals tranor på ett fält samtidigt som en flock tofsvipor flög söderut. Några sävsparvar höll till i den mogna havren. Ringduvor satt uppe i björktopp

Så var det dags för fikapaus intill ladan vid vägslutet. En tornfalk ryttlade över fältet i söder. Här kunde vi också se ytterligare rödglador men också en brunglada. Den kretsade allt högre och försvann sedan mot öster.

Efter fikat som blev lite avbrutet av fåglar fortsatte vi längs kanalen ända ner till berget. Sävsparvar och sånglärkor observerades men också några buskskvättor ute i havren. Från berget upptäckte vi en flock steglits som vi senare kunde studera lite närmre och bättre. Dessutom fanns fler stenskvättor nere på den nakna markytan intill berget.

På väg till steglitsorna och bilarna kunde vi ses fyra ljungpipare passera över oss och också en adult stenfalk. Den landade ett par minuter i en asp men var tyvärr lite svår att se då den skymdes av löv.

Sommarens sista dag? (10 september)

 Regn och åska på natten, men när vi träffas vid vattentornet märker man att väderprognoserna kommer nog att hålla. Varm luft har strömmat in och prognoserna säger upp till och troligen även över +20° och inget regn förrän möjligtvis på eftermiddagen. Anders och Helen ansluter nere vid mötesplats 2 och vi åker ut på myren. Parkerar vid ringmärkningsplatsen. Givetvis är det ingen ringmärkning här denna dag efter nattens regn. En mild vind blåser från nordost, den är varm men stör lyssnandet en del. I de döda träden sitter det som vanligt ganska mycket fågel. De flyger ner på backen och provianterar och sedan upp i träden igen. Först ser vi gulsparvar och sedan även bofinkar och grönfinkar. När vi svängde ner på myren var det fullt av grågäss i luften på väg upp till dagens första bete på norra delen av myren. Nu kommer det ströflockar på väg upp till de redan anlända gässen. Eva upptäcker en tornfalk på pumphusets tak. Strax efter ser jag en brun kärrhök som går ner på marken ganska nära tornfalken. Den lyfter igen och börjar jag. Avståndet är stort men man kan se att det är en ungfågel på sin väldigt mörka dräkt. Den jagar på sitt karaktäristiska vis lågt över marken. Det sträcker en del småfågel och vi kan höra sädesärlor, gulärlor, en trädpiplärka och kvittrande ladusvalor. Svalorna vaknar ofta lite senare än andra fåglar och det dröjer en liten stund innan de dyker upp. En korp kommer flygande från norr och när jag följer den i tubkikaren så flyger en skogsduva förbi i synfältet. Nu har den bruna kärrhöken kommit närmre och jagar på fältet intill oss. Den skruvar sedan upp i höjd och kretsar över oss. Det går då bra att se de långa, smala vingarna och den långa stjärten och Gösta noterar också de V-ställda vingarna.

 Ulrika upptäcker en annan rovfågel på väg bort från oss och det går att se att det är en tornfalk, lång stjärt och spetsiga vingar och ganska ringa storlek. Borta över skogskanten vid Djurle våtmark har också dagens första röda glada vaknat. Den seglar långsamt över skogen men kommer sedan närmre innan den försvinner bakom träddungen norr om oss. Över skogskanten från Nöbbelehållet kommer en sparvhök glidandes mot oss. Den svänger några varv och visar upp mer breda och trubbiga vingar än tornfalken tidigare. Plötsligt vänder den och sätter fart och gör ett utfall i luften mot en småfågel. Ganska snart inser den det meningslösa med att försöka slå en fågel i luften när den inte kan tillämpa överraskning. Nu är tornfalken från pumphuset uppe och jagar igen. Den här gången kommer den ganska närma oss och visar upp hur konsten att ryttla skall gå till. Den kretsar också lite i medljus så att vi kan observera den mörkt rödbruna ovansidan med svarta vingspetsar hos en honfärgad individ.

 Dags att förflytta sig upp till den blå hangaren. Precis när vi skall stiga in i bilarna hör vi ljungpipare ute från myren. På vägen upp ser vi en buske full med pilfinkar samt en ung stenskvätta på en stängselstolpe. Stenskvättan är mycket vacker med sin svagt beige mage den subtila banditmasken med ett vackert ögonbrynsstreck över. Den vita övergumpen skymtar också under den hoplagda vingspetsen. Vid snurrplatsen norr om blå hangaren så spanar vi in några ormvråkar i träddungen en bit bort. Den ena fågeln i toppen på ett träd är en ljus individ som för tankarna till en fiskgjuse eller en gammal hanne brun kärrhök. En större flock med sträckande fåglar kommer mot oss. Först tror jag att det är tranor men inser ganska snart att det rör sig om storskarv. Det är drygt 60 individer i flocken och plötsligt ansluter en flock med 40 individer. Storflocken fortsätter mot sydväst i riktning mot Åsnen eller kanske är Västkusten nästa anhalt. Nu är det också dags för grågässen att flyga ner till Lidhemssjön för sin siesta. De lyfter mangrant från fälten en bit norr om oss. Det är nästan så att man kan tro att en havsörn fått dem på vingarna, men vi ser ingen örn. Gässen strömmar över och förbi oss i ett magnifikt mönster. Det rör sig om bortåt 1 000 individer. När gässen strömmat förbi så är det dags för oss att strömma till fikat.

 Vi åker ner till Jäts g:a kyrka där jag vet att det finns lite bord och stolar utanför Hembygdsgården. Där avnjuter vi kaffet i godan ro medan gravinventerarna sköter sitt på kyrkogården. De är klara snabbare än oss som njuter av värmen och solen. Ännu en flock med sträckande storskarvar drar förbi mot sydväst. Nästa skådarstopp blir vid den berömda kröken i södra delen på Lidhemssjön. I söndags var det en aftonfalk som satt på stolparna där och vi tänker ge den en chans. Det är klart mindre med fågel på fälten än för två veckor sedan. Anders upptäcker en ung stenskvätta på en av halmbalarna en bit bort. Några tofsvipor kommer flygandes och ute i sjön ser vi två fiskmåsar. Eva upptäcker en ägretthäger i den allra sydligaste delen på sjön. Tyvärr försvinner den in bakom buskaget innan alla hinner med att se den. Flera nötskrikor provianterar i ekdungen bredvid oss.

 Nästa mål blir åkrarna vid Skye. Vi åker ut till väg 27, svänger mot Växjö och efter en kilometer mot Uråsa och så direkt vänster mot Kullarna 2. Då kommer vi efter två kilometer ut på åkrarna vid Skye och Kullarna. En ormvråk sitter på taket på en lada men lyfter när vi kommer. Längre bort skymtar vi en röd glada. Vi stannar där grusvägen går ner till den gamla banvallen som numera är Sydostleden och spanar. Ormvråken och gladan skruvar nu på ganska bra avstånd över fälten framför oss. Ormvråken är t.o.m. så snäll att den visar att även den kan ryttla. Långt ner i sydväst hittar jag en havsörn som glider omkring i maklig takt. Det är en gammal individ med kritvit stjärt och så småningom kommer den lite närmre innan den börjar glida söderut igen. På fälten är det ganska gott om tranor, precis som det brukar vara. Helen ser en flock med småfåglar som flyger in i en buske nära oss och gömmer sig. Jag får traska ut till busken och då ser vi att det är gulsparvar. På håll ser vi ytterligare två ganska stora flockar med storskarvar som flyttar mot sydväst.

 Dagens sista stopp blir vid det nysådda fältet vid mötesplatsen en kilometer norrut. Där hade jag fullt av fågel i lördags bl.a. mer än 20 stenskvättor däribland flera adulta fåglar. När vi stannar i dag så ser det väldigt fågeltomt ut men lite spanande börjar att avslöja svårsedda fåglar. Först en ung stenskvätta och sedan några sädesärlor. Vi kan konstatera att unga sädesärlor har gul haka. En rovfågel kommer flygandes mot oss och jag tror först att det är en glada. Det är dock något som inte stämmer och när den snurrar ett varv så ser vi att den inte har kluven stjärt, men stjärten är rätt lång för att vara en ormvråk. Det fordrar att jag tar fram tuben och studerar den. Det är inte helt lätt i motljuset som man får. Efter en stund så får den sällskap av ännu en vråk och där ser man ganska snabbt att det är en ormvråk. Den andra rovfågeln är en ung bivråk, förmodligen på väg mot klart sydligare nejder än de vi befinner oss på. Blir det årets sista på årets sista sommardag? Jag börjar att dra in stativbenen för att avsluta dagens exkursion. Då ser Anders en flock starar komma flygande, typiska med sina lite breda vingar och täta sammanhållning i flocken. Eva hör en spillkråka från skogen och jag upptäcker några gulärlor en bit bort på det mörka fältet. Det blir att ställa upp tuben igen och njuta av de vackert gula ärlorna i kontrast mot den mörka jorden. En värdig avslutning på en dag med 34 arter på artlistan och framförallt en stor rikedom på rovfåglar som många visade upp sig på ett angenämt vis för oss.

Ola Bondesson

Höstens första dag. (11 september)

 Det kändes annorlunda när vi möttes vid Vattentornet denna dag. Regnet hänger i luften som i går men vinden har ökat upp något och det känns kyligare i luften. Det är helt klart mer höst i luften denna dag. Några nötskrikor kommer flygandes för att proviantera ekollon. På vägen ner till Djurle myr börjar det att regna en del men när vi väl är framme så är det mer eller mindre uppehåll. På telefonledningen över vägen vid mötesplats 2 sitter en nötväcka. Den vänder sitt ljusa bröst mot oss och visar upp sin lilla uppnäsa. Efter en stund vänder den på sig och visar då upp mer typisk blågrå färg på ovansidan och de roströda flankerna. Det blir annars en dag ganska lik gårdagen frånsett då att hösten är mer påtaglig vädermässigt. Vinden lite kraftigare och lite kyligare och temperaturen pendlar mellan 13 – 17 °. Förutom det nämnda regnet på vägen ner så känner vi inte av någon mer nederbörd.

 Vi börjar liksom igår vid parkeringsplatsen för ringmärkningen. Precis som i går så är det gott om fågel som flyger upp och sätter sig i de döda träden – gulsparv, bofink och grönfink. Det som skiljer sig från i går är att vi hör flera ängspiplärkor omkring oss. De var inte där i går och är kanske de första som anlänt från fjällen i norr på väg söderut mot Spanien och Nordafrika. Över skogsridån längs kanalen öster om oss kommer det upp flera rovfåglar. Det är ormvråk och röda glada. Som mest räknar vi in fem röda glador och tre ormvråkar. En rovfågel förvirrar oss också en kort stund, det liknar först en kärrhök men efter en kort stund blir bilden klarare och en duvhök tonar fram. Den drar söderut över skogsridån och försvinner slutligen ner mot Lidhemssjön. Flera flockar med simänder kommer flygande och det ser ut att vara mest gräsänder. Flera ladusvalor fladdrar också över trädridån och vänder vi på oss och blickar över träden i väster så ser vi också flera ladusvalor. I går satt den en tornfalk på pumphuset men den har lämnat sin plats i dag och förmodligen dragit söderöver.

 Vi åker upp till vår kära gödselbrunn norr om den blå hangaren för att få lite feeling. Där ser fler ormvråkar och röda glador. En man ligger och skjuter in ett gevär på en måltavla en bit norr om oss. Skjutandet får gässen och tranorna norr om oss att lyfta och flyga söderut. Tranorna landar igen på mellersta delen av myren medan grågässen fortsätter ner till Lidhemssjön. En ung brun kärrhök kretsar i luften över trädridån i öster och sjunker ner på låg höjd när den jagar fram över fälten mot söder. Tydligt orangefärgad hjässa på denna individ. Det är dags att börja tänka på förmiddagsfikat. Liksom i går åker vi ner till Jäts g:a kyrka och sätter oss vid de behändigt utplacerade borden. Skönt med lite lä efter all blåsten uppe på myren.

 Vi tar oss sedan till den berömda ”Kröken” och möts av två kretsande korpar över ekdungen. Åsa upptäcker sångsvansparet i norra delen på sjön. En subadult havsörn kommer glidande längs sjöns västra sida söderut. När den kommer in över Aggån skrämmer den upp en ägretthäger som drar runt ett par varv i luften innan den landar igen när havsörnen dragit vidare. Flera ormvråkar och en röd glada i luften. En gråhäger kommer inglidandes på scenen och längre bort drar två skogsduvor förbi. Tre män i en båt är fiskare och bredvid dem en fiskmås. Vi fortsätter till ”Kröken” vid Skye Eriksgård. Precis som i går ser vi gulsparvar i busken en bit ut. Det är gott om tranor och grågäss på fälten. Christer upptäcker en brun kärrhök som sitter på marken bredvid några av grågässen. Den är ljusare på huvudet än fågeln vi såg tidigare vid Gödselbrunnen. När den lyfter ser vi att det ändå är en ungfågel i sin mörka dräkt. En röd glada kommer flygandes mot oss och visar upp sig i all sin prakt. Vi kan se att fågeln ruggar då de yttersta stjärtpennorna fortfarande inte växt ut i hela sin längd. Lennart upptäcker en flock med tofsvipor som kommer flygandes över trädridån vid Skyeån. En sparvhökshona kommer fram ur skogen tillsammans med en ormvråk. Hon börjar jaga mot norr och får fart på flocken med kajor på marken.

 Dagens sista stopp blir liksom i går vid det nysådda fältet med sina vibrerande fågelskrämmor. I dag kan vi spana in tre stenskvättor som födosöker. Där går också flera sädesärlor och bland dem också några gulärlor. Blir det årets sista? Gott om rovfåglar i luften. Även här är det ormvråkar och röda glador, men ytterligare en sparvhök drar snabbt fram över trädridån vid Skyeån. I dag kan vi inte avsluta med en flock starar som igår. De har insett att sommaren tog slut i går och att nu när hösten kommit är det dags att dra vidare. Första höstdagen bjöd dock på fin underhållning av rovfåglarna och totalt räknade vi in 30 arter under förmiddagen. Vägen hem över norra delen på Djurle myr (V Djurle) bjöd denna dag inte på något nytt i fågelväg. Det är dock en vacker och trevlig väg att köra och kan ibland bjuda på fina fågelobsar.

 

Ola Bondesson

Höstrusk  - rovfåglar. (17 september)

  Det regnade när jag steg upp vid 06.00 och prognoserna förutsa skurar under förmiddagen. När vi samlades vid Vattentornet hade regnet upphört men temperaturen hade knappt nått 10 °. Temperaturen kom att pendla mellan 8 – 10 ° hela dagen och skurarna kom och gick. Till detta en byig och tidvis mycket tydlig nordvästlig vind. Bilden av höst är nästan komplett. När man sen märker att det börjar skifta mot gult i vissa träd så känns hösten väldigt närvarande. Det är dock en perfekt tidpunkt för rovfåglar och det fick vi uppleva under dagen. Vi var två grupper som skulle ut i dag och vi började med tamduva och en sträckande järnsparv vid Vattentornet. Nere på busshållplatserna i Nöbbele stod Roland och några andra kursdeltagare och tog emot. Vi delade upp oss i Tisdag 3 som for med Roland och Tisdag 1 som följde mig.

 Jag började längst upp på norra delen av myren. Nu sken solen och vi fick halvlä bakom skogsridån i nordväst. Direkt när vi steg ur bilarna kunde vi höra de många tranorna och det torra kontaktlätet från gulsparvar. På den plöjda åkern framför oss springer det många sädesärlor. I söder och öster många tranor som ofta glider in majestätiskt i småflockar för att landa. I nordost mer tranor och mycket grågäss. Tommy hittar en ormvråk i ett träd långt i sydost. Bland sädesärlorna hittar jag en gulärla i bortre kanten på fälten, men det är oro och fåglarna lyfter av och an. Ingen annan än jag får se ärlan så den stryker vi från artlistan. Däremot kan många studera en ängspiplärka bland ärlorna på närmre håll, kraftigt fläckad på bröstet och sidorna, med den lite kraftigare gula nyansen på sidan, som fåglarna har i höstdräkt, jämfört med trädpiplärkorna med ljusare gult över hela bröstet och sidorna. I bortre kanten på fältet kan vi också titta på en ung stenskvätta med sitt beige ofläckade bröst. På den bortre plöjda åkern ser jag plötsligt en stor trast landa. Det är en dubbeltrast och snart kan vi studera ett tiotal fåglar som provianterar på det fältet. Ängspiplärkor med sina vassa kontaktläten flyger över och vi förflyttar oss söderöver.

 När vi passerat första dungen poserar tre stenskvättor på en halmrulle ganska nära vägen. När vi passerat nästa träddunge ser jag en slankvinkad rovfågel flyga snett bort från oss. Den långa stjärten avslöjar kärrhök och de slanka vingarna och den fjädrande, elastiska flykten att det är en stäpphök. Den försvinner dock bort över skogen mot nordost. Många hann inte med att se fågeln och flera tittade nog på gladan som kretsade på vänster sida om oss. Vi fortsätter ner till Gödselbrunnen och riggar tubarna där för en stunds spaning. Tre ormvråkar och två röda glador över den stora träddungen ostnordost om oss sysselsätter oss ett tag. Så spanar jag lite med handkikaren och hittar en ung brun kärrhök jagandes lågt på fälten framför oss. Den försvinner söderut och drar in bakom dubbelladorna för oss. Jag spanar med tuben för att få syn på den igen. På ladans tak sitter en mycket ljus ormvråk, förmodligen samma fågel som vi såg förra veckan. Då upptäcker John-Erik en rovfågel som glider bort från oss lite över trädtoppshöjd framför dubbelladan. Det framgår ganska snabbt att det är en kärrhök på vingställningen och den långa stjärten. Är det den bruna som kommit upp i luften, tänker jag, när jag letar upp den i tubkikaren. Direkt ser jag att vingarna verkar vara smala och börjar fundera. Fågeln vänder runt och gör ett utfall ner mot marken framför dubbelladan. Då kan man se den vita övergumpen, den klart orangeröda undersidan och halsboan som en ung stäpphök har. Tyvärr blir inte observationen så långvarig. Fågeln försvinner på andra sidan dubbelladan likt sin ”kusin” den unga bruna kärrhöken.

 Ute över fälten fladdrar också ett par ladusvalor och minner om en sommar som försvann. Sånglärkor drillar torrt, ängspiplärkors vassa ”viissht” och grönfinkars rullande underhåller oss. På stubbåkern framför stora dungen går flera ringduvor och plockar. Det plöjda fältet bortom är fyllt av kajor och kråkor. Bland dessa hittar jag en flock med starar som kommer flygandes och landar. Ganska snart lyfter de igen och kommer flygandes förbi strax bakom oss. Det tornar upp sig till regn, himlen i norr och nordväst är gråsvart förstärkta av solljuset som skiner där vi står. Detta blir en alldeles utmärkt fond för grågässen när de lyfter från de norra delarna av myren för att flyga ner och fika i Lidhemssjön. Fantastisk spotlight som verkligen framhäver varför de heter grågäss. Mitt bland gässen en förvirrad tofsvipa som irrar lite fram och tillbaks. När gässen flyger över lyfter mer kråkfågel längre bort och bland dem ännu mer starar. Tofsvipan irrar runt en bra stund efter att gässen försvunnit ner mot sjön. Det ödsliga locklätet från en ljungpipare hörs flera gånger men vi kan inte hitta fågeln.

 Nu lockar fikat. Vi gör ett kort stopp vid parkeringsplatsen för ringmärkningen, där den andra gruppen lämnat sina bilar. I de torra träden hottar vi flera gulsparvar, två blåmesar och en sävsparv. Grönfinkar flyger också runt liksom flera ängspiplärkor. Dock inga rovfåglar i rörelse här och vi drar vidare mot Jäts gamla kyrka. På vägen ser vi flera stenskvättor sittandes på stängselstolpar. trädgrenar och marken. Vid kyrkan dukar vi upp fikat på de utställda borden och börjar njuta. Nötväcka spottar från träden intill oss. Det börjar torna upp mycket mörka moln i nordväst och vinden tilltar. De första regndropparna börjar att falla och sista mackan slinker snabbt ner. Precis när jag avslutat fikat med en nötkaka så kommer regnet. Vi får skyndsamt söka skydd bakom hembygdsgårdens gavel. Där kan vi stå i lä och skydd och studera hur hagel färgar marken vit. Det häftiga regnet drar snabbt över och vi kan ställa tillbaks borden och fortsätta skådandet.

 Nästa stopp, den berömda kröken sydost om Lidhemssjön. Det första vi ser är sångsvansparet i norra delen på sjön. En flock med gräsänder kommer flygandes och ute över sjön fladdrar tre skrattmåsar runt. Anders upptäcker en rovfågel som jagar över fältet framför oss. Den drar bort från oss och det tar ett litet tag innan jag hinner få in den i tubkikaren. Hinner att se att det är en ung kärrhök med vit övergump innan den försvinner ner bakom vallen norr om båtplatsen. Det dröjer dock inte så länge förrän fågeln dyker upp igen. Nu lite längre söderut jagar den i strandkanten, försvinner kort bakom det stora buskaget innan den kommer dram igen. Nu drar den snett mot oss igen och vi kan konstatera att det är en ung blå kärrhök, fylligare vingspets än stäpphöken, ingen halsboa och en streckad ljusare gul undersida och bröst. Fågeln jagar på fältet framför oss en stund. Vi hinner också med att få in en storskarv och en fiskmås ute över sjön. Från skogen sydväst om oss skränar nötskrika och en fågel kommer också flygandes över träden.

 Dagens sista stopp blir borta vid Skyeåkrarna norr om Kullarna. En gråhäger kommer flygandes norrut medan vi packar upp tubarna. Korp hörs och kommer flygandes. Över alridån vid Skyeån glider en glada bort. Ann Mari upptäcker en rovfågel på låg höjd över fälten framför oss. Det är en ung blå kärrhök som jagar flitigt. Flera gånger får vi se den kasta sig ner i åkern för att fånga något, men varje gång ser det ut som att det inte blir något byte. Till slut passerar den på nära håll framför oss och vi har verkligen möjlighet att studera den. Om det är samma fågel som vi såg över fälten i södra änden på Lidhemssjön är givetvis svårt att säga. En vråk som ryttlar över alridån är intressant. I går hade jag höstens första fjällvråk nere på södra delen av Djurle myr. Det här är dock en ormvråk. Även norr om oss glider det ut en ormvråk från skogen tillsammans med två korpar. En ensam ladusvala fladdrar mot norr. Var skall den där och göra? Det sista vi ser är en stenfalkshona som kommer flygandes i aktiv flykt mot oss. Vi kan följa den tills det att den försvinner ner över fälten långt i söder. När vi sätter oss i bilarna glider en röd glada ut från skogen och kretsar några varv nära oss. Innan vi kommer ut på Uråsavägen ser Tommy två steglitsor som flyger med bilen och slår till i ett träd. Vi åker vägen över V Djurle och där står hundratals med tranor uppradade. En ormvråk som lättar från en stolpe nära oss får bli slutpunkt på dagens skådande. Sammantaget blev det en mycket bra rovfågeldag med stäpphöken som själva grädden på moset. Artlistan kom att omfatta fyrtio arter totalt.

Ola Bondesson  

Stäpphök idag! (17 september)

Vi samlades vid Svensgård i kanten av Djurle myr och gick sedan mot norr. Det var inte särskilt mycket fågel men vi kunde se nötskrika och ringduva och från skogen intill ropade en gröngöling. Ringduvor och två skogsduvor flög förbi.

Ganska snabbt fick vi syn på stäpphöken som jagade över fälten och vi kunde se den ganska länge. Längre mot norr sågs också röd glada och ormvråk, likaså kaja och kråka. Senare kunde vi komplettera med korp. 


Stäpphök. Foto RY

Stora antal tranor gick långt i norr och hundratals grågäss lyfte och flög över oss. Ängspiplärka och sånglärka flög över och bland tistlar höll en grupp steglits till. På vägen ner mot pumphuset sågs både stenskvätta och buskskvätta.

Efter fikapaus inne i en lada p g a en regnskur gick vi till ringmärkningsplatsen. Ganska fågeltomt men en sparvhök flög över oss. På berget fanns inte något att se, inte heller på fältet nedanför. Nu fick vi motvind på vägen tillbaka till bilarna men vi kunde ändå höra och se en ensam ljungpipare.

Roland

En mesig utflykt. (18 september)

 Vi tog oss an vårt svåra uppdrag med full kraft. Att pricka in skogens alla mesar är inte helt lätt. Nåja, nu var kanske inte tanken skogens alla mesar. Vi skulle ju befinna oss i äldre barrskog och då är inte entita och stjärtmes så aktuella. Vi började direkt på parkeringen vid Vattentornet att bryta mot vårt tema. Christer upptäckte en rödhake som hoppade runt under de parkerade bilarna och den tittade vi alla på. Sedan kom det två skator och satte sig i tur och ordning på parkeringsskylten. Direkt var vi alltså ute och valsade. Skärpning, vi satte oss i bilarna och tog sikte på gammelskogen där borta i Uppvidinge provinsen med bultande hjärtan. Vad skulle vänta oss där bortom gränsen? I övrigt kunde vi notera att borta var gårdagens rusk, solen lyste från en klarblå himmel men nordanvind rådde. Det var bara fyra små grader på morgonen, men Lars hade det ännu värre i Brittatorp, han fick skrapa rutorna på bilen!

 Vi susade förbi Lilla Attsjön och nu började vi närma oss gränsen. Turligt nog fanns ingen gränspersonal på plats för att kolla våra ID och vi kunde oförmärkt smita in. Annars hör ju Herråkravägen till de mest välbevakade! På första parkeringen kunde vi konstatera att man gjort allt för att försvåra vårt uppdrag. Ingen karta över naturreservatet fanns på plats, bara en tom Infotavla gapade mot oss. Vi fick helt enkelt köra på gammal rutin och började med att plocka in puttrande tofsmesar och leksakstrumpeten talltita. Stigen, vi skulle följa, beskrivs i all befintlig litteratur som lättgången. När vi efter 200 meter snubblat oss fram över stock och sten, ständigt intensivstuderandes marken för att undvika vådliga vurpor, undrade vi om det var rätt stig. Vi stannade för att reprisera tofsmes och talltita men nu adderade vi blåmes till meståget. Även en utböling fick plats, de höga tonerna från en kungsfågel avslöjade den.

 Nu började stigen bli alltmer lättgången och man kunde börja koncentrera sig på uppdraget igen. En bit före första vägkorset kom det en flock med mindre korsnäbbar som snabbt passerade förbi oss. Strax efter hördes kjycket från en större hackspett och så ytterligare en. När vi passerat vägkors nr 2 var det dags för en ny mes att göra entré på arenan, en svartmes. Jag hörde det skarpa locklätet och så hoppade den fram ett mycket kort ögonblick i en talltopp ovanför oss. Underbart är kort men vi fick också höra några olika sångstrofer på lite längre håll. I slutet på vår runda så kom vi fram till ett trevligt utsiktstorn. Mycket välbyggt med fina vyer över ett litet myrkomplex inne i skogen. Lennart upptäcker en förbiflygande spillkråka över trädtopparna. Olle hittar en kretsande rovfågel i sydväst. Snart hittar jag en till som ansluter till den första och de börjar skruva upp i höjd. Då dyker en tredje fågel upp under de två andra och börjar ta höjd den också, medan de två första glider iväg mot sydväst. Det är ormvråkar på flytt som använder termiken för att underlätta sin flyttning mot varmare breddgrader.


Storasjö naturreservat. Foto OB

 Sista biten är lättgången på skogsväg och sedan bilväg de sista 500 metrarna. Vid parkering 2 finns dock ett bord och en informationstavla med karta. Vi nyttjar givetvis detta bord och njuter vår fika i solen. Nu har temperaturen i alla fall krupit över 10 ° och vi får sällskap av sommarens sista getingar. Ett sista skådarstopp vid Lilla Attsjön på vägen hem börjar med en ormvråk och fortsätter med en ung blå kärrhök jagandes över våtmarken. Den tar höjd och drar vidare mot sydväst. Hyggligt att den bjöd in oss till en liten titt! I sjön hittar vi två honfärgade viggar, kricka, gräsänder och en sothöna. Över oss noterar vi flera ladusvalor som fladdrar förbi oss mot sina vinterkvarter i Sydafrika. Häftig resa! Lika häftig blir inte vår resa tillbaks till Vattentornets parkering. Väl där noterar vi också en spottandes nötväcka. Uppdraget kändes slufört och vi upplöste vår grupp.

 

Ola Bondesson

Dagen då Lenhovda brandkår fick rycka ut. (24 september)

 Dagen började som den brukar med samling vid Vattentornets parkeing, men den kom att bli annorlunda! Vädret var helt OK, gråa moln täckte himlen och förhindrade värmen att helt försvinna. Det var +7 ° och vindstilla, ingen nederbörd i molnen men enstaka små blåa gluggar under förmiddagens gång. Bilfärden förlöpte ganska händelselöst sånär som på några nötskrikor som då och då flaxade iväg framför oss. Vid parkeringen var det helt tomt så jag började ana oråd. Kunde det vara några borta på parkering 2? Jag tog bilen och körde bort för att kolla och kom tillbaks till parkering 1 med bilen fullastad med skådare. Ett tips!! Parkering 1, där vi skall träffas, är inte utmärkt som parkering medan det vid parkering 2 står parkering för Storasjöområdet. Nu kommer jag att kolla parkering 2 nästa vecka när jag leder så jag bör hitta alla vilsekomna.

 Vi började som i onsdags med tofsmes och talltita vid parkeringen. Tofsmesarna var snällare den här dagen och hoppade fram och visade sig. Talltitan var på lite sämre humör och höll sig på avstånd. På avstånd höll sig också orrarna som spelade i fjärran. Alltför långt bort för att jag skulle kunna höra dem men det var flera andra som gjorde. Över min bil hoppade det en rödhake i björken bakom. Till slut kom den fram väldigt fint och visade sig. Långt i fjärran hördes också en flygande spillkråka. Ängspiplärkor från Norrland passerade över våra huvuden på väg mot Medelhavsområdet. Vi snubblade oss fram de första tvåhundra metrarna och vid vårt första stopp kom vi i kontakt med ett nytt meståg. Den här gången var det med svartmes också men det var nog bara jag som fick se en skymt av dem högt uppe i trädkronorna. Vi begrundade ett par imponerande myrstackar som vi passerade men i övrigt var det väldigt tyst i skogen, väldigt tyst!

 När vi nådde fram till myrkanten hände det äntligen något. Först kom en flock med bofinkar flygandes över skogen och man kunde höra deras mjuka flyktläte. En mindre hackspett pep till från skogskanten, givetvis bara en gång men ändå genomträngande. Strax efter hördes locklätet från en större korsnäbb. Snart var vi framme vid utsiktstornet och här började det hända saker. Ett nytt meståg fladdrade förbi de öppna fönstrena. Här fanns det flera talgoxar och blåmesar men även tofsmes och svartmes som vi också såg. En bofinkshona i en talltopp bredvid oss tilldrog sig också en hel del uppmärksamhet. Mest uppmärksamhet tilldrog sig dock en gammal eldstad strax nedanför tornet. Någon hade gjort upp eld och det rök fortfarande från eldstaden. Det är givetvis förbjudet att göra en eldstad inne i reservatet men det hade någon struntat i. Denne någon hade dessutom sett till att inte släcka ordentligt efter sig och det rök på flera håll i marken i eldstadens utkant.

 Vi blev givetvis tvungna att kolla upp och försöka släcka. Vi stampade till på flera ställen men det hade snarare negativ effekt. Det pyrde helt enkelt alltför långt ner i marken för att vi skulle kunna släcka. Vi fick helt enkelt ringa upp RÖK som sköter brandskyddet i östra Kronoberg. Medan vi ringde flammade elden upp på riktigt med tydliga lågor. Vi lyckades stampa ut dessa och lägga på några stenar för att förhindra att vinden fick nytt tag i den pyrande elden. Nu hade de flesta kopplat bort fåglarna och det blev svårt att notera flocken med större korsnäbbar som flög förbi. Från utsiktstornet är det cirka 500 m bort till parkering 2 där vi planerade att fika. Vi tog oss bort dit och Sigvard och jag gick bort för att hämta våra bilar. Kerstin följde också med och på vägen hade vi ånyo en flock med större korsnäbb.


Eldstaden. Foto OB

 Brandkåren anlände samtidigt som vi började packa upp vårt fika och vi dirigerade bort dem till eldplatsen. Under fikat kom det först en mindre flock med ringduvor som sträckte mot sydväst. Samtidigt hörde vi också de större korsnäbbarna och de kom också och flög över i lite omgångar. Några gick bort och kollade hur det gick för brandmännen och vi andra åkte mot Lilla Attsjön. På vägen ut fick vi se en flock med dubbeltrastar som drog iväg mellan träden. Vid Lilla Attsjön såg vi först två gräsänder och sedan en flygande kniphona och dito kricka. Över skogen i bortre kanten mot Attsjö by kom det en sångsvan flygande. Den svängde in över sjön och genast hörde vi hur två sångsvanar i sjöns andra ände började ”sjunga”. Det var det stationära paret som inte tolerar inkräktare. Den inflygande svanen svängde av mot oss och landade elegant på den öppna vattenytan bredvid tornet. Det tog inte lång tid förrän hannen i sångsvansparet kom flygandes och tryckte bort inkräktaren. Han följde med honom och motade ut, precis som ett JAS-plan som avvisar ett kränkande MIG-plan. Inkräktaren fick snällt försvinna i väg mot Stora Attsjön och så sänkte sig friden över vattnet igen.

 Nu var det inte vindstilla längre, en modest kylig sydostan blåste när de andra anslöt till gruppen och berättade om släckningen. Brandmännen hade grävt ur en halvmeter ner i marken och fick hämta upp vatten från myren framför tornet för att släcka med. Inget som vi hade fixat utan hjälpmedel till hands. En ormvråk drog förbi på andra sidan sjön och försvann bakom träddungen vid Attsjö by. Dags att summera dagens övningar och sätta sig i bilarna för avfärd mot Växjö. Innan vi hann in och sätta oss flög det förbi en stor och stöddig sparvhökshona i riktning mot Attsjö by även hon. Dagens artlista blev inte av någon större längd men det blir ändå en dag vi alla kommer att minnas som annorlunda!

 

Ola Bondesson  

En tyst dag i skogen. (1 oktober)

 Vid samlingen på Vattentornets parkering kunde vi konstatera att det blivit kyligare. Temperaturen var nere på +4° och den svaga vinden var märkbar. En ensam ängspiplärka fladdrade förbi oss. Deras sträcktopp infaller i slutet på september så kulmen är kanske redan nådd. Det samma kan man definitivt säga om sädesärlan som också sträckte över oss på väg mot sydost. Vi var bara några få som slöt upp men på parkeringen vid Storasjöområdet stod det två bilar till. Vi blev därför tio som kunde avlyssna några tofsmesar på parkeringen. Det kom att bli dagens vanligaste fågelart. En bit in i skogen nya tofsmesar, enstaka klagande grönsiskor och en flock med bofink på väg söderut. Fler tofsmesar och på avstånd en flock med korsnäbbar. Avståndet är alltför stort för att jag skulle kunna avgöra arttillhörigheten. Flera stopp längsmed stigen ger inget annat än tystnad. När vi närmar oss mossen hör vi äntligen en svartmes sjunga på håll. I mossens kant får vi äntligen kontakt med ett litet meståg. Först tofsmesar och en talltita som sedan fylls på med talgoxe och blåmes. även en kungsfågel klämmer in sig. Nu hörs också korsnäbbar bättre och det går att avgöra att det är större korsnäbb.

 Strax före utsiktstornet kommer de flygande förbi oss men vi får aldrig syn på dem. Från tornet kan vi beundra utsikten, den släckta eldstaden och njuta av värmen när vinden stängs ute. Nu hämtar vi bilarna och sätter oss för fika vid parkering 2. Temperaturen har nu fördubblats och nått +9°, men det känns ändå inte som någon värmebölja. Avslutningen vid Lilla Attsjön är ändå kallare. Här sveper västvinden mot oss och fågelrikedomen är låg. Fyra gräsänder i bortre kanten livar upp lite. Sedan hittar jag två bläsänder betydligt närmre och de kan studeras bättre. Efterhand hittar vi ytterligare några fåglar och någon av dem har börjat få sin bläs. De andra är dock kvar i sin eklipsdräkt. Nu börjar showen då ett sångvanspar drar in och vi ser hur det häckande paret börjar hetsa upp sig. Den här gången kan vi också konstatera att det häckande paret har en nästan fullvuxen ungfågel i sällskap. Det nyanlända paret landar i bortre delen på sjön, men det dröjer inte länge förrän det häckande paret lyfter och påbörjar bortkörande från sjön. Det håller fortfarande på när vi genomblåsta packar ihop våra tubar och tar sikte på Växjö. När vi svänger upp på 25:an vid Furuby flyger det förbi en stor flock med ringduvor. Även dessa börjar att nå sin kulmen på höstflyttningen.

Ola Bondesson

Fantastisk höstdag, men ändå tyst i skogen. (2 oktober)

 Direkt när vi samlades kunde vi märka att det var snällare väder ute i dag. I stort sett helt vindstilla och temperaturen uppe på +6°. Vi plockade in en spottande nötväcka från parkeringen. På vägen ut märkte vi att det var markfrost i Risinge och temperaturen var nere på +1°. När vi kom fram till parkeringen vid Storasjöområdet stod Per-Erik där och väntade och tempen hade smugit upp till +4°. När jag ställde mig utanför bilen kände jag hur solen värmde i ryggen. Fortfarande helt vindstilla och optimala förhållanden för att lyssna på fåglar. Det var bar en sak som fattades – fåglarna! Fullkomligt dödstyst på den fronten. Så småningom flög det faktiskt över en grönsiska och så kom en större hackspett flygandes. Ett par tydliga ”kjyyck” hördes innan den försvann i sin djupt bågiga flykt in i skogen. Jan tycket att den var liten men likväl var det en större och inte en mindre.

 Vi började snirkla oss in i skogen på numera för mig välkända stigar. Det hjälpte inte mycket. Några bofinkar flög över med sitt mjuka ”kjuppande” och ytterligare någon grönsiska. Lite längre fram hör vi de första större korsnäbbarna men sedan är det tyst, tyst hela vägen genom skogen. I mossens utkant hör vi och ser ett bullrande sjöflygplan flyga över oss och samtidigt lyfter några ängspiplärkor med sitt vassa ”vhiissst, vhiissst”. Jag gör också ett stopp när vi kommit ut i solen mitt på mossen. Mer bofinkar flyger över men också en järnsparv med sitt vibrerande lockläte. Sistnämnda var det nog inte många som uppfattade. På vägen ut till utsiktstornet hör vi mer bofinkar och även större korsnäbb. Framme vid tornet en talgoxe som skrattar åt oss och ”kjjiinkar”. Utsikten från tornet är lika vacker som föregående dagar men än mer fågeltom.

 Strax före parkering 2 hör jag en rödhake knäppa till en gång bredvid oss men sedan blir den tyst. Alldeles före parkeringen börjar en svartmes sjunga. Den kommer sedan att underhålla oss under i stort sett hela vårt fika. Vi hör grönsiskor, bofinkar och ängspiplärkor flyga över och några hör höga vassa läten från skogen som jag inte uppfattar. Efter en stund hoppar en liten fågel fram och gömmer sig bakom löven i några björkar strax intill oss. Så småningom visar den sig lite mer och vi kan konstatera att det är en kungsfågel, säkert den som åstadkommit de höga pipen som några har hört. Rödhaken kommer fram till oss och knäpper några mer gånger och ytterligare en svartmes ansluter. i slutet på fikat hörs tranor i fjärran och Ingvar upptäcker den flyttande flocken på 55 individer som skruvar upp och sedan glider mot söder. Ett härligt hösttecken i den klara luften från norr.

 Precis som de tidigare exkursionerna avslutar vi vid Lilla Attsjön. På vägen dit ser vi en korp flyga över vägen. Direkt när vi anländer skruvar två ormvråkar över skogen. De utnyttjar termiken och stiger högre och högre innan de faller ner i en omtumlande dans. En liten, tät flock med grönsiskor drar över våra huvuden och försvinner bort mot Attsjö by. Vi går bort till den första lilla plattformen för att få lite bättre vy. En gräsand flyger bort och över Attsjö by kan vi studera de snabba vingslagen från en liten sparvhök som Anders upptäcker. Ute i sjön hittar jag en ensam tofsvipa samt också bläsänderna från i går. Måna och Sven-Erik har hittat sångsvansparet och med dem årsungen. Bakom oss skruvar två ormvråkar och en sparvhök upp och de försvinner in i molnet över oss. Lockande sävsparv hörs och Ingvar hittar en stor flock med flyttande ringduvor. Den är verkligt stor och jag uppskattar den till 600. Jan hittar ytterligare en mindre flock som försvinner ner bakom skogskanten.

 Klockan har passerat tolvslaget och vi packar ihop och sätter oss i bilarna för hemfärd till Växjö. Nu kan vi konstatera att temperaturen har stigit till +10° och att vi denna dag missat målarterna tofsmes och talltita. Å andra sidan har vi haft en strålande höstdag med en trevlig promenad genom en tyst skog. Därefter har vi lite omtumlande fått uppleva höststräcket med flyttande tranor, termikskruvande rovfåglar och en stor flock med ringduvor. Inte illa det heller och artlistan hamnade till slut på dryga 25 arter.

Ola Bondesson

Grått och fågeltomt (8 oktober)

Vi har haft en period med torrt och vackert höstväder men lagom till idag har ett lågtryck med regn kommit in över oss. Vi har besökt Storasjö naturreservat och ett mycket lätt regn har fallit på oss. Reservatet med sin gamla skog imponerade på oss men fåglarna var få. En korp och på avstånd flygande korsnäbbar började dagens observerande följt av några kungsfåglar och en större hackspett. 

Därefter blev det tyst ganska länge och det blev dags för fikapaus i bortre delen av den stora rundan. Men som vanligt när man sitter still så blir man mer observant. En trädkrypare kom nära följd av talltita och svartmes. Därefter talgoxe och blåmes.


Större korsnäbb. Foto RY

Efter kaffetåren drog vi oss vidare och nästan av en slump upptäckte vi några korsnäbbar i en gran helt nära. De var helt tysta och lät sig inte oroas av oss. I tubkikaren kunde vi se den fylliga undernäbben så vi bestämde dem till större korsnäbb. 

På vägen tillbaka hände inte mycket. En orrtupp skrämdes upp ur en mosse men tyvärr såg de flesta inte den. Dessutom en tofsmes på lite avstånd, en talgoxe och en flock ringduvor som vi såg från det excellenta utsiktstornet.

Roland

Dagens fynd blev nötkråka (9 oktober)

Vi träffades vid Lida kvarn i Tolg. Gråvädret hängde kvar och strax fick vi också regn på oss som dock var ganska kortvarigt. Vi började med broarna och dammarna över Mörrumsån och hittade grönsiska och gärdsmyg. I dammen simmade gräsänder och två storskarvar flög över.

Nötväcka, talgoxe och blåmes sågs och flera nötskrikor flög provianteringsturer mellan ekarna.  Kråka, skata och kaja noterades och en gulsparv sågs uppe vid gården. Några bofinkar och grönfinkar fanns också här, likaså två björktrastar.

Vi fikade uppe vid fornlämningen med en härlig utsikt mot Tolgs kyrka. Nu hade molnen skingrats och vi avnjöt en värmande sol. På tyvärr alltför stort avstånd upptäckte vi en röd korsnäbbshanne i grantopp. Men bredvid den i en  annan grantopp satt en nörkråka. Strax flög den och kom lite närmre i en björk vid gården där vi kunde se den bra.

En sparvhök visade sig så lite som möjligt och två korpar flög förbi. Gröngöling ropade och stjärtmesar hördes bakom oss men vi fick inte se dem. Från landsvägen kunde vi se tre skäggdoppingar fiska ute på sjön. Dagens utflykt avslutades med en steglits som flög rakt över oss, ivrigt lockande.

Roland

Härlig höstdag i vacker miljö (15 oktober)

 Kyliga vindar uppe vid Vattentornet förebådade en dag där man behövde tänka på klädseln. Kajorna forsade ut ur staden för att leta upp Perssons och Janssons åkrar. En viss tvekan rådde innan flocken drog åt samma håll. Vi blev två bilar som orienterade sig ut ur stan och vid Lidekvarn stod ytterligare två och väntade. Det var mulet men regnet från tidig morgon hade upphört och temperaturen kom att krypa upp över +10 innan vi var färdiga. Ganska behagligt med andra ord om det inte varit för vinden. Den kändes lite när vi steg ur bilarna och dämpade ljudet från de överflygande grönsiskorna och den spottande nötväckan. Ganska snabbt kom det även bofinkar och bland dessa också någon ”skränig” bergfink. Vid ån var det tomt som i gatan om man så säger. En knäppande rödhake hördes över vattnets brus. Talgoxar och blåmesar hoppade runt i träden och vi styrde stegen norrut på den Tolgska Autostradan.

 Vid kohagen fick vi snabbt sällskap. Alla hagens nötkreatur kom gåendes för att inspektera oss och radade upp sig precis bakom staketet för att stirra ut oss. Detta lyckades dock inte utan vi snodde runt och klämde en korp som kom flygandes bakom oss. Så passerade ytterligare en korp bakom oss och vi fick snurra runt och blicka på korna igen. Då upptäckte Anders en räv ute på den öppna marken bakom korna. Tyvärr kunde vi konstatera att den inte var frisk. Svansen var kraftigt skabbangripen och den satte sig ibland för att klia sig. Det gör ont i hjärtat när man ser en sådan räv. Tommy upptäckte en stor flock med fåglar över skogen söder om oss. De gick ganska lågt och försvann ibland bakom träden. De var uupdelade i fem mindre avdelningar, alla flög i ganska stor oordning med tendenser till U-formade flockar men med ideliga omorganisationer. Detta pekar klart på vitkindade gäss som ju passerar längs våra kuster nu och mer sällan men ändå regelbundet ses i inlandet. Svårt att hinna med och räkna antalet men det måste varit minst 250 individer. En flock med korsnäbbar kom flygandes över skogen, vi hörde dem bara men såg inte dem. Det var lite svårt att avgöra arttillhörigheten i vinden men jag tyckte att det mest lät som större korsnäbb, vilket också kan var mer troligt den här årstiden.

 Ett litet stopp i vägkorsningen med span gav våra första gulsparvar, både på lite närmre och lite längre håll. Vi checkade också noggrant alla nötskrikor för att inte missa en nötkråka. Borta vid gården längs vägen vi skulle följa noterade vi att det verkade vara gott om fåglar. Där fanns också en hel del trastar att studera tillsammans med de flitiga nötskrikorna som provianterade ekollon. Bland trastarna fanns några dubbeltrastar, flera björktrastar, någon koltrast och flera rödvingetrastar. De sistnämnda känns igen på sin mycket mindre storlek. Några satte sig också fint så att vi tydligt kunde se det karakteristiska ögonbrynsstrecket. Några pilfinkar och även några grönfinkar flög över. Så kom en större hackspett i sin typiska bågflykt och korsade synfältet. Nu hade vi kommit in på gruspartiet av vår runda. Längs stenmuren såg Anders en sädesärla som försvann ner bakom muren för att inte sedan komma fram igen.

 Fikastopp blev det vid det stora gravröset med vid utsikt över Tolgbygden västerut. Det gällde att söka lä på västra sidan av rösena. Vi fick fika i lugn och ro utan störande fågelmoment. Skönt! Precis när vi var klara upptäcker Inge en stor fågel som kretsar runt. Det är ännu en korp och även ängspiplärka har sträckt över. I Tolgasjön har det landat en gräsandshanne tillsammans med en ekstock. På vägen ner från röset kommer en flock med tio sånglärkor på väg söderut. När vi passerat parkeringen för fornminnen hörs det höga pipet från en flock stjärtmesar och snart kommer de flygandes längs vägkanten. Ett tiotal fåglar slår till några hektiskt snabba sekunder i den lilla björken intill oss. När de drar bort igen hörs det ännu mer typiska smattret. En av dagens höjdare, nästan lika oväntat som de vitkindade gässen.

 Borta vid bilarna kan vi studera grönsiskorna igen. Det är en stor flock som svärmar, minst 200 individer. Bland dessa också några bofinkar. Man kan märka skillnaden på de täta siskflockarna och de glesare finkflockarna. Nötväckan spottar igen och från ån lyfter en gråhäger och försvinner i riktning mot Tolgasjön. Jag tycker mig höra några steglitsor i surret från siskorna men vi får inte syn på dem. Det är dags att bryta för dagen. Ett besök bakom knuten och sedan hemåt. När jag kommer fram till bilen kommer en steglits flygande, passerar på nära håll alldeles framför mig. Hela tiden låter den höra sitt ”tickelittt-tickelittt”. Jag hade alltså hört rätt tidigare. En njutbar förmiddag, där vi inte farit alltför illa av vinden, var därmed tillända. Det blev inga sensationer men många små fina upplevelser i ett vackert höstlandskap.

Ola Bondesson

Inte en enda rovfågel idag (16 oktober)

Vi var nio personer som samlades vid Lidekvarn i Tolg idag. Vädret var varmt, molnigt, dimmigt och vindstilla. Vi började med Mörrumsån och kunde enkelt notera gräsand och gråhäger. I buskagen intill ån sjöng en gärdsmyg. En flock grönsiskor flög förbi.


Mörrumsån. Foto Bengt Elmquist

I det gamla trädgårdslandet kunde vi se ett par entitor och resonera om skillnaden mot talltitan. Också blåmes, talgoxe och nötväcka sågs. I en rönn behängd med bär sågs rödhake och koltrast och i en ek också större hackspett. En uppiggande spillkråka flög förbi medan nötskrikor flög av och an lite då och då.


Entita. Foto Bengt Elmquist

Uppe vid gårdarna närmre kyrkan fanns en liten flock gulsparvar men också bofink. Bergfinkar flög förbi då och då. I en björk satt en kaja tillsammans med en björktrast och två rödvingetrastar. Skata skymtades och också en kråka.

Vi fikade uppe vid fornminnet och det var faktiskt helt lugnt på fåglar. Undantaget var en liten flock rödvingetrastar som stannade till en minut i en grantopp. Efter fikat studerade vi först en större hackspett och strax senare också en gröngöling. En korp flög förbi.


Gröngöling. Foto RY

På den spegelblanka Tolgsjön hade vi avslutningsvis ett par storskarvar och lika många skäggdoppingar. Promenaden tillbaka till bilarna gav inte så mycket men vi var ändå överens om att det hade varit en trevlig utflykt.

Roland